Pojken i Palermo

En månad och tre veckor...

2009-05-29T17:32:00.007+02:00

En månad och tre veckor sedan jag bloggade sist. Mycket har hänt sedan dess, och samtidigt ingenting. Det är ju så med tiden, allt rullar på, och i backspegeln känns det aldrig som att något händer. Tills det rullat på ett tag och man tänker tillbaka. Vad har hänt under de här sju veckorna?

Veckan efter sista inlägget kom Benny på besök. Det var fyra tokiga dygn präglade av mycket mycket humor och lite allvar. Mest humor. Vad jag skrattade. Bland annat deltog vi i ett s. k. white party (nej - inget rasistiskt utan klädkulördiskriminering) iklädda vita leggings, vita kallingar och vit t-shirt. Kan rekommenderas även till vardags för de som gillar uppmärksamhet. Lägg till att alla ser exakt vad du har att erbjuda i utrustningsväg. (Det är otroligt vad mobilen syns alltså.)

En liten parentes: alla dagar som förflöt mellan de händelser jag tar upp var typiska s.k. Palermodagar. Gå upp hyfsat sent (elva), äta kontinental frukost (kaffe och - om man har tur - cannolo), ta en promenad, läsa nyheter, köpa frukt på marknaden, njuta av vädret på terrassen etc.

Veckan efter framkallade jag foton för att skicka till min familj med snigelpost och sedan var Rieke, Lior och jag på Etna Sound Festival. Det var en musikfestival som hölls på vulkanen Etnas sluttningar. Otroligt häftigt, men resan dit och resan hem var ett än större äventyr. Och ett skolboksexempel på siciliansk vardag. Kort resumé:

Vi skulle ha tagit en buss till festivalen (tre timmar från Palermo). Bussen skulle enligt hemsidan gå direkt från Palermos centralstation till festivalen. Skulle. Den bistra sanningen som slog oss i ansiktet med en våt trasa var att det inte fanns någon buss, det skulle aldrig heller finnas någon. Typiskt Sicilien.

Vi tog då en buss till staden Trapani som enligt uppgift skulle ligga nära Etna och festivalen. Efter två timmars bussresa anländer vi så till Trapani, bara för att bli varse om att festivalen låg en timme från stan - och att inga lokalbussar fanns att tillgå för det var helgdag.

Det ursvenska i mig (nåja) mumlar bittert under lugg att det här jävlarimig är en skandal! Att planera en festival på en dag då det är stört omöjligt att komma dit utan egen bil. Det hela slutar med att vi tar en taxi till festivaljäveln (svart till och med) och ni kommer inte få någon prisuppgift!

Väl där är förhållandena goda för att vara en vulkan. Öl, grillat, och musik. Men för lite folk, inga tält alls och en massa hundar och barn. Plus att temperaturen var under 18-gradersstrecket. Vi inser snabbt att något sova i tält kommer det inte bli. Musiken var dock helt okej, ölen god och maten god. Det är trots detta ingen som motsätter sig mitt och Liors förslag om att försöka åka hem vid tiotiden när de flesta banden spelat.

Det är nu strapatserna börjar. Det är egentligen en för lång berättelse för bloggformatet, så vi kan väl kort nämna ingredienserna.

* lift till Messina av ett italienskt par
* efter polisbesök, irrande och uppgivenhet spenderas natten på ett lyxhotell
* heldag i Messina med kvällståg hem till Palermo
* massa pengar fattigare men tusen erfarenheter rikare. Speciellt frukostbuffén.

Vad har hänt mer? Jo jag har åkt till CCTV-kamerornas och öl/korv/bönor/scones/teets förlovade land - England och hälsat på Benny. Närmare bestämt Leeds.

Hur ska man då beskriva denna kavalkad av skratt, gudomliga frukostar, David, promenader, flickor, öl, Comedy Club, mer öl, engelska, dubbeldäckare och Benny? Ja, kanske just sådär räcker. Resten får ni bli varse om genom små anekdoter i tid och otid.

Nästa stopp efter en vecka i Leeds var London, med Umberto, Martina (hans brud) och Mar och Eva (en spansk respektive tysk tjej). Jag och Umberto var bara i London två dagar. Vi hann väl med några museer, lite LITE shopping och att strosa runt i ett kallt London (som för övrigt tydligen skall täckas till 90 % av övervakningskameror).

Sen reste Umberto och jag hem. Eller jag reste hem och han reste det längsta norrut han varit i sitt liv.

Uppsala.

Där hade vi en grillfest med hela min familj á la familjen Coronel-Hägglund, och han fick träffa mina päron och alla syskon och nästan alla respektive. (Tomas var arbetsmyra just den kvällen.)

Han gillade Uppsala mycket skall tilläggas. Ordnat, städat, lugnt och mysigt. Stockholm hade i för sig de övriga (som anslöt från London en dag senare) exakt samma intryck av. Jag insåg att hon kanske inte är den världsmetropol som DN På Stan vill få henne till. Jag menar - skyskrapor i Stockholm som vissa vill ha - det är ju bara tragiskt. Alla städer kan inte vara allt på en gång. Stockholm kan var vara nöjd med att flera gånger ha blivit vald till världens mest ekologiska, intelligenta, gröna, vackra, medborgarvänliga... Räcker inte det? Måste Stockholm också bli en minikopia av New York? Vem vill egentligen ha det?

Hur som helst, de gillade staden och landet. Det sade att "nu förstod de mig mycket bättre", vad det nu kan betyda?

Tomas och Sofia var och hälsade på mig också. Vilka underbara dagar! Vad är det med mina svenska vänner att vara underbara och få mig att skratta?

De fick lite Talented Mr Ripley-känsla (fast utan mord) blandat med fyllecharter på samma gång. Och jag fick några otroliga dagar med deras sällskap. Klockrent helt enkelt, som Jens skulle ha sagt. Tomasczxh! Sofia! Kom tillbaka! Ni andra som har hälsat på också!

Tomas - de talar fortfarande om den tokiga svensken som diskade i ottan och var allmänt duktig. Jag skrockade stolt och sade att "Jorå så att, mina vänner vettu.... Hö hö hö..." (Disk finns kvar om du vill ha en ursäkt att få ligga på stranden eller gå på manetjakt.)

(Och just det, Sofia - Giovanni frågar efter dig hela tid... Det var inget förresten... Heh...)

Idag var det mors dag och min bror Ernies (ja som den tecknade serien) födelsedagsfirande. Grattis Ernesto i efterskott och grattis lilla mamma! Jag saknar er och resten av min familj! Och vänner!

Nu ska jag knäcka en lemonad och kolla på italiensk politisk debatt. Eller nåt. Lev väl!

Gustav, födelsedag och Catania (och pepp)

2009-04-06T14:51:00.003+02:00

Jaha, nu har till och med Style by Mats-Mats valt att sluta blogga. För att hans fans tycker att hans blogg blivit dålig och för att han själv blivit pappa. Nu tror ni kanske att jag har följt hans blogg, men se det har jag inte! Men av någon anledning har jag gått in på 1000 apor eller vad det nu heter en gång i halvåret eller så och läst lite. Och när jag fick se att Mats slutade blogga ville jag bara skriva det. Vet inte varför än, jag kanske kommer använda det som argument för min egen dåliga bloggvardag.

Min käre vän Gustav har varit och hälsat på här i Palermo. Det var en högintensiv vecka med mycket flanerade kring Palermo och dess ruiner till byggnader i gamla stan. Säkert var tionde byggnad är övergiven och igenbommad, och det ger ett väldigt häftigt intryck. Slitet och jävligt, med sopor överallt och smuts och damm. Palermo när det är som mest äkta. Vi år mest god mat och strosade runt som sagt, vilket är det bästa man kan göra här. Staden lämpar sig väl för det s.k. goda livet. Jag fick en liten aha-upplevelse också. När man ser sin "egen" stad genom någon annans ögon förstår man hur cool den är.

Gustav åkte hem på min födelsedag, och på kvällen hade jag en liten lugn vinbjudning här hemma. Nu är man alltså redan 23 bast. Tack alla ni som skickade hälsningar på Fejsbook, ringde och messade!

På lördagen efter min födelsedag åkte jag och Umberto (Jose alltså) och åtta andra spanjorer till Palermos värsta fiende vad gäller i princip allt - Catania. Där säger man inte att man är från Palermo om man inte vil ha spö, så enkelt är det. De hatar varandra så mycket att jag inte förstår hur busslinjerna mellan städerna kan fungera. Catania är i jämförelse med Palermo betydligt mindre (cirka 310 000 mot Palermos cirka 700 000) men desdo mer städat, lugnt, prydligt och välplanerat. Jag gillade kort sagt Catania. Jag blev lite förälskad där kan jag nämna. I en tjej alltså, inte i staden. Eller jo, den med. Lite. Men mest i tjejen.

Nu ska jag börja ta friska tag i studierna också. Tror jag. Vi får väl se, som jag så ofta skriver här, hehe.

Såg idag på nyheterna och läste om den fruktansvärda jordbävningen som skakade mitt nya hemland. 50 000 skall vara utan tak över huvudet och upp till 90 personer kan ha omkommit. Tur för mig att inget hände på Etna när vi var där en snabbis innan Catania i lördags. När vi precis kommit upp för de slingrande vägarna började det hagla och snöa (!) och vi sade att "nu skiter vi i det här och åker och äter glass i solen". Så det jag fick se av Etna var inte mycket, men jag tror det räckte.

Idag var det 25 grader i solen här, så morgonen spenderades i sängen och förmiddagen på terrassen. Underbart! Jag och Umberto gjorde fruktsallad (ingredienserna kostade nästan 90 spänn!) och njöt sedan av den i solen. Har säkert bränt näsan bara därför. Nu ska jag gå och laga lunch!

Vem var det?

2009-03-26T17:13:00.000+01:00

Vem vem blev den 2000:e besökaren????? Kaffe och kaka med kram och fyrverkeri väntar dig! Grattis!

Sverige, Palermo och vardagen som aldrig infinner sig

2009-03-26T16:11:00.002+01:00

Bussen från Palermos centralstation tog ungefär en timme i anspråk för att stressa sig fram de dammiga och fnöskiga vägarna till flygplatsen. Flygplatsen i sig är inget märkvärdigt, en uppsmälld byggnad någongång innan EU-stöd fick lite hyfs på arkitekturen. Ständiga skyltar om om- och tillbyggnad och lite hopföst bråte här och där.

Efter att ha avklarat check in och andra transporttekniska trivialiteter satte Oscar sig och tog en redig kopp kaffe. Det var med blandade känslor han snart skulle komma att pressas fram genom stratosfären till Sverige. Att resa på egen hand gav upphov till den där bekväma känslan av att klara sig själv och bara njuta av sådant där som man aldrig njöt av annars. Gosa in sig i flygplansstolen, beställa en kaffe, skriva, läsa, fundera. Det fick han i och för sig tid till i överflöd på Sicilien också, men inte på samma sätt. Nu gjorde han något aktivt (reste) samtidigt som det inte fanns mycket annat att göra än att just rå om sig själv. Det är samma mekanism som när man är sjuk, den där känslan av att det är fel att inte göra mer än att slappa trängs undan.

Väl framme i Milano började så den tvetydiga Sverigekänslan i magen växa fram. Tacksamhet över att få träffa familjen, vännerna och Uppsala. Samtidigt den där grumliga känslan av att nu behöva bry sig om hur man ser utpå ett annat sätt än i Palermo, och tankarna att "alla andra gör alltid så mycket hela tiden i Sverige" växte sig starkare. Det är ju inte nödvändigtvis så, men man kan inte riktigt hjälpa att man har de tankarna.

Sverige blev ju sedan precis som man tänker sig. Det är ju Sverige. De grådisiga tisdagseftermiddagarnas förlovande land, där deprimerande tankar bäst botas med en fika och ett besök på IKEA. Om jag skulle tvingas välja mellan Sverige, trygga, liberala, förnuftiga, och Italien, kaotiska, idiotiska men varma och avslappnade, skulle valet inte vara så svårt. Enligt undersökningar har majoriteten av alla svenskar - även de som bor och verkar i skatteparadis i fyrtio år - en slags hemkänsla som aldrig riktigt vill försvinna. Trots att man kanske hatar Sverige så älskar man samtidigt ändå Sverige. Sverige är ju just Sverige, varumärket Sverige ska tydligen för svenskar vara betydligt mer tvetydigt än för utlänningar, men samtidigt så mycket mer "tryggt". Man vet vad man får helt enkelt.

Arlanda hjälpte till att stärka min mystiska nationalistiska känsla - en som man som svensk nog bara får när man är utomlands en längre tid. Barnbidrag, CSN och Cheap Monday blir plötsligt något som förenar svenskar utomlands, och man kan skrocka gott tillsammans med Lars Winnerbäck på ett sätt som aldrig setts i Sverige. Alfred Nobel tittar hålögt rakt fram, men bildtexten väjer inte med blicken. "Välkommen till min hemstad". Tack då.

Bussen från Arlanda till Uppsala kostade 100 kronor. Det får räcka som kommentar till transportpriserna i Sverige.

Alla dagarna hemma flöt ihop till någon sorts konstig röra. Fika, fika och fika, och gå ut några gånger. Träffa sin älskade familj och sina älskade vänner. Inspektera nya datorn och shoppa lite.
Fika med bland andra Ägget, folkpartisten, Gurkan, Mähä & co, Matte, gå ut på ÖG efter en underbar förfest, sedan gå ut på Saluhallen (host host) med Äbbah, Sandra, lil-Äbbah, Limpi, Zara och Mähä. Det var en intensiv vecka som behövdes.

Inte bara söta svenska tjejer hade saknats (som ni kanske förstått är utbudet i Italien i princip lika med noll) utan också om mer banala saker som människor som vet att uppskatta att fika utan alkohol inblandat.

Nu avbryter vi här, ingen orkar läsa för långa inlägg.

Dagen göromål:

* gå till marknaden och köpa apelsiner, jordgubbar och annan frukt
* gå till supermercato och köpa allt som jag inte har

Milano flygplats under 12 timmar

2009-03-25T06:24:00.002+01:00

Trötthet, kaffe, sömn, dator, slovensk tjej att prata med, tystnad, långa promenader i konstiga utrymmen. Ni kan ju tänka er. Nu ska jag strax gå ombord planet till Palermo. Det var otroligt skönt att vara i Sverige förresten! Nu måste jag springa!

Trasig dator men blogginlägg kommer!

2009-03-17T01:44:00.002+01:00

Som sagt, min dator har nu helt gett upp och gått därhän. Men som tur är får jag en ny i veckan, varför jag kommer komplettera med inlägg då.

Bland annat om:

* Mina två tentor
* Dockteater, danskt besök och falafel
* Syrakusa
* Skräckfilm och pannkakor
* Etc

Tills dess att jag kan uppdatera igen: ta hand om er, håll till godo med detta, och glöm inte - jag saknar er alla!

Baj dö väj...

2009-03-11T17:35:00.001+01:00

Kan jag rekommendera alla andra tillfälliga expats (jamen slå upp det då mamma, det är fler som läser bloggen än du!) att kolla in kanal5 och SVT:s webbtevesar! Otroligt kul långa ensamma nätter!

Tentaplugg är alltid tentaplugg för mig

2009-03-11T17:12:00.003+01:00

Imorgon har jag tenta i italiensk straffrätt. Och i övermorgon tenta i rättsfilosofi. Egentligen dumt att skriva, för går det dåligt så kommer jag ju behöva skriva det. Eller inte för att det skulle göra så mycket egentligen, men men. Snart åker jag till Sverige. Det ska bli otroligt trevligt. Eller för att inte säga underbart skönt.

Men Palermo har varit helt okej de senaste dagarna. Jag har s.a.s. aktiverat mig medelst tvång. En rolig teater om sopkrisen i Neapel, några restaurangbesök med bl.a. Lior och Maja, ett dansk soft par som jag verkligen blivit tajt med. De hade besök från Danmark. Det har blivit restaurangbesök med spanjorer också. Just det, jag och Umberto gjorde en tur till en trevlig park och tog foton också. De ska upp på Facebook snart.

Nu, dags för lite skvaller.

Det finns en portugisisk tjej som jag tycket är otroligt söt, men som såklart alla tycker är söt. Ville bara ha det sagt utifall det någon gång skulle hända något på kärleksfronten.

Umberto har träffat en spansk tjej som han inlett en romans med. Han - som annars är ökänd för sin bitterhet - går nu genom livet glad som en jävla lärka. Han åkte tillbaka till Kanarieöarna idag, men kommer tillbaka samtidigt som jag, den 24:e. Men jag är glad för hans skull. Inte alls bitter över att ha varit singel i snart två år. Men äsch - det är säkert så att ju längre man väntar desdo bättre blir det sedan när man väl träffar någon. Jo tjena, låt oss hoppas.

Slut skvaller.

Återigen har jag istället för att plugga straffrätt suttit och läst sida efter sida på nätet om bl.a. fornengelska, afrikaans, gamla svenska ordspråk och Lingvistbloggen. Kanske lika bra att byta till språkvetenskap? Eller njasch, det är väl försent. Leve straffrätten istället. Språk kan man syssla med på fritiden.

Jag fick ett brev av Gustav senast så jag nästan kiknade av skratt. Utan att avslöja för mycket har jag också förstått att det kanske är dags för humorn att göra entré i vår korrespondens och inte bara fraser som "Idag åt jag frukost på terassen". Detta sätter mig visserligen i en något kravfylld sits, men det så gå bra! Tack förresten Gustav!

Mina tankar har gått mycket till er därhemma i Sverige ska ni veta, men också till George i Australien och Benny i England. Jag är med er grabbar!

Nu ska jag bege mig till marknaden med Ana och sedan studera hela kvällen så får ni hålla tummarna för mig imorgon!

Klart, slut.

PS. Hörde ni om Jan Emanuels språkgroda på hans blogg angående hans hyresskandal?

"Jag ber inte om ursäkt, jag säger förlåt." Nej men det var som fan, du ber inte om ursäkt? Ja ursäkta (väl valt ord i sammanhanget) mig herr Jan Emanuel - men vad innebär det att säga förlåt för dig? Det här säger ju mer om din syn på ursäkter än något annat. Och är man snål och ogin som du ska man urskuldra sig. Ordentligt.

2009-03-08T01:06:00.002+01:00

Den hade kommit strax efter det att jag fick reda på att jag kommit in i Uppsala. En katalog från Uppsala Universitet om juristprogrammet. Jag minns hur jag satt många kvällar och bara förberedde mig mentalt på att börja plugga juridik. Det kändes så bra, jag kände mig så nöjd med mig själv. Te med socker och mjölk. Leonard Coen på låg volym tillräckligt för att överrösta pappas nyheter.

Ingenting blir som man tänkt sig. Att plugga var tusen gånger underbarare än jag någonsin kunde tänka mig, och själva studentlivet likaså. Men nu känner jag mig ganska färdig. Att plugga känns liksom inte lockande alls, jag känner snarare att jag vill börja jobba och få arbetskamrater och en rytm i livet. Börja njuta av helger på ett annat sätt.

Jag har lyssnat mycket på Lars Winnerbäck här i Palermo. Liksom funnit honom, och återfunnit Leonard Coen och Johnossi och mycket annat kul. Musik är verkligen en livräddare regniga dagar och mörka kvällar.

När man är utomlands inser man hur mycket de man har hemma betyder för en. Jag saknar er i Sverige!

Vänner och bekanta

2009-03-06T18:20:00.005+01:00

Sitter och äter kalla köttbullar i köket efter att ha städat hela detsamma. Köttbullarna gjorde jag igår. Utsökta. Fast inte som mammas. The Plans "Slow fall" på i bakgrunden just nu. Dagen har gått i vad jag kallar "den närvarande oproduktivitetens tecken". Med detta menas att jag här i Palermo kanske inte gör mycket vettigt annat än att äta en otroligt långlivad frukost vid halv två, och sedan städa och nynna med i musiken, men att det blir en del gjort som rör Sverige.

Igår fyllde Joses nya kärlek år, och vi hade middag här ett gäng. (japp - han har gått och blivit kär och nu verkar det hända grejer!) Förfesten var som vanligt ganska rolig. Irenes syster som jobbar som reklamare i Rom är här på besök också. Trevlig och med ett intresse för språk.

Vad som sedan alltid händer på förfester här är att någon jobbig spanjor säger att "Nu måste vi gå om vi ska komma in på det värdelösa sicilianska utestället som bara spelar tekno eller skitmusik i största allmänhet!". Eller nej, det säger han ju inte, inte det där om hur dåligt utestället är, men resten.

Anledningen att jag ville ta upp just denna episod är för att försöka berätta för er om ett fenomen som måste kallas post-nations-syndrom. Nämligen att jag som är van att gå ut på nation med sina vänner där musiken är bra och man alltid kan dansa hur fult och i otakt man vill, nu mår dåligt när jag vill gå hem istället för att vara kvar och "njuta av livet och Erasmus!".

Jag tvingar mig kvar bara för att jag inte vill vara en tråkig person, istället för att inse att jag kanske gör det rätta genom at gå hem? Är det fel att känna att man är färdig med att alltid vara aspositiv när det gäller att dansa till dålig musik? Att man är äldre och fan hellre kollar på film eller spelar gitarr och sjunger åtminstone någon gång? Jag kanske borde inse att alla inte gillar att dansa alltid och att man inte är en loser för det. Men detsamma gäller att träffa nya människor. Är det fel på en om man kan känna sig "mätt" på att träffa nya bästa vänner och nya kompisar hela tiden.

Jose fick mig nyligen att få en mindre ångestattack när han sade något om att jag "inte träffade några andra Erasmus-studenter alls än Rieke och Anne!" Men efter ett tag tänkte jag att det kanske var sant, men just för att jag var nöjd. Eller mätt. På att träffa nya människor, på att hela tiden vidga sin bekantskapskrets. Han fick mig så upprörd att jag återigen lanserade teorin om människans begränsade möjligheter att ha hur många vänner som helst. Jag kom fram till att jag faktiskt var ganska nöjd med att ha en tre, fyra riktigt goda vänner här, och alla mina älskade vänner i Sverige. Man behöver inte träffa folk jämnt, och kommer den meningen från mig så har det gått långt.

Till något helt annat. Jag har trots allt varit ganska sysselsatt, för jag har sökt ett helt gäng med sommarjobb i Sverige i sommar. Tiden utvisar hur det blir med det, med det känns bra att ha något att pyssla med varje dag.

Jag har lärt mig simma med huvudet under vattnet utan att hålla för näsan. Otrolig bedrift alltså, för mig i alla fall.

Jag längtar så otroligt mycket till sol och värme nu så ja vet inte vad. Dålig väder här får mig att bli lika inproduktiv som en sicilianare. Vänta - kan det finnas ett samband?

Skidtripp, spanjorer och Garafello

2009-03-01T14:47:00.007+01:00

Att Sicilien har vacker natur, sköna badstränder och ett ovanligt rikt kulturarv visste jag. Men att jag här skulle hitta en hel liten skidanläggning med äkta snö var verkligen oväntat. Följ med Pojken i Palermo till Piano Battaglia - Siciliens Åre.

Tänk er alltså en skidsemester komprimerad till en dag och förlagd på Siciliens näst högsta berg. Lägg till spanjorer som nästan aldrig åkt skidor förut och du har min upplevelse igår. Totalt underbart! Just det, lägg till rom och cola för att hålla oss varma.(Ja mamma - bara lite.)

Kvart i sju väcks jag ur mina tunga sömn av Jose. Om en kvart var det sagt vi vara på stationen. Kvällen innan hade jag förberett världens kanske godaste tonfisk- och äggmackor. Ner med mackorna i ryggsäcken, vänta på hissen ett tag och sedan jäkta till stationen. Jose ångrade att han inte tog en extra jacka och valde att springa och hämta. Han trodde att det skulle vara kallt bara för att det skulle finnas snö.

Väl framme var det faktiskt helt underbart! Vackert, snö, och varmt! Jag blev solbränd i ansiktet (mest på näsan, typiskt) och det var riktigt kul att åka lite skidor. Eller ovanligt kanske man ska säga. Jag var ju ändå bäst eftersom spanjorerna knappt åkt skidor i sina liv.

Kan det verkligen vara Sicilien?

Väl hemma vid sex sov jag väl till nio eller nåt. Sedan kom spanjorerna, vi beställde pizza och gick sedan till piazza Garafello. Det är en otroligt häftig plats, jag ska ta foton någon dag och visa er. Hela kvarteret är i princip övergivet, så varje kväll så samlas ungdomar och spelar hög musik och softar hela nätterna. Det är verkligen otroligt autentiskt och annorlunda, just för att det är så "ocoolt" - dålig musik, slitet och skabbigt. Och så mycket Palermo.

De nya spanjorerna är otroligt sympatiska och trevliga, och det känns som om vi skulle kunna bli bra vänner. Detta sätter dock fokus på något väldigt frustrerande. Det finns så otroligt många människor man träffar som potentiellt skulle kunna bli ens goda vänner, och man känner sig alltid otillräcklig när man liksom inte klarar av att hålla alla bollar i luften samtidigt. Men hur mycket kan man egentligen begära? Man har ju redan en hel del vänner i Sverige som på något sätt fyller en del kvoten av vänner som man rent faktiskt klarar av att "underhålla". Men ibland känner man sig otillräcklig och osocial för att man inte lär känna alla de som man känner att "den här personen skulle jag kunna ha en fin relation med".

Jag tror det är viktigt att man skakar av sig de där tankarna. Om man någon dag provar att skicka facebookmeddeladen till alla man potentiellt skulle kunna starta en sjysst nära vänskap med och samtidigt läser deras bloggar, messar dem, mailar dem och kanske ringer, märker man snabbt att det rör sig om mer än ett heltidsjobb. Den nya tekniken - Internet - har verkligen erbjudit många fördelar vad gäller vänskap, men också den del nackdelar.

Att alla de personer som man intalar sig själv att man försakar på något sätt finns liksom där på Facebook och påminner en om hur otroligt osocial man är och om att man är en lat jävel om man bara orkar ha en viss begränsad mängd nära bekanta.

Personerna på listan över nära vänner förändras under livets lopp, men jag tror att antalet är mer eller mindre konstant, och jag tror det med tiden blir mindre och mindre. Den allmänna uppfattningen jag har är i alla fall att våra föräldrars generation kanske har maximalt fyra - fem par som vi i vår ålder skulle kalla nära vänner. För dem bidrar säkert jobb, barn och vardagen att begränsa hur mycket man kan umgås.

Jag vet inte, kände bara att jag ville skriva av mig. För jag menar, visst, att träffa nya människor är verkligen coolt, men är man en dålig människa bara för att man känner att man tröttnat på att förklara att man är svensk, vad man pluggar och liksom gå igenom hela processen med att lära känna någon? Är man lat och tråkig för att man är ganska nöjd med de vänner man har och för att man hellre skulle festa med dem, istället för att "träffa nya människor" varje kväll?

Jag var inte ensam

2009-02-26T03:33:00.002+01:00

Såhär kommenteras den stackars tolken.

"Jag satt och lyssnade på rättegången innan lunch idag. Den där tolken dom hade borde ju inte få vara tolk. Han pratade ju varken bra svenska ELLER engelska. Det blev en massa konstiga missförstånd."

"Hoppas någon protesterar mot denna fars! Det här kan ju inte vara acceptabelt, det måste väl t.o.m. domaren tycka!"

"Starkt jobbat att ta in en tolk som knappt kan varken engelska eller svenska."

"Man kan ju tycka att eden iaf borde vara översatt innan och inte lämnas till tolkens godtyckliga översättning. T.o.m. advokat Danowsky påpekade att översättningen var dålig nu."

"Engelskt ord : Reviews. Svensk översättning: "..ehh ehh...reviews"... Hahaha!"

Stackars, stackars tolken!

Eighteen blev sjutton som blev arton

2009-02-26T01:29:00.004+01:00

Var det bara jag som reagerade på tolkningen under The Pirate Bay-rättegångsförhöret med John Kennedy? Jag har aldrig varit med om att advokaten tolkar åt tolken. Riktigt pinsamt var det när man snabbare kunde tolka till bättre svenska själv jamfört med tolkens hattiga, anglifierade, felaktiga svenska. Om rättegången nu måste ske på svenska språket för allmänintressets skull - som domaren uttryckte det - så måste man väl kunna skaffa fram en ordentlig tolk? Som dessutom vet hur man säger ordet upphovsrätt på engelska? Jag råkar desutom veta att tolkar tjänar ohyggligt bra per timme, då ska man väl även veta att "eighteen" är arton och inte sjutton på svenska? Det gick så långt att jag nästan inte ville lyssna för att det var så pinsamt. För de som lyssnade framför allt.

Fränds öbråd stejtus

2009-02-25T14:22:00.004+01:00

Benny i Leeds. Säkerhetsstyrkor, brandlarm och uppsatser.

Victor i Taipei. Teknik, bytesdjur och högteknologi. (Vet inte så mycket mer än.)

Maria i Paris. Jogging, postleveransproblem och kärlek.

Mathilda i Heidelberg. Dr Professor Gunther-Wolff-von-ein-zu-Knopf. Och längtan.

George i Sydney. Ägg, pusta ut, transport-ologik, skratta på Skype.

Mattias i Dublin. Se Benny. Lägg till dyr mat. Och en underbar blogg.

Så här skulle man kunna sammanfatta mina vänner som befinner sig utomland och deras status för tilfället. Hoppas att de håller med.

[Schjacka]

2009-02-24T17:47:00.004+01:00

Glömde berätta att jag var på Siciliens största karneval för några dagar sedan. I den lilla staden Sciacca på motsatt sida av Sicilien jämfört med Palermo hålls varje år den lilla festivalen enligt hundraåriga traditioner, med traditionell siciliansk musik och folkdräkter, danser och seder och...

Eller nej, vänta. Just det, skiten var som sista april i Uppsala( kallt och jävligt), temat i år var dessutom som lök på laxen "USA" och det kändes lika mycket Sicilien som jag är morgonpigg. Att gå runt i ett hav av amerikanska flaggor och tre meters Obamafigurer är inte att rekommendera om du sen du var 14 längtat efter siciliansk folkmusik. Carnevale di Sciacca-Oscar 1-0.

Och nu, lyrik.

Nerför hans stickiga strån som tillsammans i varje fall försökte bilda skägg rann det kalla regnet. Ner innanför tröjan. Det passerade liksom obemärkt halsduken som istället för att agera vaktpost hängde slött. Vad han hatade kallt regn. Varmt sommarregn är underbart, våt asfalt, allt renas etc etc, ni vet. Men kallt jävligt gå-till-trumpetlektionerna-på-hösten-när-man-är-tio-bast-regn hatade han. Lägg därtill att man bär på tio kilo mat, och att vägen hem är tre kilometer. Ibland måste bitterheten få passera ostraffat.

Sådär, nu väntas kaffe. God bless Sviden.

Palermo - jag vill skiljas! (Bara just nu, om solen kommer så....)

2009-02-24T14:32:00.009+01:00

Oj vad det underbara ständigt lyckliga och soliga utbytesåret kan vara dåligt ibland.

Jag har här lärt mig det underbart sicilianska och avslappnade i att låta dagens göromål inte bestå i så mycket mer än att äta frukost, ta en promenad och dricka kaffe, gå til marknaden och handla middagsmatvaror, komma hem och sova lite, laga middag och sedan gå ut och ta en öl.

Men detta har även inneburit mycket ångest och många gånger har man tänkt att alla andra där hemma gör så mycket mer aktiva och "duktiga" saker. Här går jag och gör ingenting, går upp vid tolv, ett, två, äter frukost och lägger mig på terrasen och solar. Hemma söker folk jobb och praktikplatser, pluggar, föreningsaktiverar sig och gud vet vad. Man har kort sagt många gånger känt sig ganska värdelöst parasiterande och slapp. Jag vet inte om det är bra att man har en sådan varningsklocka eller om det bara är (jag hatar begreppet - men vad ska man säga?) det typiskt svenska lutherska arbetssyndromet.

Ibland kan jag dock tänka på det man kunde läsa om i den katalog om juris kandidatprogrammet som jag fick hemskickat till mig som 19-åring när jag började plugga. Att de som läst utomlands faktiskt inte läst allt de hade tänk, att de inte gjorde alla kurser för att de ville passa på att upptäcka annat. Ganska vettigt kan jag tycka. Ganska skönt att tänka i stunder som denna.

Anledningen till detta inlägg är att jag igår (och sedan kanske tre nätter) verkligen inte kan somna. Jag somnar halv fyra, tre, fem eller som igår, sex. Sex på morgonen! Ska man sedan upp halv åtta kan ni ju tänka er hur det gick. Jag vaknade tio, gick till examen och fick reda på att det tyvärr var försent, hur mycket Erasmus jag än var kunde de inget göra. Det är egentligen ingen fara, jag får en ny chans den 13:e mars, men det är min sista chans. Men tills dess ska jag sova om nätterna och försöka bota detta dåliga lutherska samvete jag har.

I natt när jag verkligen inte kunde sova ringde George mig från Australien. Vi hade ett underbart samtal. I dagarna fick jag också ett sms från Jens som hälsade att ha lagade falukorv och saknade mig. Idag låg det ett brev från Gustav och väntade också. Det känns otroligt otroligt skönt att veta att jag har mina vänner, att jag har er alla i Sverige! Klockrent!

Ni ska veta det att ett utbytesår är väldigt mycket upp och ned. Det är svårt att få in en bra vardag, en bra rytm. Det är nästan omöjligt. Ena dagen känns det underbart att vara utomlands, man tänker att de i Sverige - moahahaha - de kan inte sitta och sippa på en helgjuten tiospännslatte i den sicilianska vårsolen och bara vara och kolla på Serie A-fotboll för två hundringar. Nästa dag tänker man att de i Sverige - de jävlarna - kirrar praktik och jobb och karriär, tränar och har flick - och pojkvänner och sina familjer och själv sover man bort hela dagen och Erasmusar bort nätterna på sunkiga barer. Men nästa dag är man tillbaka igen.

Påfrestande? Ja. Humörsvängningar á la flickvän med mens? Ja. Tvinga sig kvar bara för erfarenheten? Ja. Kommer jag garva åt det här inlägget på stranden i maj? Ja.

Ps. Njut! =)

[.... ] Viene en el centro, cabezazo muy bueno de Demichelis, busca la pelota y no la alcanza Vierra, la toma Messi! Messi de primera la tocó para Carlitos Tevez, el arranque de Tevez, se viene contra dos, se frena Tevez, cambia de frente que es gol de Enseleri! Vino para Messi, Messi que entra entre tres, Messi que escapa! Ta! Ta! Ta! Ta! Ta! Ta Ta! Gol! Gol! Gol! Gol! Gol! Gol! Gol! Gol! Goooooooooooooooooooooooooooooooooool! Argentino! Messi, Lionel Messi, corrió sobre los ojos de Diego Armando Maradona, lo miraba Diego y le decía: ”Es esa, es esa la tuya!” Llevó la pelota al area, engañó a Gala, se corrió hacia la izquierda, remato de manera extraordinaria para conseguir el segundo gol! Lionel Messi! Con el fuego sagrado de los grandes, con el aplauso de Maradona, con el abrazo de todos, para definir el partido, para que la Argentina en el segundo tiempo definitivamente justifique ese dos a cero sobre Francia. Lionel Messi! Cuando faltan ocho minutos para terminar el partido, convierte el segundo gol. Argentina dos, Francia cero. Y también digamos que fue muy importante en la retenció[...]

Det 101:a inlägget

2009-02-23T18:56:00.002+01:00

Detta är tydligen mitt 101:a inlägg. Man kan ju tycka att jag borde ha märkt att det förra var det hundrade istället, men men. Vi får fira i efterhand.

Vad bör ni ha koll på då? Jo, det italienska demokratiska partiet (ett center-social-liberalt-kristdemokratiskt-vänsteroppositionsparti) genomgår en kris i och med att den italienska oppositionens hopp Walter Veltroni har avgått. Detta efter flera förluster i olika lokalval till Berlusconis parti. Berlusconi kommenterade saken syrligt med att sex oppositionsledare fått avgå under hans tid som premiärminsiter och att det säkerligen kommer att bli en sjunde. Den som hoppats att Italiens chans att få en normal regeringschef som inte skämmer ut landet skulle öka är en tröstlös person idag. Vi får väl se hur det slutar. Frågar man italienarna själva får man svaret att "man inte förstår hur fan alla kan rösta på honom när alla säger att de hatar honom". Antagligen slutar förnuftet fungera när man väl står i röstbåset, och bara tänker som den typiska italienaren: "Äsch, vem bryr sig, politiker är bara hycklare ändå!". På något sätt får ju karln sina röster.

För den som följer The Pirate Bay-rättegången (svt.se sänder ljudinspelningar live, men dessa kan även lyssnas på i efterhand) är det spännande dagar. Även om man inte pluggar juridik kan det vara intressant att höra hur nervös man kan vara när man blir förhörd eller hur bonnig en domare kan vara. Eller hur bitska advokater kan vara för den delen. Rekommenderas om ni som jag inte har ett liv om det inte är sol ute.

Än, nu går jag och gör en kopp te. Imorgon har jag tenta i rättsfilosofi. Håll tummarna!

Och förresten - skulle ni kalla ett samhälle där man bara får ta en paus från bilbioteket och på maximalt tjugo minuter (tiden noteras på ett speciellt pauskort, kommer man försent får man gå hem) för civiliserat eller kvasifascistiskt?

Jag skulle kalla det Italien.

Språkförvirring

2009-02-19T18:38:00.006+01:00

Kan någon förklara för mig vad jag menade med "kristdemokratisk KD-politiker" i förra inlägget? Finns det KD-politiker som inte är kristdemokratiska? Min Palermovår fortsätter att gå i den ofrivilliga humors tecken.

Då Ana och Irene åkt till Milano för en veckas semester, Rieke är i Indien och hälsar på sin pojkvän och Alberto och Bryan aldrig syns till är Jose och undertecknad ensamma i huset. Vi tar det med ro. Detta kan innebära att laga en pangmiddag, dricka i vår ensamhet och sedan gå ut och röja. Eller bara kolla på en film och sedan sova. Vi får se.

Idag till frukosten (bestående av både te och kaffe, rostisar och yoghurt) läste jag på Svd.se och DN.se om den pågående rättegången mot männen (nåja) bakom The Pirate Bay. Man skulle ju kunna klämma fram någon kommentar i egenskap av juridikstudent, men jag föredrar hellre att kommentera det underbara i att det tydligen går att höra personerna som sitter i den s.k. åhörarsalen bredvid rättssalen. När en av TPB-killarna hade svarat "Windows..." som svar på frågan vilken datorvana en person hade, hördes tydligen skrattsalvor från åhörarrummet. Vissa kanske tycker att TPB-killarna är ohyfsade och inte visar tillbörlig respekt. Jag måste i alla fall få säga att lite utrymme för humor måste få finnas. Detta ska hur som helst bli intressant att följa.

Det har alltid varit en vardaglig rutin för mig att kolla svd.se, DN.se, aftonbladet.se, clarin.com.ar, och ibland (mest tidigare på X-Change när det inte kom kunder) berlingske.dk och vg.no och så... Mest för att det är sjukt kul att läsa nyheter, artiklar och bloggar. Men här i Palermo har det verkligen blivit något man gör tre gånger om dagen, och jag trivs bra med det. Dock blir man lite miljöskadad, eller kanske överallmänbildad. Men men, så fort kylan här ger med sig och man kan vara ute igen så börjar det riktiga livet igen. Med träning och så hoppas jag. Eller ja, ni vet ju hur det brukar sluta.

Igår läste jag att vår vanliga huskaktus (Cachtea husus) blommar först efter femtio år. It better be en otroligt kolossalt vacker blomma för att förtjäna det tålamodet.

Utan titel

2009-02-18T22:27:00.003+01:00

Herregud, det har gått en månad sedan jag skrev sist. Helt otroligt hur fort tiden kan gå när man inte gör mycket alls utan bara flyter med i den tjocka gröt som kallas vardag. Jag sitter här med ett element bredvid mig, och bredvid elementet sitter Jose. Jag kliar mig i skägget lite som kliar. Jag lyssnar på lite blandad musik, Cat Stevens och Donovan bland andra. Älskar att bara sitta och läsa mig runt på Internet. Massa flikar uppe. Höll på att dö av skratt när jag läste en bloggares kommentar angående att en kristdemokratisk KD-politiker tyckte att det skulle vara en fin grej om statsministern skulle avsluta sina tal med "Gud välsigne Sverige". Bloggaren tyckte istället att statsministern skulle säga "Vad säger ni om det va, danskjävlar?" efter varje tal. Jag älskar sådan humor. Oavsett vad statsministern sagt liksom, så skulle kängan mot danskarna komma. Klockrent.

Jag har äntligen börjat få upp lite bilder på Facebook. Den nya kameran som jag fick med mig från Sverige tillbaka hit efter julen har verkligen hållit vad den lovade. Fina bilder, enkel att använda. Tack kameran.

Annars är det kallt i Palermo ska ni veta. Utomhus och inomhus. Man börjar nästan gråta när varmvattnet tar slut när man står i duschen för att lufttemperaturen i badrummet är 13 grader. Jag sover varje natt med en sjukt het kompis. Min värmeflaska alltså. Utan den skulle man ligga och huttra under de tre täckena också. Jag kommer ju få äta upp allt detta sedan, i sommar såklart, då jag ligger och flämtar på golvet av värmen. Men men.

Jag måste erkänna för alla som sitter hemma i Sverige och undrar "De som är därborta - har de skitkul varje dag och är livet verkligen tusen gånger ballare än här i Uppsala?" Svaret är nej. Vissa saker är klart bättre, som kaffet, vädret (ja inte just nu då, men ni fattar) och maten. Vissa saker är sämre, som trafiken bland annat. Men summa summarum är det ganska lika. Man har bra dagar då man gör massor av saker och (flera) oproduktiva s.k. Erasmus-dagar då man bara är.

Jag har köpt ett kort så att jag kan börja gå och simma. Blir det stabilare väder snart är det det som skall göras. Ofta. Just det, min dator har ju dött också. Så jag måste köpa en ny när jag kommer till Sverige nästa gång. Typiskt. Har råkat vända på dygnet lite också. Även det känns typiskt. Jag har börjat drömma mycket också, ganska mycket om mitt ex. Känns också typiskt.

Det som förgyller mitt liv här är mest att hänga med de jag bor med, och att få brev från Gustav.

Har ni sett Diplomaterna förresten? Jag myser ofta på kvällarna nu med webbteve och te när det inte går att vara ute. Det slog mig att en av killarna kör värsta Porschen el. dyl. i introt. Vet inte varför jag kom att tänka på det. En annan konstig sak med det programmet är att bilden på webbteven är någon sorts bikinibild med alla diplomaterna. Också lite konstigt.

Funderar ganska mycket nu på hur saker kommer bli i sommar. När jag ska komma hem. Om jag får ett sommarjobb. Om jag ska vara här och bada på stranden så länge jag kan. Det är knepigt. Jag vill ju vara hemma över midsommar samtidigt som jag vill hinna njuta av den sicilianska sommaren. Jag vet inte vad som händer i höst heller. Ska man skriva exjobb och ta examen eller läsa lite mer och ta examen i vår. Det är svårt, tusan.

Ja ja, det här inlägget blev väl ingen kaskad av glatt humör och tjo och tjimm. Men det är ett inlägg. Diskriminera inte.

Vad säger ni om det va, danskjävlar?

Foton och simning

2009-01-24T12:42:00.002+01:00

Nu i söndags besökte Anne, Rieke, jag och två nya bekantskaper Siciliens motsvarighet till Surböle eller någon annan valfri avfolkningsby(gd) vars enda kvarvarande resurser är gamla människor och vackra solnedgångar. Jag talar naturligtvis om Cefalù, ni vet den där lilla populära turiststaden på Sicilien. Bilder därifrån lägger jag upp på Flickr, på grund av den här bloggens otroligt sega och enerverande bilduppladdningsinsticksprogram.

Jag har fått svart på vitt förresten att italienska män är mer feminina än män av andra nationaliteter. När jag och Alberto och José, efter att ha simmat i en utomhusbassäng i en timme (vi var på Palermos Universitetssportcenter) skulle duscha lade jag märke till följande.

Dels har alla italienare med sig en egen morgonrock i frotté till gymet, dels stod dessa morgonrocksklädda personer och trängdes runt de hårtorkar som fanns och fixade med sina avskräckande hockeyfrillor och andra åttio- och nittiotalsavskrädesfrisyrer. Ni kan ju tänka er.

Oj, måste fixa te nu. Återkommer med foton.

Träning, moahaha

2009-01-16T16:50:00.003+01:00

Riekes rum, 16:47

Inköp igar:

* joggingskor Puma
*shorts
*linne

Idag:

*joggat 45 minuter med Rieke
*15 sit ups, pull ups, och push ups
*Duschat och suttit pa terassen och solat medan Rieke utforskade depilation i kvällssolen.

Adrenalinet pumpar, det är varmt ute och att jogga längs hamnen är underbart. Nästa joggingtur pa söndag. Nu laga mat och sedan läsa en bok.

Paminn mig om att fortsätta träna. Nagon gang maste kulmagen bort och konditionen fram. Jag ska köpa mer kött och firre (larre) ocksa. Mindre pasta och vitt bröd. Jag har redan slutat ha socker i kaffet. =)

Väskan har inte velat komma hem heller. Den softar väl i Indien hos nagon Pascha eller sa är den pa Island. Da jag hitills blivit tvungen att köpa ett par Zarakalsonger med guldtryck och ett par kallingar i Amsterdam med Spindelmannen pa far den gärna komma hem. Snälla?

Just det, nu har ju ju äntligen köpt en kvalitetskamera, men da försvinner sa klart datorn (den var alltsa av nagon anledning i väskan som försvann). Men ha talamod, bilder kommer!

Nu ska jag fa i mig nagot i magen.

Jävla danskar!

2009-01-13T16:38:00.003+01:00

Är tillbaka i Palermo efter en soft helg i Amsterdam/Utrecht. Dock utan dator, (skriver pa Riekes nu) utan kläder och bohag. Kort sagt: i Köpenhamn där jag mellanlandade "försvann" min väska och har ännu inte aterfunnits.

Detta skulle ju kunna vända upp och ned pa ens liv, och det gör det, men bara lite grann. Jag hade shoppat i Sthlm pa mellandagsrean och tänkte att det skulle bli klockrent att möta varen (nu spöregnar det här ifs, men men) med min nya garderob. Mitt största problem är att jag tyvärr av nagon resfebrig anledning dessutom hade min trekilos klump till dator i väskan. Som nu alltsa ocksa är borta. Typiskt.

Jag litar pa att de trevliga holländarna fixar detta!

Som sagt, här är vädret trakigt men kaffet fortfarande gott. Idag har jag varit och kollat när jag ska ha tentor och sedan mest fikat. Allt kaffe UTAN socker, vilket jag är otroligt stolt över! Eller vad säger du syrran?

Det var nu mer än en manad sedan jag skrev har sist. Juluppehallet i Sverige bidrog naturligtvis. Plus att det är svart att skriva en rolig blogg om det mesta man gor är en upprepning av gardagen. Blondinbella - hur gör du? Jag läste ifs i en intervju med henne att hon struntar i att skriva om allt vardagligt och bara skriver om det coola hon gör. Ska prova hennes metod i nästa inlägg, da kommer det förhoppningsvis bilder ocksa.

Tills dess - chumbawamba!

Pannkakor och julpynt

2008-12-07T15:04:00.004+01:00

Att gå upp vid tio i pyjamasen, ta på mig tofflorna jag köpt för tre euro och svänga ihop en pannkakssmet medans jag lyssnar på Timo Räisinen har nu blivit en liten morgonritual för mig. Köket är för en gångs skull tomt, receptet sitter bergssäkert fast i bakhuvudet, alla ingridienser finns. Livet kan vara bra skönt ibland. Eftersom apelsinerna här kostar en femma kilot köper jag oftast två kilo och gör färskpressad apelsinjuice av. Kaffet de har här blir pricken över i:et.

Det har blivit pannkakor tre dagar i rad nu. Med kanel och socker till. Det känns ibland som om jag är med i en amerikansk eller fransk film. Ni vet, morgonljuset strilar in genom fönstret, trafik utanför, ett gammalt hus med ett vackert men slitet kök. En sådan där liten kaffepanna, gasspis, pannkakor, stor dagstidning, en brödrost som plingar när den är färdig. Och så julpyntet. För tre euro har jag köpt en jättefin slinga med små minilampor som liksom glittar i olika lugna frekvenser i mitt rum. Funderar på att köpa en till köket.

Kom på idag att jag saknar en sak med svenska julmorgnar. Mörkret. Att tassa upp och dricka varm choklad och äta halvtorra lussebullar till medan det fortfarande är mörkt. Det är jul för mig.

Jag har varit runt en del de senaste dagarna. Loppmarknad igen på Piazza Marina. Köpte några fina vykort. Botniska trädgården i höstprakt. Köpte en julklapp, men kan inte skriva till vem. Igår var jag på ett otroligt häftigt ställe, ett ställe som du bara kan hitta i en stad som Palermo. Det är ett litet torg i en sliten stadsdel som heter Vucciria. Torget är helt övergivet och byggnaderna runt omkring har till och från varit ockuperade av olika konstnärer. En byggnad är nästan helt förstörd och avspärrad, en annan har fortfarande en gammal skylt hängandes från taket, "Banca Nazione".

På det här torget så samlas varje helg massor av ungdomar som tar med sig stolar och bord och spelar musik. Det finns små barer och matförsäljare i alla hörnen av torget. Det låter kanske pittoreskt, och det är väldigt mysigt och "coolt", men det finns också en baksida. Som en italiensk vän sade så vittnar även det totala förfallet av torget om att samhället eller staten inte bryr sig alls, och hela Palermo är en orgie i kontraster som man annars kan finna i Sydamerika eller östra Europa. Fem minuter från Benettons största butik i Palermo finns det platser som ser ut som rena slummen. Det är bland annat detta som gör tiden här i Palermo så viktig för mig, för jag lär mig verkligen att trampa mellan hundbajs och fiskhuvuden, inte för jag verkligen söker mig till marknaden utan för att det - om man vill gå ut till barer - ser ut så på marken. Ja alltså, det jag lär mig är inte att undvika hundbajs utan att ett samhälle kan bli så uppdelat om inget görs.

Idag har jag lagat lunch med Anne, Rieke och Jose. Sedan satt flickorna och jag och drack te med tillhörande sicilianska kakor. Jag hade helt glömt bort att det är andra advent idag. Ska köpa en adventsljusstake på tisdag. Imorgon är allt stängt här för att det är helgdag.

Just det, jag ska köpa en kamera nu i jul. Så i vår - då ni kommer det komma bilder!

Angående bloggen...

2008-12-02T22:23:00.002+01:00

Jag har nu efter samtal med G bestämt att bloggen ska vara ett forum för mina funderingar när jag vill skriva och inte som nu mest kännas som en press (som den har gjort ett tag, vilket har märkts på kvalitén kanske). Detta beslut känns riktigt bra och helt rätt i tiden, nu när vardagen är grå och kall och jag inte vill behöva skriva att jag "har pluggat" utan jag vill kunna skriva om roliga eller bisarra saker som händer. Därför mina vänner, vänta er inlägg - kanske något mer sällan - men med själ.

Utflykt och fotboll

2008-11-29T20:50:00.003+01:00

I förrgår var det röj och drag som vanligt i Palermo. Jag och Jose gick på en fest och slutade i badrummet drickandes vin. Vi pratade om livet och framtiden. Jose är myclet djupare och mer insiktsfull än vad jag först trodde. Det kändes bra att sitta kvar i badrummet där, drickandes vin och snackades om allt och ingenting. Sedan börjar man ju skratta åt allt och ja, då är det ju bara att fortsätta. Som när Jose råkade sätta sig på badkarskanten som var dyblöt och fick föna byxorna lite.

Dagen efter, alltså på fredagen, så skulle det ju ha blivit antimaffia-grejer. Det blev det inte, utan istället blev det middag med hela gänget och sedan utgång (igen, hrm...).

Jag, Rieke, Jose och Anne lagade middag och förfestade sedan med gitarr, sång och lekar. Sedan gick jag och Rieke armgång till utestället.

Idag har vi varit på en utflykt till staden Segesta som en gång komkurrerade med Aten och Syrakusa om att vara Greklands viktigaste stad. Vi hann även med staden Erice, med en otrolig utsikt och många slott. Bilder kommer så snart jag fått av de andra.

Nu - sängen, och med det en funderare på vad det skall bli av med den häringa bloggen. Har otroligt dåligt samvete över att det inte skrivs så mycket roligt kanske, och över att det inte bli så mycket bilder. Det svåra är oftast att skriva om annat än bara vardagen, som visserligen kan vara nog så komisk, men man måste ha energin att vidareförmedla till er. Får se, ska fundera som sagt. Kommentarer mottages gärna!

PS. Glömde den roliga nyheten om fotboll: imorgon ska jag och åtta spanjorer gå på matchen Palermo- Milan! Kommer bli underbart! Forza Palermo!

Bilder och en spännande helg

2008-11-26T16:42:00.004+01:00

Författaren till boken Gomorra omtalas i den här artiklen i Svenska Dagbladet.

På tal om det är det i helgen ett speciellt konvent på Juridiska fakulteten här i Palermo som handlar om maffia och bekämpning av den organiserade brottsligheten. Bland annat visas en film som är baserad på boken, som för övrigt har premiär i Sverige på Stockholms filmfestivla ikväll.

På konventet deltar bland andra Italiens justitieminister Angelo Alfano, chefen för Transcrime Ernesto Savona och Italiens riksåklagare i antimaffiamål Pietro Grasso. Jag hoppas kunna gå, det vore intressant.

Ikväll ska jag spela fotboll med spanjorer och italienare, nu ska jag äta pasta och tvätta.

Till er alla kan jag nu glatt meddela att det här till höger finns en länk till mitt nya fotoalbum på Flickr. Alla kan se det, så det är bara att gå in och njuta av bilder från Palermo.

Återkommer efter matchen. Just det - jag vann på poker igår. Fem euro! Glädjen var total idag när jag köpte kaffe och kaka! Nu - smutsiga strumpor som ska tvagas.

Dator igen och kamerafunderingar

2008-11-25T12:10:00.002+01:00

Nu har jag äntligen fått min dator att fungera. Efter att ha spenderat 25 euro på en laddare som knappt fungerar och väntat i en vecka samt blivit avvisad av Fujitsu Siemens Sverige med orden "näääe du, jag kan inte hjääälpa dig" (värmländska). Men jag är inte bitter, tvärt om. Nu kan jag blogga igen, fejsbooka och allt sådant.

Jag har haft dåligt samvete över bloggen ett tag. Inga bilder (snart ska jag köpa kameran!) och utan dator svårt att skriva inlägg. Men jag hoppas att det kanske kan lugna alla trogna besökare att jag trots att har förhoppningar om att bättra mig. In med fler bilder och snabbare, mer frekventa inlägg.

Igår spelade vi poker alla här i huset. Det har kommit två brasilianare (guds ironi?) som ska bo hos Elisa två dagar som också var med och spelade. Det slutade med att det bara var jag och Jose kvar vid tvåtiden. Musiken hade spelat ut och ljusen flammade till då och då. Stämningen var som gjorde för en Oscar-vinst, men icke. Jag förlorade säkert hela en och en halv euro. Typiskt.

Idag ska jag plugga engelska rättsfall och försöka komma några sidor framåt i några av alla mina böcker på min "italienska-böcker-som-ska-läras-utantill-lista".

Arrividerci ragazzi!

Böcker, promenader och matlagning

2008-11-23T15:52:00.002+01:00

Rubriken sammanfattar ganska väl vad helgen ägnats at. Idag har jag varit bitter hela dagen för att jag förlorade i poker igar mot Rieke. Gaah. Jag är en ganska dalig förlorare, det skall erkännas. I lördags läste jag nästan ut en hel antologi med romaner av Per Hagman. Väldigt läskigt att läsa för han skriver vissa stunder med exakt samma stil som jag. Det kändes ibland som att läsa nagot gammalt man skrivit. Men han skriver bra, hehe.

Förlusten i poker var faktiskt riktigt irriterande, men jag ska försöka inte gräma mig över det mer. Det var i för sig hela tva euro, men ända. Man maste släppa det nangang.

Idag ska jag göra hemmagjorda gnocchi (uttalas [njåcki]) och senare pa kvallen spela fotboll. Efter den senaste förlusten hade jag svurit pa att aldrig mer spela, men även där som med pokern maste man komma igen och vinna! Hoppas vi...

Nu är det dags för lunch alltsa... Pa aterläsande!

En svensk och Facebook

2008-11-21T13:15:00.002+01:00

Dagarna sedan det senaste inlagget har flytit pa i samma makliga takt som de tidigare. Forkylningen har nu nastan helt gett med sig, och jag har borjat ga pa lektioner igen.

Jag har under dessa dagar gjort tva riktigt trevliga upptackter. Dels sa ar svensken som gar pa min italienskakurs, Daniel, en riktigt trevlig prick. Dels sa har jag nu antligen skaffat Fejsbook, vilken enligt vissa har beskrivits som "en av arhundradets storsta handelser" och av andra som "Kl-kl-kl-klockrent!". Det ar, hur som helst, trevligt att kunna kommunicera med sina vanner och bekanta. Eller ja, jag har aldrig varit sa bra pa MSN namligen.

Kanner mig riktigt dlig over att jag inte skrivit nagra inlagg pa ett tag, men sa kan det bli nar man har en sa kallad Palermoforkylning. Innan jag reste hit sade min aldsta syster till mig att "Oscar, det ar ofta kallt inomhus pa vintern i medelhavslander, for de har ingen isolering eller element". Jag tankte inte mer pa det da, nu tanker jag pa det varje dag. Vi har val kanske en 14-16 grader inomhus pa natterna, med iskalla stengolv som tillbehor. Inte konstigt att man blir sjuk.

Igar var jag ute med Daniel - svensken - och de andra. Och en belgisk kille som gor couch surfing har en natt. Forfesten var som vanligt roligast. Det kanns som att forfester over hela varlden ar likadana; gitarr, sang, lekar, youtube, skitsnack.

Sedan gick vi alla till Cayman, ett av de storta utestallena i Palermo. Cayman har av nagon anledning valt att endast slappa in par. Alltsa en kille och en tjej. Inga andra konstellationer slapps in. Olagligt? Kanske. Frustrerande om man rakar vara jamna par utom Daniel? Ja, som fan. Men vi loste det, mest genom att vakter runt om i varlden ar ganska lika - de gillar att kanna att de har makt. Later man dem tro att de ar stort, bast och vackrast sa gor de nastan alltid "ett undantag" "for den har gangen". Vilket igar var bra for Daniel och for oss.

Idag har jag italienska, om en timma typ, och sedan ska jag val stada upp lite i roran har hemma. Aterkomemr ikvall. Tack for att ni laser och tack sarskilt till alla som gatt in och blivit besvikna over att det inte funnits nagot nytt att lasa. Det ska inte aterupprepas. Hoppas jag.

Fortfarande förkyld - ingen dator

2008-11-18T15:32:00.003+01:00

Nu börjar jag känns mig bätte vad gäller förkylningen. Jag har liksom gatt in i det andra stadiet nu - hoststadiet. Vilket egentligen inte är bättre - man gar fran svag och med en hals som Quasimodo till att hosta som en TBC-patient och ha slem i alla bihalor som finns. Men det är bra för att da vet jag att förkylningen är pa reträtt.

Jag hade tur som fick lana Irenes bärbara DVD-spelare och hennes sjuhundrafyrtiofem filmer till. Jag har alltsa kört filmmaraton nu i tva dagar. Det gör ju inte direkt sa att den här känslan av att man bara inte gör nagonting här som ERASMUS försvinner, men är man sjuk sa är man.

Nu ska jag skriva lite mail och försöka uppbada energi för att ga och slänga pa nagra brev pa posten en bit bort. Känns trakigt att inte ha energin att kunna leverera roligare inlägg an dessa. Men nagot intressant ska man väl kunna berätta.

Irene och Ana har alltsa kommit hem efter deras lyxsemestrar i Milano och Genova. Jose och Alberto, och Rieke, har tagit hand om mig som vore jag deras son. Te, mat och sällskap har fatt mig att ma battre för varje dag. Nu är det bara att hoppas att jag blir frisk snarast. Jag kanske skriver ett inlägg ikväll, tills dess: arrivicderci!

En olycka kommer sällan ensam

2008-11-16T18:45:00.003+01:00

Självklart har jag nu blivit förkyld samtidigt som batteriladdaren till min dator inte fungerar längre. Jag skriver med Riekes dator nu. Halsen känns tjock och jag känner mig svag. Samtidigt kan man alltsa inte kolla nagot pa nätet eller titta pa en film, nagot som skulle kunna ha lindrat förkylningen lite. Men men, det är bara att kämpa pa. Det skulle kunna vara värre. Men det är typiskt, ah jag blir sa bitter. Lägg till att alla lägenheter här saknar uppvärmning och att alla rum nu har 14-16 grader som minimitemperatur pa natten, sa förstar ni mer min bitterhet.

Som ni märker saknar Riekes dator bokstaven a med liten cirkel ovanför. Hoppas ni kan läsa det jag skriver ända.

Besöket av J, J, G och N var efterlängtat och mycket uppskattat. Jag var lite sliten under helgen, men det blev ända väldigt, väldigt lyckat. Nu känner jag tyvärr att jag inte har energin för att berätta om allt, men jag lovar, sa snart jag känner mig piggare ska tangenterna glöda. Sa snart jag fixat en ny adapter pa nagot sätt. Ska försöka ta mig ut pa stan imorgon och kolla. Det borde väl ga att fa tag pa?

Pa fredagen när de kom at vi en underbar frukost pa den soliga terassen bestaende av croissanter, bröd, salami, örtskinka, juice, jordgubbar och vindruvor. Sedan gick vi ut och jag visade dem staden. Vi tog en rad flummiga foton pa oss och byggnader, fakulteten och annat smatt och gott. Pa fredagskvallen gick vi ut och dansade i Palermonatten. En uppelevelse i sig, da italiensk musiksmak kanske inte ar den basta.

Nu ska jag vilka och försöka bli frisk. Imorgon far jag berätta om lördagen och allt spännande som hände när vi hyrde bil.

Ikväll ska jag kurera mig och kanske plugga.

Svenskbesök och full rulle

2008-11-16T00:03:00.003+01:00

På grund av den plötsliga anstormingen av svenska vänner och deras pressade tidsschema har knappt funnits en minut som inte varit vigd åt någon aktivitet. Bloggen har därför haft en tillfällig paus. Imorgon söndag kommer jag redogöra för helgen och allt som hänt. Ha tålamod tills imorgon eftermiddag alltså.

Kort beskrivning av helgen:

Fredag: Turistande och sightseeing i staden, middag, gitarr, sång, utgång, dans.

Lördag: Hyra bil, strand och bad, Corleone, maffia, vin, fotboll Inter-Palermo, umgänge.

Näshår!

2008-11-13T23:48:00.006+01:00

Ikväll ska vi gå ut och göra Palermo! Innan dess avnjöt jag min förfest genom att skypa med B och chatta med M.

Det faktum att alla andra verkar ha ganska dåligt väder men bättre universitet än mig gör mig glad och sedan lite mindre glad.

Fast det är klart, jag småsjunger hellre min väg fram i solen och värmen till en inställd lektion än kämpar mig fram genom snön till ett seminarium i världsklass. Eller vänta... Kanske inte.

Men just nu gör det mig inte så mycket att mitt universitet får Klass 9A att verka som Harvard och att professorerna får Alf Svensson och att kännas inspirerande. Ni kan ju tänka er. Vissa av professorerna har mer näshår än vad jag har skägg. Och de luktar svett och tar zigenare som exempel på tjyvar och banditer. Nä, tacka vet jag våra Upsaliensiska inspirerande och avslappnade lärare, som Stattin (http://www.jur.uu.se/PersonalInfo.aspx?UserId=622).

Imorgon ska jag och de svenska pojkarne eventuellt hyra en bil, göra en utflykt och visa sicilianarna hur man dansar på Stockholms nation i Uppsala. Jag har längtat efter att få göra fiskespöt med någon. Kasta, veva, veva, veva!

Nu väntar den kaotiska Palermonatten på mig. A domani!

Pannkakor och italienskakurs

2008-11-13T19:07:00.003+01:00

Idag vaknade jag av att Rieke väckte mig med orden "Hey man, I've made pancakes!" Underbart sätt att vakna på. Hon lät lite som Terminator. Efter att ha avnjutit pannkakor med Anne och Rieke gick jag och Alberto ner en sväng på stan.

Min italienskakurs var riktigt roligt denna gång. Den börjar vid tre och håller på ändå till klockan sex. Jag har till och med börjat gilla brasilianarna som är där. Vi har riktigt roligt på lektionerna nu, skrattar och skämtar. Och för första gången känner jag att jag börjar behärska italienskan.

Imorgon på morgonen kommer så äntligen mina svenska vänner. De fyra grabbarna. Ikväll ska jag förbereda lite, städa, kirra och så vidare. Imorgon ska jag bjuda på frukost eller en kaffe eller så. Kommer bli kalas att få prata svenska. Äntligen. Jag hörde också att mamma har skickat med lite viktiga prylar med G.

Nu ska jag börja laga middag med Rieke, Alberto och Jose. Vi har haft det riktigt trevligt här. Vet inte om det beror på att Irene och Ana inte är här, men jag tror det. Resten kan ni klura ut själva.

Nu: middag. Senare: midnattsblogginlägg.

Buona notte

2008-11-13T01:59:00.003+01:00

Anne kom förbi och jag och hon och Rieke satt och pratade. Hon tror tyvärr att hon måste göra slut med sin pojkvän efter tre år. Vi tröstade henne så gott vi kunde och gav henne vårt stöd (och godis). Det är aldrig lätt att göra slut med någon, och jag kunde verkligen känna igen mig i hennes dilemma och hur det där med kärleken är. Oavsett om man dumpar eller blir dumpad är reaktionerna i mångt och mycket likadana. Sorgen är det garanterat. Lättnaden kanske mindre.

Nu måste jag sova för att orka upp imorgon till rättsfilosofin. A domani.

Förlust och bitter pizza

2008-11-12T22:37:00.002+01:00

Det blev en förlust mot spaggarna som sved rejält. Men vi kämpade med hjärta och dobbar. Självklart hade vi gått med på att det förlorande laget skulle betala 60 % av avgiften för planen istället för 50 %. Men det var kul att sparka lite boll.

Nu väntar en trevlig middag med Rieke, Jose och Alberto. Ska försöka somna i god tid för att orka med morgondagens lektioner och äventyr. På min att-göra-lista finns fortfarande digitalkamera, nya skor och ny biljett hem.

I övermorgon kommer de så äntligen, mina fyra vänner från Sverige. Som jag har längtat efter att tala mitt språk igen.

Nu skriks det att maten är klar. Får återkomma lite senare ikväll. Ett stort tack till alla er därute som följer mina vardagliga prövningar - jag blir lika glad av en ny kommentar eller att se att några fler besökt bloggen och delat min dag.

Biljetter Palermo-Inter och mer fotboll

2008-11-12T15:36:00.003+01:00

Idag tog jag en liten sovmorgon och valde att inte gå på min lektion i komparativ privaträtt. Dels så hade vi ingen lektion i straffrätt (så jag kunde ta sovmorgonen) och dels behövde jag tid på förmiddagen för att köpa biljetter till matchen Palermo - Inter nu på lördag (därför skippade jag den andra lektionen).

För att köpa biljetter enklast måste man ta sig till fotbollsstadion. Den ligger inte i centrum utan en bit bort. Jag tog bussen och det tog cirka tjugo minuter. Idag har det varit tjugor grader varmt och strålande sol.

När jag kom fram till stadion till slut höll det på att inte bli några biljetter. Jag behövde nämligen köpa fyra biljetter till grabbarna som kommer på fredag, och en till undertecknad. När jag kommer fram i kassan säger mannen för det första att jag bara får köpa maximalt 4 biljetter, och sedan att de passkopior jag har med mig inte duger. Tydligen måste jag ha med mig originalpassen.

Svensken i mig börjar genast fundera på vad vi annars kan göra på lördagskvällen (bowla, titta på duvor i parken, sova) medan argentinaren i mig inser allvaret. "-Men jag har redan ringt och pratat med några här. De sade att det var okej med kopior på passet, eftersom de befinner sig i Sverige, och om det behövs skulle vi visa upp originalpassen på lördag. De sade också att det var okej att jag köpte fem stycken biljetter. Har de inte informerat Er?" Nu sitter jag här med fem biljetter och en lärdom för livet. Om samhället du lever i kräver att du kohandlar, tjatar, blir arg, luras, ljuger och bedrar - så kör på!

Ikväll är det fotboll igen. Jag och spanjorerna mot 6 galna italienare. Förra gången blev en kille av med tre tänder och en av de italienska grabbarnas dobb hamnade i en baskisk killes näsa. Hoppas att det inte blir engelsk korpfotbollsnivå på denna match också. Tur att en av de spanska killarna alltid går och nynnar på Ave Maria. Det kan behövas stöd från ovan. Ni vet ju i alla fall vad undertecknad - el Pibito - "den lilla grabben" kallad, kommer göra. Mål. Hoppas jag.

Idag har jag även varit bakis, för igår hade Alfonso födelsedagsfest här på vår terass. Det var mycket roligt, en bra fest, jag och Rieke spelade gitarr och hade astrevligt när de andra gått hem. Klockrent! Och nej mamma, jag dricker inte för mycket. Jag kan ta hand om mig bra, det är bara att fråga vem som helst som jag känner i Uppsala. Eller nej förresten, mamma, gör inte det.

Nu ska jag ta en liten siesta innan jag ska ut på stan och köpa fotbollsskor billigt nånstans. Ciao!

Fest och Lars Winnerbäck

2008-11-11T23:57:00.002+01:00

Det är otroligt hur patriotisk man kan bli när man är utomlands. Lars Winnerbäck blir liksom en förfest-favorit här. Imorgon ska jag köpa fotbollsbiljetter och hinna med ett par lektioner. Önska mig lycka till! Jag skriver igen imorgon.

Attention all passengers...

2008-11-11T16:01:00.003+01:00

Hurra! 98 besökare hittills! Otroligt! Men hur det kan komma sig att majoriteten av er som svarat på den lilla enkäten här till höger vill ha torr juristhumor övergår mitt förstånd. Ni andra - gör er röst hörd! Eller vill ni också höra juristskämt som att sitta på krogen och "häva köpet"?

Måste faktiskt erkänna att just det är ganska roligt.

Lektioner, gitarr och underbart väder

2008-11-11T15:16:00.003+01:00

Imorse hade jag lektioner i straffrätt och rättsfilosofi. Jag har bestämt mig för att stanna kvar här och göra en tenta i komparativ privaträtt den 16:e december och kanske en tenta i juridisk engelska den 18:e. Kommer isåfall hem den 19:e förhoppningsvis. Jag träffade Roberta på straffrätten. Hon är ju den italienska studenten som jag lärt känna som i januari ska på utbyte till Litauen en termin. Jag har informerat henne om läget. I jämförelse med Sicilien är Litauen som Schweiz - litet, rikt och utvecklat. Hon kommer nog trivas.

När jag kom hem från lektionerna (på rättsfilosofin går för övrigt en söt tjej som heter Simona, henne måste jag bjuda på kaffe!) satte jag mig och spelade gitarr och skrev en liten låt. Kanske spelar in och lägger upp, vem vet. Eller inte förresten. Ni vet hur det är - höra sin egen röst inspelad kan även den tuffaste machoman börja gråta av.

Nu ska jag laga lunch och sedan öva lite mer på sången. Som förövrigt uppvisar samma skillnad mellan melodin och sången som "ja må han leva", dvs. ingen... Jag återkommer efter lunch.

Just det - vädret är just nu med svenska mått mätt underbart - det är den 11:e november och jag går runt i t-shirt och solglasögon. Det är väl kanske 18 grader eller då. Tack Sicilien, tack Palermo, allt är (nästan - ge mig en nattöppen kiosk och ett ställe att hyra film på) förlåtet.

Middagen avklarad och gitarr

2008-11-11T01:06:00.002+01:00

Middagen blev väldigt lyckad. Det var Jose, Enai (en annan baskisk-spansk kille) och jag som åt milanesas napolitanas. Till dryck hade vi sicilianskt rödvin och till efterrätt vindruvor. Efteråt satt vi alla i köket - Rieke, Anne, Enai, Jose och jag och spelade gitarr och sjöng. En riktig medelhavsafton. Eller nåt.

Imorgon har jag en lektion i komparativ privaträtt igen. Common law igen. Och dåligt engelsk uttal igen. Men det är väl bara att bita ihop.

Imorgon ska jag också höra efter hur och när jag kan köpa fotbollsbiljetter till oss grabbar (jag och mina vänner som kommer på besök). Och kolla hur mycket en iPhone kostar. Får se om jag hinner allt. Man ska ju hinna med en kaffe eller två också, hehe.

Nu: sovdags.

Casting och en riktigt god middag

2008-11-10T20:21:00.002+01:00

Castingen gick bra. Inte för att jag fick veta något, utan för att det var kul att vara där. Vissa var väldigt förväntansfulla, många studerade teater eller drömde om att bli upptäckta.

Vi får se hur det går. Nu har jag precis ringt min käre far för att fråga om hur man gör milanesas napolitanas, en argentinsk specialitet, men som egentligen är italiensk. Det är schnitzlar med tomatsås och mozzarellaost. Underbart gott. Min spanske vän Jose är överförtjust i det, så han kommer bli glad ikväll.

Nu ska jag leka kock. Återkommer lagom till efterrätten.

Sovmorgon och rättsfilosofi

2008-11-10T14:31:00.002+01:00

Jag har under ett antal dagar råkat ut för det som min kär far alltid varnat mig för - insomnia eller sömnlöshet. Jag kan inte sova förrän klockan fyra ungefär. Vet inte varför men nu ska jag försöka vända tillbaka dygnet på något vänster. Ikväll blir det sängdags vid elva - tolv!

Idag blev det därför ingen lektion i straffrätt, men väl rättsfilosofi. Vilket var intressant men svårt att ta till sig helt. Ska försöka be någon om enklare anteckningar.

Idag ska jag försöka ta mig till en statist-casting för en brasiliansk TV-såpa som ska utspela sig i Palermo och Rio de Janeiro. De tar två foton och sen om de vill ha dig ringer de.

Nu ska jag äta lunch - pasta med pesto. Återkommer i eftermiddag.

Quantum of Solace eller en italiensk Bond

2008-11-10T00:26:00.005+01:00

Nyss hemkommen från bion. Det blev den nya Bond-filmen. Att gå på bio i Italien är en annorlunda upplevelse av flera anledningar. Dels har de här en fem-sju minuters paus mitt i filmen, så att man ska kunna köpa mer popcorn och läsk. Dels kan de inte ens stava till åldersgräns, för det var både sju, tio och tolvåringar bland publiken.

Jag tror om jag inte missminner mig att Quantum of Solace till slut blev - efter en del klagomål från producenten - en film med femtonårsgräns i Sverige. Och här kan alltså lilla Pelle (eller Pietro då), sju år, utan problem se lemmar kapas, kvinnor våldtas och människor sprängas i bästa upplösning med surround-sound.

Men nåja. Åldersgränser kan vara av ondo också. Undertecknad fick exempelvis inte som barn och fanatisk dinosarienörd se Jurassic Park när den visades på bio. Ja, för att jag var för ung alltså. Kul, att ha affischen där på väggen, veta vad alla skräcködlor har för namn och sedan inte få se den. Kanske älskade lille Pietro Bond och hade tjatat i en månad?

Imorgon väntar en lektion i straffrätt och sedan en lektion i rättsfilosofi. Ska fråga professorerna då ang. detta med tentor och hur jag ska göra. Kanske bokar jag om biljetten till den 20 december istället och klämmer två-tre tentor. Vad säger mamma?

Just det, det var förresten ganska kul att se Bond på italienska. Efter en kvart tänker man inte på det längre. Förutom när han ska uttala engelska namn. Ha ha, en Bond, den brittiske gentlemannaspionen, brytandes på italienska. "Ah, Mr White! [Ah, Mistereh Waiteh!]" Tur att jag inte såg den på franska.

A domani.

Das ist nich möglich?

2008-11-09T19:32:00.001+01:00

Kan det vara möjligt? Trettiosju unika besökare, mig borträknad. Vad glad jag blir! Samtidigt som en våg av prestationsångest sköljer över mig, känner jag mig glad. Kom, kom, fortsätt komma och läsa. Jag lovar att fortsätta skriva. Svara gärna på enkäten här till höger!

Juridiktenta och städning

2008-11-09T19:19:00.003+01:00

Idag har jag varit en duktig sambo och städat toaletten. Det tog nästan en timme, men då snackar vi hela baletten, super-skrubb, speed-moppsing och dammtorkning. Nu doftar hela toaletten italiensk barrskog. Ahh.

Idag gick jag igenom studierna lite. Jag har ett problem. Jag har tenta i komparativ privaträtt den 16:e december. Just till den 16:e december hade jag råkat boka hembiljetten. Och vill jag ändra datum så ska Easyjet ha cirka 80 euro, alltså lite drygt 800 kronor. Frågan är om det är värt att betala 800 kronor för att kunna fira jul och vet att man klarat av i alla fall en del av de kurser man ska för att CSN ska bli nöjd. De andra tentorna är i mittten av januari.

Får se hur jag gör. Råd från den läsande kretsen tas tacksamt emot. Jag lutar åt att punga ut med kosingen - vad är väl pengar mot att kunna fira jul utan panik? Eller?

Idag slog det mig att mina vänners ankomst börjar närma sig. Den 14:e kommer de från Sverige för att spendera helgen här i vackra Palermo. Kommer bli underbart!

Idag slog det mig också att Palermo nog inte kommer bli mer inbjudande än vad staden är, vilket innebär att om jag vill upptäcka coola grejer och platser etc. så måste jag börja med Operation Work For It. Veckan som kommer ska jag därför börja promenera runt utan mål, med kameran i högsta hugg, för att hitta lite godbitar. Lite fina platser. Och lite bra biografer, barer och dylikt.

Nu ska jag kolla upp vad som går på bio här. Nej, det blev ingen bio igår. Hoppas på att det blir av ikväll. Även fast det kostar 7 istället för 4 euro för att det är söndag. Hej hopp!

En slapp dag, städning, bio

2008-11-08T16:19:00.004+01:00

Idag vaknade jag sent och har sedan dess kollat på Morgonsoffan på webbteve och ätit sicilianska kakor. Någon gång under morgonen kom Bryan in och pratade med mig om att låna min kostym. Jag var mitt i den djupaste sömn som går att föreställa sig och var nog lagom social. Tror han lånade den till slut, för den är inte kvar.

Nu ska jag städa lite här i lägenheten, som är öde då alla spanjorer är i Rom. Plus Anne. Men jag och Rieke har en plan, vi ska köpa sicilianska godsaker, spela gitarr och sedan laga god, god mat. Vi ska till marknaden snart, först ska jag duscha.

Glömde berätta förut att jag var på bio med Anne, Ana och Irene. Det var innan Rieke hade kommit tillbaka från Turkiet. Det var en mycket bra italiensk film. En märklig sak - mycket märklig - är att de här Italien har en paus mitt i filmen på en kvart. Då kommer det godisförsäljare och sedan kan man ta en kaffe eller så. Konstigt men trevligt. Vi passade på att ta en kaffe på en bar i närheten av bion. En annan märklig sak är att de inte har någon försäljning av popcorn/läsk/godis annat än i automater. Konstigt att inte kunna köpa popcorn, varma och goda, i en pappbehållare. Men man vänjer sig.

Nu ska jag som sagt hoppa in i duschen. Jag har förresten installerat en liten mätare som registrerar antalet unika besök. Jag hoppas detta ska sporra mig till att inte göra de hittills 20 personer som i alla fall gått in på sidan besvikna genom att skriva korta eller värdelösa inlägg. Smart va!

Palermo, åh Palermo!

2008-11-07T20:54:00.008+01:00

Lektion i komparativ privaträtt.

Mina anteckningar från lektionen.

Lektion i komparativ privaträtt.

Latte macchiato och sicilianska sötsaker. 25 kronor.

Alberto och min middag. Gott!

Matinköp.

Mina böcker.

Sicilianska poliser.

Demonstration (mot Berlusconis nya lag).

Demonstration.

Demonstration.

EU har inte riktigt fått fäste här.

Palermo.

Palermo.

Palermo.

Vacker kyrka.

Palermo.

Vackert.

Vackert .

Palermo.

Palermo.

Hårklippning var det!

2008-11-07T18:09:00.001+01:00

Just det - höll på att glömma. Rieke har klippt mig också ("det lilla fåret" kallar hon mig). Det blev riktigt bra. Jag är nöjd. Även fast jag ser ut som femton igen. Åh, nej!

Födelsedagsfest, hårklippning och italienska

2008-11-07T14:32:00.003+01:00

Hej hopp allihopa!

Födelsedagsfesten i förrgår blev lyckad. Det kom väldigt, väldigt många ERASMUS-studenter, och följaktligen blev det en ganska vild fest. Det vill säga polisen - carabinieri - kom förbi och bad oss vara lite tysta. För att lugna er chockade läsare kan jag lägga till att detta är mycket vanligt. grannar ringer polisen när någon kollar på fotboll för högt. Men festen var mycket trevlig, och jag träffade en söt spansk tjej som jag pratade med under kvällen. Vi får väl se var det leder. Hrm.

Igår hade jag sovmorgon, sedan lektion i komparativ privaträtt på fakulteten. Jag gick dock i pausen efter halva för att de pratade uteslutande om italiensk förvaltningsrätt den här lektionen. Kände att det inte riktigt var tentarelevant, som vi säger i Uppsala.

Jag hade italienska också, första lektionen på den nya kursen. Är mer och mer tveksam till om jag ska fortsätta, det är väldigt hattigt och inte så mycket fokus. Ska man betala för en kurs vill man ju ha kvalité liksom. Plus att det är 60 % irriterande brasilianare på kursen. Jag brukar inte irritera mig på folk så ofta (vill jag tro i alla fall) men här har vi särskilt en kille som först sade att han var blyg på presentationen, för att sedan repetera (högt) allt som läraren säger. Vet inte om man kanske gör så i Brasilien? Läraren säger "Detta är alltså i pluralis." och en sekund senare kommer "Ja, exakt, pluralis.". Gaaah. Jag blev riktigt irriterad.

En glad nyhet är att det fanns en svensk Lundastudent där, i Palermo sedan två veckor. Jag har nog aldrig blivit så glad över att höra skånska av någon som inte är G. Snacka lite allmänt om Palermo, han pluggade tydligen språk här. Hade läst u-landskunskap, ville jobba på UD i Moçambique (kopierade ett "c" med cedilj från wiki) och var 28 år eller så. Det kändes bra att kunna svara på alla hans frågor om telefonkort, pizzerior, uteställen etc. Man kan alltid mer om ett ställe än man tror. Jag blev glad.

Idag har jag och Rieke bland annat kopierat Barack Obamas underskrift och lyssnat på Julia Nunes på Youtube. Nu ska vi gå och spela fotboll. Ikväll - lovar jag dyrt och heligt - ska ni få bilder!

Universitet, fest och folkmusik

2008-11-05T17:21:00.003+01:00

Igår var jag på universitetet på förmiddagen och hade lektion. Eftermiddagen ägnades åt matvaruinköp och städning av mitt eminenta rum.

På kvällen hade Andreas - en halvtysk, halvitaliensk kille som också är ERASMUS-student, sin födelsedagsfest. Det roliga och otroliga med kvällen var inte själva festen, utan några av gästerna. De var nämligen sicilianska "folkmusiker", en spelade dragspel, en flöjt, en gitarr och en sjöng. Otroligt fantastiskt underbart för en som jag, som i flera år gillat just syditaliensk folkmusik. Som lök på laxen (eller hur man nu säger det) så kunde jag ju de flesta av sångerna/visorna utantill, till deras stora nöje. Så nu har jag alltså sjungit sicilianska visor med fyra sicilianare. Jag älskade det!

Idag har jag haft tre lektioner på fakulteten och sedan ätit lunch i universitetsmatsalen med Rieke. Efter det gick Rieke och jag ned på stan till en butik som heter Pizzo free, där de säljer produkter från producenter som inte betalar beskyddaravgift. Där köpte vi presenter till Ana för 4 euro per person (vi var fem som delade på det).

Ana ska ha en fest ikväll, så jag måste gå och duscha. Jag tänkte lägga in bilder sen!

Studier och borttappat kort

2008-11-03T20:48:00.004+01:00

Idag hade jag en lektion i rättsfilosofi som jag faktiskt förstod merparten av. Otroligt att det går att delta i en lektion på universitetsnivå på ett främmande språk. Nåja, främmande och främmande, men coolt är det i alla fall.

Som ni redan har förstått så är det inte direkt den otroliga akademiska nivån som lockar med Palermo, utan livsstilen och livskvalitén. 25 graders värme i november, billig och god mat, vackra byggnader, trevliga människor och en glad atmosfär bidrar till min hittills positiva bild. Maffia, smuts, kaos och ineffektivitet hör till det som liksom är smolk i bägaren.

Idag har jag betalat hyran till den gamla damen. Och tappat mitt kort! Tyvärr! Men det är ingen fara, jag förde snabbt över alla pengar som fanns där till ett annat konto via min utmärkta internetbank-tjänst, så nu är det ingen fara på taket. Mamsen - skicka det nya kortet från Sverige!

Att bara sitta och "connecta" det vill säga lära känna någon lite mer fast på anglosaxiskt vis, är vad jag och Alberto gjort senare idag över några Youtube-klipp. Avslappnat och skönt. Lite argentinsk fotboll, lite Johnossi, lite spansk musik.

Jag har funderat mycket på vad som egentligen utmärker Palermo, och kommit fram till att det är några saker. Dels är staden ganska liten för att vara en storstad. Eller i alla fall centrum är ganska litet. Dels är staden ganska svårtillgänglig. Den bjuder liksom inte in en att utforska densamma, som Paris eller BA gör. MAn måste snarare tvinga ut sig på virrfärd i staden.

En annan konstig sak för en så gammal stad är att den helt saknar kvarter.

Nu blev klockan för mycket - jag ska ju upp imorgon. God natt på er. Imorgon får ni lite matbilder.

Loppmarknad, strand (för vissa) och bio

2008-11-02T14:44:00.009+01:00

Idag gick jag upp tidigt för att vara mig. Vid tio var jag uppe och åt italiensk hälsofrukost med Jose: varm choklad och kakor och croissanter. Inte nyttigt, men det är faktiskt vad de äter här. Men ni kan vara lugna - jag brukar äta mackor och kaffe.

Efter frukost gick vi ut i den 25-gradiga Palermomorgonen för att i lugnt mak promenera till loppmarknaden på Piazza Marina. Alberto utnyttjade verkligen denna varma novemberdag - han åkte till stranden och badade. Skulle jag inte blivit sjuk förra gången skulle jag ha följt med. Förstå - vara på stranden i november! Sicilien - allt är förlåtet, du är en varm och skön ö.

Jag köpte en rund kakburk i kartong från 1940-talet för 20 spänn som jag ska ha alla småprylar i. Och en bok från 1912: Diritti e doveri dei cittadini. (Medborgarnas rättigheter och skyldigheter). Ganska kul att läsa faktiskt.

Ikväll ska Anne, Ana, jag och eventuellt några till gå på bio. Scarlett Johanssons nya. På italienska. Jo tjena. Hoppas jag fattar något i alla fall.

Nu gör jag ett nytt försök med bilderna. Det gick, men jag får verkligen be om ursäkt för att de inte är i ordning. Bloggen är ganska väldigt mycket förjävlig när det gäller att lägga upp bilder smidigt. Men jag ska försöka lära mig till nästa gång.

Nu ska jag laga lunch, men blir ju hungrig av alla matbilder.

Nötter. På snabbköpet.

Mitt älskade kaffe. På snabbköpet.

Ost. På snabbköpet.

Heja Sverige! På snabbköpet.

Min vagn. På snabbköpet. (Var annars?)

Bläckfirrar. På snabbköpet.

Firrar. På snabbköpet.

Man skall hitta till domstolen.

Katedralen.

Parken utanför katedralen.

Drycker och glass.

Man med skägg. Katedralen.

Flicka utan ansikte. Katedralen.

Kungliga slottet.

Schackstolar alltid redo.

Gubbar spelar schack i parken.

Offentliga byggnader.

Vacker park.

Nunnan matchade reklamen.

Gammal moské.

Kungliga slottet i normandisk stil.

Gröna Palermo.

Kungliga slottet.

Halloweenfestbakis och städdag

2008-11-01T13:12:00.003+01:00

Gårdagen blev lyckad. En grupp döda cheerleaders kan inte göra annat än succé. Som vanligt drack jag med måtta och föregick med gott exempel inför mina medmänniskor. Jag gick alltså inte hem efter en timme på festen för att jag var överförfriskad.

Idag har jag städat mitt rum som av någon anledning fått små ansamlingar av grå materia i små puffliknande formationer längs golven. Någon som vet vad detta är? Händer mig jämt. Kräver omedelbart ingripande.

Försökte lägga upp bilder nyss, men det gick inte. Ska försöka snart igen.

Halloween

2008-10-31T17:23:00.002+01:00

Så var det alltså Halloween. Denna amerikanska export har rotat sig även i Palermo. Ikväll vankas det således Halloween-fest, och jag ska tillsammans med de spanska pojkarna klä ut mig till döda cheerleaders. Vi får väl se hur det blir, bilder utlovas garanterat! Dagen har mest ägnats åt förberedelser av olika slag, inköp av peruker, bh:ar, kjolar etc.

Jag hann med en lunch med Anne på Pizzeria Bellini också, en av stadens riktiga pärlor. Jag tog en Don Antonio (nej hörni - dags att glömma Hawaiin) med stark salami, spenat, mozzarella och aubergine. Mums!

Imorgon lördag ska jag städa mitt rum, fotografera på stan och laga en god middag. Jag tror Rieke kommer hem imorgon också. Eller kommer tillbaka.

Auf wiedersehen!

Bilder...

2008-10-30T17:34:00.005+01:00

Hej svejs! Lägger upp bilder som jag tog igår, besök på Picassoutställningen och katedralen, och lite från Palermo i allmänhet och matinköp. Hoppas ni gillar bilderna och så... Enjoy!

Idag har jag haft en lektion i komparativ privaträtt. Otroligt tråkig och värdelöst "sitta-och-lyssna-på-professorn-som-läser-utantill-lektion". När man väl frågar något här ser professorera ut som fågelholkar - "kan universitetsstudenter tänka själva och inte bara lära sig allt jag säger utantill ord för ord inför tentan?"

Jag måste säga att jag uppskattar det svenska utbildningsväsendet mer och mer för varje dag som går. De italienska studenterna kanske kan mer utantill om romersk rätt än vad jag kan, men när jag säger att jag kan lösa de flesta vardagliga juridiska problem själv eller tillsammans med min polare G, förstår de nästan inte vad jag menar. "Vadå lösa problemen? Menar du liksom använda lagen? Inte bara rapa upp det läraren sagt?"

Kommer uppskatta sista terminen men lite PBL hemma i min älskade alma mater.

En söt Fiat 500.

Kontraster i Palermo.

En kyrka.

Inälvor saluförs.

Mitt hus.

Ikväll kommer fler bilder - tills dess, ciao!

Picasso och Palermos katedral - bilder?

2008-10-29T21:19:00.004+01:00

Besöket på Picassoutställningen var trevligt. Tyvärr fick man inte fotografera därinne. Jag blev i alla fall oerhört sugen på att börja måla igen. Tror jag ska köpa duk och oljefärg och måla, om än bara på skoj. Nu har jag förfestat i en timme och försökt lägga upp bilder, men det vill sig inte ikväll. Försöker inatt eller imorgon. A pronto!

Böcker, studier och bloggen

2008-10-29T14:17:00.002+01:00

Det var då tusan vad svårt det blev plötsligt att hinna med eller ha lust att skriva inlägg. Vad hände med mig - jag var ju grabben med två inlägg om dagen. Hur löser Blondinbella sådana här problem egentligen?

Kanske är det när vardagen kommer med sitt tråkiga gråa regn och rusk och ger en en våt kram som man inte riktigt orkar skriva att man bara sovit, gått på en lektion, druckigt tre kaffe, ätit några skorpor (ja tyvärr - biscotti betyder inget annat än vanliga hederliga skorpor) och lyssnat på Johnossi på iPoden. Och spelat pingis, duschat, Skypat och köpt frimärken. Det är väl ungefär vad jag gjorde igår.

Nu ropar Jose, vi ska gå och kolla på en Picassoutställning. Återkommer senare!

Studier, pingis och samtal på Skype

2008-10-27T23:06:00.003+01:00

Idag har jag haft straffrättslektion, ätit lunch på ett mysigt café, och spelat pingis. Inte så mycket annat än vad jag gjorde igår. Min lilla bloggkris följer finanskrisen åt, något så när i alla fall.

Nu har kvällen kommit till Palermo efter en dag av värme och studier. Och pingis. Nu väntar en fransk film och sedan sängen. Jag hoppas att jag har energi imorgon för att ge er ett roligt, spännande och långt inlägg.

Det blev ett långt trevligt samtal med G på Skype på kvällen. Tack för det! Jag skrattade gott!

Jag återkommer förhoppningsvis imorgon. Buona notte!

Bilder från stranden

2008-10-26T21:23:00.003+01:00

Här kära vänner kommer lite bilder från dagen på stranden förut. Njut av lite sommar!

Corso Vittorio Emmanuele i centrala Palermo.

Väntandes på bussen.

Stranden i Mondello.

Stranden.

Stranden.

Äntligen - bilder!

2008-10-26T18:04:00.007+01:00

Denna dag har varit ett kulinariskt äventyr. Jag mötte Anne för en lunch i en mysig park i ett trevligt område i Palermo, med en butik som både är ett snabbköp och en restaurang. Underbart god och billig mat (allt från bläckfisk till lasagna) och trevlig personal gör det stället till mitt nya favoritställe. Ska ta alla som hälsar på dit!

Sedan har söndagen ägnats mest åt Youtubeklipp och lite mail- och brevskrivande. Ikväll ska jag spela Monopol med några spanjorer.

Bilder från utflykten till Monreale igår. Snart kommer jag lägga upp bilder från Palermo och mycket mer. Njut!

Staty utanför Monreales katedral.

Katedralens symbol.

Vackra stolar i katedralen.

Katedralens vackra tak.

Katedralen.

Detalj av fontänen.

Fontän utanför katedralen.

Katedralen.

Monreale.

Jag och en hund vilar lite.

Utsikt över Palermo från Monreale.

Irene, Ana och jag.

Foton

2008-10-25T13:09:00.002+02:00

Kära vänner,

Ni har ju röstat i fotofrågan, och svaret har ju blivit entydigt: ni vill ha bilder, och kanske lite poesi. Detta innebär att jag ska köpa mig en kamera. Jag vänder mig därför till brorsorna A och E - om ni läser detta, ska man köpa en liten digital sak för 170 - 250 euro eller satsa på en "riktig" kamera för 400 euro när man ändå är på gång? Hör av er!

Idag blir det utflykt till kyrkan. Jag vaknade vid tolv (förlåt pappa - ska börja gå upp åtta varje dag och göra något av mitt liv!) av att Anne hade smygit iväg och lämnat en lapp på bordet. "Thank you! :-) See you later... "

Även Alberto & co hade dragit till någon ö och lämnat en lapp om att de skulle komma senare. Nu frukost, sedan kyrkan.

Pingis, studentmatsalen och fest

2008-10-24T12:28:00.001+02:00

Det här inlägget skulle egentligen ha publicerats igår. Jag vet inte riktigt vad det beror på, att bloggen inte uppdateras varje dag längre. Jag gillar det inte. Man kan ju i för sig tolka det som att jag har så många extrabloggiala aktiviteter varje dag, så att det därför inte hinns med. Jag ska hur som helst försöka bättra mig.

Idag vaknade jag i lagom tid för en dag utan skola, det vill säga vid elvatiden. Lite frukost och sedan spöa Alberto (bli spöad det vill säga) på pingis innan vi vid ett gick iväg till studentmatsalen, Alberto, jag och Rieke. Studentmatsalen - la mensa - där man kan köpa allt för tre euro, ni vet. Det som är roligt med studentmatsalen är att förutom mat, finns där även gratis (riktiga) pingisbord och fotbollsspel (med sådana där spakar). Detta innebar att från halv tre fram till halv sex spelades det pingis och calcio pallini.

Nu var det inte bara Alberto - Stormästaren - och Rieke - Den tyska hämnaren - som spelade utan även tre spanjorer till. Jose - som ni känner - och som vi bättre känner som Den sköningslösa örnen från Kanarieöarna, Juan - Gentlemannamördaren, och en kille från Galicien som jag inte minns varken namn eller öknamn på.

När vi kom hem var det tydligen italienskakursfest. Anna, den lilla spanjorskan, hade bjudit över hela sin italienskakurs på fest på terassen. Köket såg ut som ett bombnedslag till följd av maten som lagats. Det hela slutade med att Jose, Alberto och jag lagade gemensam mat och bjöd Rieke som annars av lathet skulle ha ätit kakor.

Sedan kom Anne över med två nyfunna tyska vänner - varav en är ganska söt - för att hänga lite. Jag vet vad ni tänker, det finns ingen hejd på dessa tyskor. Jag menar hur många kan det finnas i Palermo?

Kvällen slutade i alla fall med att Anne sov över här, för att några i hennes lägenhet skulle ha dygnet-runt-siciliansk-fest, och hon ville just sova. Jag och Rieke satt uppe till tretiden och lyssnade på musik och snackade medan hon packade. Hon skall nämligen åka till Turkiet i en vecka imorgon för att hälsa på sin pojkvän, som ju ska cykla lite (se tidigare inlägg; persongalleriet)

Jag somnade alltså vid fyra kanske, och imorgon ska jag göra en liten utflykt till en världsberömd kyrka.

Bloggkris, straffrätt, pingis och utgång

2008-10-23T15:00:00.005+02:00

Viktigt meddelande

Som ni har märkt, kära bloggläsare, så har bloggen sedan den 21:a november genomgått en smärre kris. Jag har inte haft riktigt lust att skriva alls, vilket har varit märkligt men på ett sätt ganska skönt. I god ordning har dock min krishantering fungerat väl, varför det nu kommer ett inlägg som inte bara sammanfattar den 22:a och den 23:e, utan som också ger er en inblick i dagens äventyr. Snacka om lust att skriva!

Onsdag

Jag ska försöka förklara hur en vanlig dag ser ut. Jag kliver upp ungefär tjugo minuter innan lektionen skall börja enligt schemat - väl medveten om att alla professorer tillämpar någon sorts akademisk tjugofemminutersperiod - och tvättar mig etc, tar hissen ned till bottenplan. Hissen är en ny konstruktion, det ändå som är nytt i detta fallfärdiga Mussoliniskrytbygge. Underhållet av byggnaden har alltså varit långt ifrån fascistiskt.

Promenaden från mitt hus till fakulteten tar ungefär sju minuter. Man viker av från min gata, via Milano, in på via Roma och sedan ligger fakulteten på via Maqueda. Det är en pampig byggnad med pelare och grejer, känns ganska lämplig som juridikfakultet kan man väl säga, utan att rikta kritik mot Uppsalas dito.

Väl framme får jag ganska snart reda på att den käre professor Militello är sjuk. Jo tjena. Jag har dock börjat förstå hur det här med ERASMUS fungerar, dvs. anarki. Man kan i princip göra som man vill. Fast förvissad om att ERASMUS-studenter får byta och fixa lite som de vill gick jag fram till den andra straffrättsprofessorn - med det roliga namnet Manfredi Parodi Giusino - och frågade om jag fick frequentare hans lektion istället. Det gick bra. Professor Parodi Giusino ser ut att vara hämtad direkt från någon amerikansk film om utbildning, tänk typ I döda poeters sällskap. Han är en av få professorer här som verkligen vill aktivera studenterna och få dem att tänka själva, inte bara stoppa korv hela dagarna. Jag tror jag ska byta bort Militellos lektioner mot Parodi Giusino.

Lärarna här verkar älska ERASMUS-studenter som är aktiva. Eller i alla fall tycka Sverige är exotiskt. När jag frågade professor Parodi Giusino en i Uppsala helt normal fråga från en aktiv student - något om varför vissa områden inom den italienska straffrätten alltid förblev okriminaliserade - tog han såklart upp det på lektionen sedan som ett exempel på de italienska studenternas passivitet.

Han förstod inte att det är deras hårda-tag-anteckna-och-håll-käft-i-klassen-system som skapar denna passivitet. Säga vad man vill om svensk skola och högre utbildning, men den gör inte en universitetsstudent till en grönsaksliknande tabula rasa som bara ska fyllas med kunskap inför provet.

Senare på kvällen var det konsert på juridikfakulteten, som nu är öppen även på kvällarna för att protestera och samlas mot det nya lagförslaget. Där träffade Anne, Rieke, Alberto och jag Roberta & co. Det slutade med att vi alla gick och tog en öl på La Champagneria, en "inneklubb" i centrala Palermo. Vi hade riktigt roligt hela kvällen, skrattade mycket och lärde varandra språk. Rieke är faktiskt riktigt bra på svenska, och jag hoppas lära mig mycket sicilianska innan jag åker hem.

Jag är väldigt glad att jag lärde känna Roberta och de andra italienskorna, de är väldigt sociala och roliga. Ni kommer säkert att få höra mer om de senare.

Torsdag

Eftersom vi kom hem vid fyratiden igår, vaknade jag först vid tolv. Dagen ägnades mest åt att städa mitt rum och köket. Sedan åt vi lunch tillsammans allihopa innan jag kom på att jag totalt glömt att jag hade italienskalektion. Jag promenerade dit, hann köpa en kaffe, och kom precis när den första pausen hade börjat.

Pingisbordet som vi "byggt" är verkligen riktigt bra, och i princip alla spelar pingis här någon gång under dagen.

Idag

Nu ska jag gå och äta lunch i studentmatsalen. Lovar dock denna gång att återkomma senare under eftermiddagen.

Studentprotester, Berlusconi och pingis

2008-10-21T13:00:00.005+02:00

Igår gjorde jag inte mycket av intresse, jag hade bl. .a en lektion i romersk rätt. Professorn, en trevlig kvinna i femtioårsåldern, var mycket förstående för ERASMUS-studenter. Hon föreslog att jag skulle byta bort kursen - som är svår även för de italienska studenterna - mot en annan kurs som är lite lättare. Jag sa att det nog var en bra idé, vi skulle höras av senare under veckan.

Idag hade jag en lektion i straffrätt som avslutades redan efter ett fem minuter, av ett meddelande från professorn. Professorn förklarade att rektorn hade beslutat att suspendera alla lektioner under dagen för att möjliggöra för alla studenter att deltaga i ett studentmöte mot Berlusconi-regerings nya lagförslag. Efter det begav sig ungefär en tredjedel av studenterna till den stora aula där mötet - eller assamblea studentesca - skulle hållas.

Lagförslaget innebär i korthet att:
1. Man kan endast söka offentlig anställning, dvs. lärare, domare, vaktmästare, läkare etc, om man har en universitetsexamen från samma region som man söker jobbet i. Detta innebär att personer från södra Italien inte längre kommer kunna söka arbete i norra Italien. En total låsning av arbetsmarknaden alltså. Och en diskriminering av södra Italien, vilket är precis vad exempelvis Lega Nord (http://en.wikipedia.org/wiki/Lega_Nord) vill.

2. Pensionssystemet förändras så att av exempelvis fem professorer som går i pension, skall bara en plats lämnas för nyanställning. Detta kommer givetvis få förödande konsekvenser för antalet professorer på universiteten.

3. Större ansvar för att dra in pengar ska ställas på universiteten lokalt. Detta kommer gå fint för de flesta universitet norr om Rom, där det finns gott om stora industrier, stora företag och koncerner som gärna och redan idag sponsrar utbildningar etc. I södra Italien däremot kommer det inte alls gå lika bra. Här finns i princip inga stora industrier eller företag. Denna nya ordning där ännu mindre pengar ska komma centralt ifrån kommer alltså även detta att slå hårt mot särskilt södra Italien.

Det är inte konstigt att jag fick svaret "Precis!" av Roberta på mitt påstående om att regeringen med Lega Nord i spetsen försöker att indirekt dela Italien - går det ännu inte att göra det officiellt och direkt - så går det alltid att urvattna södra Italien ännu mer på kunskap, och samtidigt hindra människor från just södra Italien att arbeta (offentligt) i norra Italien. Och detta utan att i ljuset visa upp någon sådan agenda. Ty det blir ju bara summan av kardemumman som leder till detta resultat. Eller hur man nu säger.

Ett intressant fenomen är då hur det kan komma sig att Berlusconi med denna agenda och sådana partier som Lega Nord i sin regering kan få så stort stöd, även på Sicilien. Roberta - min nyfunna vän under mötet - förklarar att det enligt henne beror på att det (precis som i USA) är andra värden än de rent ideologiska som spelar in i Italien. Charm, humor, utstrålning och framtoning (haha VM i synonymer!) är otroligt viktigt här, och tydligen kan Berlusconi detta med appearence. Således är han framgångsrik i hela Italien, oavsett vilken öppen och kontroversiell agenda han må ha. För han är ju trevlig. Eller har humor. Eller nåt.

Imorgon efter lektionerna skall ett nytt möte hållas, där man ska besluta hur man ska gå vidare med protesterna mot lagförslaget.

Jag och Alberto gjorde idag om mitt stora skrivbord till ett fullt fungerande pingisbord. Det blev nära två timmars roligt, intensivt spel innan vi sade godnatt.

Jag får återkomma mer imorgon, nu måste jag sova.

Loppmarknad, lunch på terassen och sång

2008-10-19T18:22:00.004+02:00

Idag vaknade jag nästan frisk vid elvatiden. Hurra! Rieke kom in och frågade om jag skulle dela på en kanna te, vilket jag inte var sen att acceptera. Hon berättade att Rieke och Elisa (en tysk tjej, inte den finska) skulle gå på loppmarknad på Piazza Marina, och att de ville att vi skulle följa med. Sagt och gjort. Jag köpte fina gamla vykort, gamla kartor och gamla fotografier att pryda mitt rum med. Ja alltså, vykorten ska skickas iväg. Efter att ha flanerat runt på loppmarkaden i en timme eller så, och efter att jag bränt 20 euro, så promenerade vi hem i den gassande solen för att laga lunch.

Rieke, Anne, Lea och Elisa och jag alltså. Vi lagade gnocchi al pesto, värmde pizza som hade blivit över från dagen innan och drack läsk och vatten till. Mycket gott. I tjugofem graders värme kan tilläggas till er svenska läsare. (Jag kommer få äta upp det - jag vet!)

Efter lunch har jag satt upp alla små grejer jag köpte på loppmarknaden i mitt rum och städat undan lite. Imorgon väntar nya lektioner och lite planering. Förhoppningsvis ska jag boka hemresa till jul imorgon. Sedan satt jag och Rieke och övade på Johnossis Family values, hon spelar gura och jag sjunger. Inte så vackert men känslosamt och soft.

Nu sitter jag på mitt rum som äntligen har blivit lite mysigare och lyssnar på musik och påtar lite med bloggen, kollar på Youtube och DN.se. Bara myser lite alltså.

Efter alla namninsamlingar, mail-listor och brev kommer här nu äntligen mitt italienska telefonnummer - som man kan messa till, ringa till, och, ja, det var väl allt.

Oscars italienska telefonnummer 0039 389 097 80 89. Hör av dig!

Nu väntar en kaffe och kanske en kaka. Hörs snart!

Persongalleri och Skype

2008-10-18T18:53:00.007+02:00

Idag har jag varit sjuk. Fortfarande alltså. Vilket i sig inte är sådär jätteintressant. Om det inte vore för att man är sjuk i Palermo. Att gå till apoteket här blir ett äventyr fullt av missförstånd, fel tabletter (nej mamma, oroa dig inte!) och titelförvirring. Tydligen ska man titulera de som jobbar där som dottore eller dottoressa. Nu vet jag det i alla fall.

M berättade att det bara var en grad i Uppsala i morse, vilket lättade min ångest över att vara förkyld något. Hellre förkyld i tjugotre graders värme än en grad. Eller? Hon uttryckte under vårt samtal på Skype sin förvåning och irritation över att jag bara skriver ut begynnelsebokstaven på de personer jag nämner i bloggen, och inte personers hela namn. Vad tycker ni? M kommer i alla fall fortsättningsvis att kallas Mä. Hoppas hon blir lite nöjdare.

Jag pratade på Skype ett tag med G också, det var skönt att skratta lite. Han kommer ihop med J och J och N att hälsa på i november. Det kommer bli underbart att få hit lite svenska gubbar. Inte för att de italienska inte är roliga, utan för att de inte riktigt vågar dansa roligt på disco. Jag ser fram emot besöket i alla fall. Förhoppningsvis ska vi kunna klämma in fotbollsmatchen Palermo - Inter också.

Så mycket mer intressant finns det inte att berätta riktigt om en sjuklings dag. Vi kan väl ta de sista personernas presentation som jag lovat att skriva men glömt. Persongalleriet alltså. Enjoy!

5. ANNA, 22, juridik, Spanien

En rolig, ständigt skrattandes liten, liten spanjorska som känns väldigt mogen för sin ålder. En av få här som varje helg gör ett litet äventyr, tar en bus till nästa stad, till kusten, till något berg etc. Jag ska försöka haka på nästa gång. Hon är alltså kort och gott mycket företagsam. Lagar alltid mat, städar eller upplever Sicilien. Jag måste börja bli som hon. Komma hem sent på kvällen och berätta om dagen på berget.

6. ELISA, 22 år, teckenspråk för döva italienare, Finland

En söt finländsk tjej som pluggar något så underbart märkligt som teckenspråk för döva italienare (ja, det heter faktiskt så!) Hon är alltså tillsammans med (som ni vet vid det här laget) sicilianaren Andrea, en inbiten student som pluggar ingenjör i waste management, älskar fotboll och är allmänt skön. Men åter till Elisa. Hon har världens underbaraste skratt, det låter ungefär som när någon liten sak i Mumin fnissar, typ tihihihihihihi. Hon skrattar alltså aldrig mina åsneskratt. Hon krossade mig häromdagen i pingis, hon gillar Youtube och hon är enligt de Youtubeklipp hon visat en riktig hejare på snowboard.

7. IRENE, 20 år, reklam, Spanien

När hon pratar låter det alltid som om hon ska börja gråta. Helt klart vackrast i huset. Men lite omogen faktiskt. Mycket lättskrämd. Mina och Joses historier om att just hennes rum är hemsökt av spöken fick henne att kräva att vi sökte igenom hela hennes rum med ficklampa. Hon är ju reklamare och älskar därför Argentina som är ett av världens mest framgångsrika reklamländer (Ha ha Argentina ska med i varje inlägg! Det ska bara med!). Annars är hon rolig, brukar ofta gå runt och skojboxas med alla vid frukosten.

Kanske kommer det fler personer som beskrivs. Vi får se.

Just det, utan att ni ska se detta som en uppmaning till något, moahaha, här kommer min adress här på Sicilien:

La Vecchia
Oscar Coronel
Via Milano 7
90 133 Palermo
ITALIA

Nu ska jag se på någon italiensk romantisk film. Hoppas att jag förstår något.

Åh nej!

2008-10-17T14:15:00.002+02:00

Tjock i halsen, svag, ömklig, snuvig, hostig, trött, varm. Men ingen feber. Så kan läget just nu beskrivas. Jag finner inte riktigt lika bra adjektiv för att beskriva den frustration jag känner just nu, jag hatar verkligen att vara förkyld. Usch, usch.

Nu har jag i all fall haft tid att skriva lite mail, kolla på webbteve och så. Återkommer senare med lägesrapport. Önskar jag hade glass här. Typiskt.

Förkyld, attans!

2008-10-16T01:33:00.003+02:00

Det finns vissa saker som man aldrig vill behöva slå upp i en ordbok. Ord som åderbråck, magpumpning och kraftig diarré. Ett sådant ord är faktiskt också förkylning. Idag när jag kom hem från stranden efter att ha badat (jag vet, mamma, jag vet!) så åkte jag nämligen på den snabbaste expressförkylning jag varit med om. Bang bom sade det, så var jag nedbäddad i sängen med en kopp varmt te av Alberto. Typiskt!

Jag lovade ju lite ingredienser tidigare för det här inlägget. Här kommer de i en fin kompott.

Jag hade en lektion i straffrätt igår, från nio till elva. Professorn kommer som vanligt vid tjugo över nio utan minsta förklaring. Sedan följer en timmes hetsk diskussion mellan studenter och lärare om scheman och prov. En timma! Någon skall säga ditt, någon skriker datt, allt på eldig italienska. Charmigt, nja, frustrerande, ja. Samtidigt så typiskt för den här kulturen så det inte finns. Vi kan kanske klaga mycket på våra lärare eller på organisationen på universiteten i Sverige, men i jämförelse med Italien är det rena himmelriket. I Sverige finns studenterna i alla fall, vi har rättigheter. Här skjuter de sig själva i foten genom att ha noll studentinflytande, bara för att sedan behöva göra om allt de enväldigt planerat för att det inte fungerar för studenterna alls. Samarbete från börjat hade sparat många timmars arbete. Schemana är äntligen uppe nu i varje fall. Jag blev inte förvånad när jag såg att den döde professorns lektioner fortfarande stod med, med hans namn.

Jag hade Romersk rätt i två timmar mellan elva och ett också. ska nog byta bort den kursen. Över sjuttio procent av allt som sades var på latin. Resten var på svår juridisk italienska. Vad har jag gett mig in på? Det var stört omöjligt att förstå men säkert intressant. Det jag förstod var också intressant. En sak som slog mig när vi ändå är inne på temat såga-Palermos-universitet-vid-fotknölarna kan jag berätta om en för mig skrämmande upplevelse. Under denna lektion i latin/romersk rätt/förvirring å antecknade majoriteten av alla (tjejer) ordagrant allt som professorn sade. Diktafonerna fanns här också. Jag förstår inte, deras "lektioner" är precis som våra föreläsningar, med den lilla skillnaden att det gäller att lära sig allt utantill till de muntliga tentorna. Det finns böcker, men professorerna "gillar inte" svar som är annorlunda än vad de sagt på lektionerna. Korvstoppning, god morgon, kritiskt tänkande och eget arbete, a.k.a. "flumskola", adjö.

När jag frågade om de inte brukade diskutera i grupp eller försöka svara annorlunda, enligt böckerna, på tentorna fick jag bara ett förvånat "Näe..." till svar. Uppsala, pbl/pbi - kom tillbaka, allt är förlåtet! Eller låt mig komma tillbaka menar jag! Eller kom hit!

Kvällen kan för er inbitna bloggläsares skull kort beskrivas. Fotboll och salami hemma hos Andrea ute i fina förorten. Det var najs.

Nästa hållplats:

"Bli-frisk-för-jag-hatar-att-vara-förkyld-och-om-man-är-en-man-
tror-man-att-man-ska-dö-när-man-är-förkyld"

Latin och fotboll

2008-10-15T18:17:00.003+02:00

Avståndet mellan min lägenhet och Juridiska fakulteten är underbart kort. Det tar bara fem minuter att gå till fakulteten, vilket betyder att man kan ligga och dra sig och sova ut om morgnarna.

Nu är jag på väg till stranden för att njuta av min lediga dag. När jag kommer tillbaka ska ni få ett inlägg serverat med följande ingredienser:

"Straffrätt, en timmes hetsk diskussion. Värdelöst."

"Romersk rätt, två timmars latin. Omöjligt att förstå men säkert intressant."

"Fotboll och salami."

"Brev. Blogg."

Tills dess, sand mellan tårna. Moahaha.

Stranden med Alberto.

Plugg och matlagning

2008-10-14T12:49:00.006+02:00

Igår och idag har mest ägnats åt studier och matlagning. Inte så mycket av direkt intresse har hänt, förutom att Palermo förärats en värmebölja som för en svensk är direkt underbart. 25 grader och sol i princip varje dag, det ni!

Jag märker lite grann att ju mer vardagen biter sig fast, desto svårare blir det att få till intressanta inlägg. Hoppas ni hänger med ändå. Nyheter just nu; axeln känns bättre, tror det var någon sorts stukning (?) eller något sådant, jag har slängt iväg några vykort, ska skriva några till nu i veckan.

Igår kväll kom Anne och hennes tyska kompis Tyskan över för att äta lite. Tidigare på dagen hade jag en lektion i straffrätt och satt sedan med Alberto på biblioteket och pluggade lite. Straffrätt är egentligen inte så olika världen över. Förutom att här kallas brottslingarna för det kriminella objektet vilket enligt mig är lite för kliniskt, men men.

Biblioteket här uppvisar by the way något som jag inte kan förklara. Hur kommer det sig att länder som Italien och exempelvis Argentina (haha, alltid med i mina exempel) som är så "softa" när det gäller tider, livet och måsten i allmänhet är så abnormt strikta när det gäller byråkrati, stämplar, dokument, blanketter, tillstånd etc etc? Är inte det märkligt? Det är ju konsigt hur de kan skita i "viktiga" saker som trafikregler, lektionstider, öppettider men sedan lägga energi på en fyll i den detaljerade för-att-hämta-en-bok-ur-hyllan-och-läsa-den-på-biblioteket-
blanketten.

Utan att ha fyllt i titel, författare, namn etc får du alltså inte ta en bok ur hyllan. Sedan går du ut och blir påkörd på övergångsstället. Jo tjena.

Idag på förmiddagen hade jag Rättsfilosofi, vilket var ganska intressant. Tydligen är det obligatoriskt här första året på juristlinjen. Önskar att det var så i Uppsala också. Men där kastas man direkt in i statsrätten utan att riktigt ha koll på själva rätten, det grundläggande.

Jag har gjort några äggmackor som jag försöker äta utan att smutsa ned tangentbordet för mycket - kom på nu att jag förresten gillar gasspis skarpt! Maten blir godare, helt klart. Lite läskigt är det fortfarande, varje gång jag går ifrån köket tänker jag att jag glömt att stänga av och att jag kommer vakna mitt i natten i ett eldhav av brända rumskamrater och sånt. Men det går väl över?

Nu ska jag strax bege mig till italienskalektionen. Återkommer senare, lovar!

Fest, strand, fotboll, skada

2008-10-12T20:36:00.004+02:00

Kära vänner! Jag har känt att jag inte riktigt kunnat ge bloggen den tid den förtjänar, jag hoppas kunna återerövra förlorad mark den här veckan.

Gårdagskvällen spenderades på en ERASMUS-fest på Blow Up, den första nattklubben i Palermo som sitt larviga namn till trots visade sig spela bra, dansvänlig musik. Vår vän Ryan - den amerikanske basketspelaren - lyckades så klart komma in trots att han definitionsmässigt omöjligen kan vara ERASMUS-student och trots att han inte hade betalat i förväg. Kanske var det för att ingen riktigt förstod honom som han blev insläppt. Han kan vara ganska övertygande.
Kvällen var rolig. Först var vi på någon sorts förfest där en tysk kompis till Anne fyllde 24. Efter att ha intagit lite italienska specialiteter som tysk öl, vin och limoncello begav vi oss sedan i samlad trupp till festen. Som för en gångs skull var riktigt kul. Efter att jag pratat med lite olika folk utanför gick jag in och provade "dans-skillsen". Det kändes väl sådär, men efter hand blev musiken bättre och bättre och mina dansmoves likaså. Rieke lyckades träffa en riktigt galicier som hon pussades lite med. Andrea och Elisa gick hem hyfsat tidigt som par brukar göra, och Anne likaså för att Skypa lite med pojkvännen.

Jag gick hem tillsammans med Rieke och hennes ragg. Vi kom hem vid fem på morgonen, då skulle Rieke "visa galiciern terrassen", men jag vet inte om hon plötsligt fick kalla fötter inför att tillbringa natten ihop med en spanjor, för han gick hem fem minuter senare.

Idag på morgonen begav jag mig med en hel buss full med spanjorer till stranden. Stranden, eller Mondello som den lilla strandbyn heter, ligger en kvarts busstur från Palermo. Havet var turkost, klart och helt okej temperaturmässigt. Att kunna få somna i solen efter att ha badat hela dagen är något få förunnat i oktober. I oktober! Jag njuter i fulla drag.

Dagen förgylldes ännu mer av att jag senare på kvällen - med Elisa och Alberto som åskådare - spelade fotboll med Andrea och tolv av hans kompisar. Det var roligt men svårt. Snabba, teknisk spelskickliga italienare fick ju såklart problem med en spelskicklig bolldribblare som jag, men de hade tur; i mitten på andra halvlek skadade jag min axel ganska rejält i ett fall. Nu efter några timmar känns det bättre. Då under matchen tog jag pausen i akt och drack vatten och vilade. Alberto var min duktige coach under matchen. Killen är verkligen skön. På hans äggiga spanska sade han att jag skulle "fortsätta så" och "inte låta de vinna över mig" etc. Mycket peppande, he he.

Nu ska jag sussa, imorgon väntar lektioner på fakulteten och sedan köp av gitarr för 35 euro.

Sand mellan tårna

2008-10-11T20:50:00.003+02:00

Dagen på stranden var underbar! Nu mindes jag varför jag valde Palermo och inte Bologna. Första doppet någonsin i Medelhavet, och vattnet var klart, så klart. Och turkosa, så turkosa och minst tjugo grader varmt! Nu känns det sådär bra som det gör efter en dag i solen på stranden. Ni vet, tröttheten, salt i håret, lagom mätt efter en pizza på Piazza Bellini - bästa pizzorna i stada - jag har längtat efter det här.

Jag vet inte om ni tänkt på det, men de som säljer saker på stranden skriker ut sina lockrop på samma sätt, med samma melodi oavsett var i världen det är.

Idag kom en ny person med i leken, tyskan får vi kalla henne för jag minns inte hennes namn, en kompis till Anne. Hon är trevlig men kan ingen italienska och knappt engelska, vilket ofta blir ett problem när hon ska kommunicera. Anne och Rieke har under dagen växlat mellan att prata italienska/engelska så att jag hänger med, och tyska så att tyskan förstår. Men det har gått bra ändå.

Ikväll är det den stora ERASMUS-festen med stort f, vilket innebär att jag måste sluta skriva nu för att duscha, fixa till mig och kolla på några Youtube-klipp. Återkommer snart, det vill säga inatt.

Stranden

2008-10-11T12:06:00.002+02:00

Idag ska Rieke, Anne och jag ta bussen till Mondello som är stranden en liten bit utanför cantrala Palermo. Det är klarblå himmel utanför mitt fönster och kanske 23 grader. Det kommer bli en bra dag! Senare idag ska ni få reda på vilka tre andra som bor här med mig. Nu måste jag äta klart min frukost, ta badshortsen packa ned i strandväskan. Återkommer senare.

Kollektivet

2008-10-10T13:02:00.004+02:00

Jag bor ju med sju personer här i min lilla 1800-talsvåning i centrala Palermo, host host. Det är väl dags att du får en bra presentation över dem.

Idag kan vi ta de första fyra, och imorgon de andra tre.

1. JOSÉ, 23 år, juridik, Spanien

José brukar vi kalla för José Mussolini, för han är våningens egen lilla lata men ack så ordergivningskåta ledare. Det är ofta man ser José ligga med laptopen på magen i sitt rum och från rummet (på spanska men med italiensk brytning istället för tvärtom) skrika att det är dags att soporna tas ned eller att köket måste städas. De allra flesta tar dock José med en nypa salt, och när han kom hem från stranden röd som en kräfta häromdagen fick alla en anledning att retas lite extra. Värt att tillägga är att José har figur, hårfäste och skäggväxt som en trettiofemåring, vilket i kombination med hans otroligt metrosexuella vanor - vaxa kinderna, smörja in skalpen med Regain etc - gör honom till en inte för svår person att strunta i. När spanska reveljen går vid sextiden och ingen kommer ut och städar, ja då kan man liksom låta honom muttra lite där i köket utan att vara rädd. I värsta fall kanske han vaxar ens innanlår-hår.

2. ALBERTO, 23 år, juridik, Spanien

Här har vi en skön kille. Otroligt vältränad, snackar alltid om att andra är "gay", samtidigt som han själv har köpt Spindelmannenaffischer att ha på rummet och dricker O'boy till frukost. När jag och Rieke fick se att han ställt en Batmanfigur på hans hylla höll vi på att bryta ihop av skratt. Han hade fått den som present i frukostflingorna. Ni fattar att killen är skön. Han har lite samma humor som min pappa, och ett sätt att liksom på det där barnsligt charmiga sättet gå runt och sjunga i köket som gör en glad. Alberto och jag har kommit att umgås ganska mycket på sista tiden.

3. RIEKE, 22 år, filosofi, Tyskland

Här har vi en klassisk tyska (?). Kortklippt hår, rapar öppet ogenerat (kanske inte tyskt utan bara äckligt?), gillar ost och konstig musik. Rieke har väldigt charmig humor, en pojkvän eller liknande (Rieke hatar att sätta etiketter på saker och ting) som cyklar från Tyskland till Nedre Mesopotamien nu i höst, och det minsta vindsrummet i fastigheten. Hon är en av de som jag umgås mest med, kanske mest för att hon faktiskt är väldigt rolig som sagt. Hon har introducerat Chinese boxing och att spela Tic Tac Toe över Skype som fritidssysselsättningar.

4. BRYAN, 23, basketbollspelare, USA

Bryan kan vara ett av de största äggen jag träffat. G, som bara har hört honom i bakgrunden på Skype, kunde direkt säga att det var den rösten/personen som blivit av med två pass på lika många månader och blivit involverad i grejer med Grannsamverkan mot brott efter en vecka i Palermo. Han är trots att han låter glad med hans märkliga Jamaikanska engelska alltid sur eller irriterad över någonting. Detta kan göra mig väldigt irriterad. alltid när han kommer in i köket hör man ett "Fuck man" eller "Shit" eller "Shit man", varpå någon plikttroget då frågar "Bryan, what's up man?" och så är det igång. Bryan är dock en vänlig själ innerst inne, han talar någon slags italienska som alla förstår, och han har en master i internationell ekonomi. Han är den lilla extra kryddan det här stället behöver. Med honom "around" händer det alltid om inte roliga så spännande saker. Han är skön, helt klart.

Det var de första fyra personerna. Nu ska jag iväg till studentmatsalen som har en trerätters lunch för 3 euro. Jag vaknade visserligen vid halv ett idag och åt frukost- hatar att sova för länge - men nu ska jag försöka äta lunch i hyfsad tid ändå. Återkommer senare.

Förlorat inlägg

2008-10-10T13:00:00.001+02:00

Min dator lyckades återskapa inlägget från i onsdags! Håll til godo.

"Igår kväll satt vi på terrassen och pratade. Några tjejer och en kille med mikrofonfrilla från Angola (en asskön snubbe) hade kommit direkt från någon salsakurs för ERASMUS-studenter för att beundra vår terrass. Den har den grymmaste utsikten i Palermo. När jag har köpt en kamera ska jag lägga upp bilder på allt jag beskriver, lovar.

De andra började spela det där kortspelet där man ska dricka när man förlorar, ni vet. Typiskt ERAMUS-spanjorer. Efter att jag förlorar skiten fyra gånger i rad, sket jag i det och gick ner till köket istället för att snacka med Elisa och Andrea som satt där och turturduvade.

Nu ringde G, jag måste bara ringa upp honom.

Idag hade jag en lektion i italiensk straffrätt. Jag förstod kanske 40 procent av allt han sade, vi får se hur detta går. Men som V påpekade så brukar det gå över, och efter ett tag förstår man mer. Vi får hoppas det. Frustrationen över det värdelösa italienska utbildningssystemet, där eget tänkande från elevernas sida inte existerar, kommer nog inte dämpa sig i första taget. "

Nej okej, det var kanske inget revolutionerande spännande inlägg, men det var mest upptäckten att det var i livet som var det roliga.

Dagens göromål

2008-10-09T11:50:00.002+02:00

Haha, jag ville bara leka Blondinbella för ett inlägg. Idag ska jag handla mat, ha en italienskalektion och sedan skriva några rader om saker som jag glömde berätta om igår. Återkommer i rödaste.

Frustration

2008-10-08T03:42:00.000+02:00

Det hände något mycket frustrerande igår. Jag hade skrivit ett stort långt inlägg, men som på grund av en spanjor-som-ville-låna-datorns totala otekniska ådra nu gått förlorat. Vilket är synd för det var vad jag minns ett bra inlägg. Nu kommer detta istället, som får sammanfatta dagen.

Gårdagskvällen hände inget av större intresse, spanjorerna hade varit på salsakurs och drog med massa tjejer till vår terrass därifrån. Jag satt där ett tag och gick sedan ner till köket och pratade med Elisa och Andrea istället, tills det var dags att nanna.

Idag hade jag min andra riktiga lektion i straffrätt. Den var, ska vi säga, annorlunda i jämförelse med våra svenska pbi/pbl-seminarier (problembaserad inlärning). Utanför klassrummet står en massa studenter och väntar. Klockan är tjugo över elva. Lektionen skulle ha börjat prick elva. (Akademisk kvart är ett nordiskt, särskilt numera Upsaliensiskt fenomen enligt wikipedia)

Professorn kommer sedan fem i halv utan minsta förklaring och börjar lektionen. Ingen ursäkt. Ingenting. Professor Militello står framme vid katedern i ett proppfullt klassrum, vissa studenter står upp längs väggarna för att det inte finns platser för alla. Lektionen liknar en svensk föreläsning i miniformat, bara det att verbet "ta anteckningar" här förfinats till ren stenografi. Framme på katedern ligger också tio-femton diktafoner, det om något talar väl för det absurda i att lägga all fokus på inlärningen i lärarens ord. Jag har fortfarande lite problem med mina kurser, men det verkar inte vara någon stress varken här eller från Uppsala Universitets sida. Skönt för mig.

Professor Militello, som ju är min ERASMUS-koordinator är verkligen en siciliansk juristprofessor. Korrekt, kostym, slips, talar myndigt, hela baletten som är "juristigt". Men man märker av det sicilianska också. Nu kanske jag inte kommer kunna läsa Komparativ europeisk och internationell straffrätt, och då sa han bara "om du läser den vanliga italienska straffrätten så kan jag skriva att du läst den komparativa ändå." Varifrån kom den softa inställningen? Det är som att många sydländska befolkningar och länder slits så mellan deras softa kaotiska samhällen, att det enda sättet att ingjuta lite hopp är att vara ashård på vissa saker (som stämplar, papper, blanketter etc - byråkrati finns det ju gott om) och sedan softa vad gäller tider etc. Konstigt och hycklande. Jag menar, om han kan komma en halvtimme sen för att vi är "på Sicilien nu", ja då borde ju jag inte behövt skicka in alla mina papper i tid för att bli registrerad. Men jodå, då var det på liv eller död. Konsekvens tack.

På kvällen var jag först på en spanjor-fest (spansk fest/fest med mer än 90 % spanjorer/spansktalande festprissar) och sedan gick jag och tog en drink med Anne fram till faktiskt exakt 03.00. Det var kul, hon är en riktigt kul brud. Hon är liten, osäker och lite sådär blygt tysk, men ändå så lyckades hon vara med på en hel fyratimmars bukoperation igår på il Policlinico. Sådant är coolt tycker jag. Hon är förresten den enda medicinstuderanade som jag känner som tills innan den operationen inte kunde se blod och sådant.

Straffrätt

2008-10-07T18:10:00.004+02:00

Jag måste ha sovit riktigt djupt för jag väcktes aldrig av alarmet på min mobil, utan av Alberto som fem över halv nio frågade om jag "inte skulle till la facoltà?". Jag har nog sällan varit så snabb, tvätta mig, klä på mig, borsta tänderna och sedan gå de fem-tio minuterna till fakulteten, och hinna göra allt detta på bara tjugotre minuter! Jag kände mig stolt när jag gled in i salen och möttes av... tomhet. Av någon anledning var den lektionen inte så viktig, så den blev inställd. Jaha, bara att ta en kaffe till då, tänkte jag. Nu får ni inte tro att Palermos Universitet totalt suger när det gäller organisation (vilket det gör!) utan detta är tydligen enligt de ansvariga en "övergående period, vanlig i början av terminerna, men som förhoppningsvis snart skall vara över". Jag håller tummarna kan jag säga. Den lektion jag väl gick på i straffrätt skall jag beskriva nu. Observera, det var inte min kurs alls, men samma lärare, och jag ville bara se hur det var, och ha något att göra för att jag var uttråkad! (Detta - att gå på lektioner frivilligt för att man är uttråkad är inte något jag gör varje dag alltså...)

Utbildningen här i Italien är precis som jag har hört att den är i Frankrike, Spanien och Portugal. D.v.s. den bygger nästan uteslutande på korvstoppning av anteckningar vid föreläsningar och katederlektioner som man som student sedan bara ska rapa upp under den muntliga tentan. Totalt meningslöst enligt en sann Uppsalastudent som undertecknad. Men allt det här visste jag ju innan jag sökte, så det ska jag inte klaga på för mycket.

Bryan har inte hört något från Grannsamverkan mot brott ännu. De kommer väl höra av sig via ett paket fisk eller nåt. SMS är ju inte så sicilianskt. Jag har förresten hittat en gitarr här i en butik för bara 35 euro med väska. Jag vet - nu tänker ni att det är billigt skit - och det är det ju. Men för de sicilianska visor jag tänkte sjunga behövs inga välstämda instrument.

Idag gick jag in på bloggen - inga kommentarer knappt. Jag vet att det säkert är jobbigt att kommentera, men då jag inte kan se någon statistik över hur många som besöker bloggen betyder feedback allt. Annars kanske man borde börja skriva bättre och mer spännande. Det är en svår balansgång mellan "Idag har jag vaknat och ..." och att skriva "Han spände ögonen i mig. Längs hans hals löpte en blodådra som tycktes ha ett eget liv vid sidan av hans hjärtas slag. I ögonvrån såg jag hur någon stängde dörren. Nu var jag fast.". Frågan är vad som är mest spännande.

Jag har en liten lista till er. Jag hatar: myggen här - ljudlösa och skoningslösa. Trafiken - som myggen fast inte direkt ljudlös. Organisationen på fakulteten - kaos. Jag älskar: maten - förklaring ska inre behövas. Sicilianskan - jag är språknörd ju. Alla i Sverige - det känns bra att ha er!

Återkommer senare ikväll med en rapport och persongalleriet jag utlovat.

Inställda lektioner

2008-10-06T15:59:00.003+02:00

Idag tvingade jag upp mig vid åtta för att gå på mina första lektioner. Jag och Alberto gick och köpte en varsin kaffe med croissant som frukost innan. När jag kom till fakulteten möttes jag av lappar på alla dörrar att "på grund av jur. professor XX plötsliga död igår och hans begravningsceremoni idag klockan 10.30 är alla lektioner härmed inställda." Då var det bara att vända på klacken och gå tillbaka ned på stan igen. Jag skulle ha haft den professorn i kriminologi, vi får se hur det blir med den kursen nu.

Igår blev det ingen tysk middag, för gasen i vår spis/ugn tog slut. Kanske har de bytt tills idag.

Det är svårt att ha en välfungerande vardag här, för alla butiker, och då menar jag allt, har stängt mellan 13.00 och 16.00. Detta innebär att man blir helt apatisk om man är ledig under denna tid. Vad göra? Inga ärenden på stan kan uträttas, inget kan fixas, inget kan köpas. Sedan mellan 16.00 och 19.00 gäller det att snabba sig, för då är det ens enda chans att hinna med. Kan tänka mig att du, G, skulle bli tokig?

Nu har klockan tickat på och närmar sig fem. Jag ska därför ut och handla mat och en gitarr så återkommer jag ikväll igen. Då med ett persongalleri och mer nyheter om gitarren. Och middagen.

Middag

2008-10-05T13:57:00.007+02:00

Idag har jag städat hela mitt rum, äntligen packat upp hela min väska och lagt in alla mina kläder i garderoben. Två veckor för sent skulle mamma säga, precis i tid säger jag. Sedan belönade jag mig vid tvåtiden med en kaffe och sökte på google efter (på?) "nice new songs to get me through the day" vilket renderade i bl. a. följande lilla sång.

Idag ska tyskarna bjuda Andrea & co på tysk lunch, men av någon anledning blev jag ansvarig för efterrätten. "Do it, just do it!" sade Rieke på hennes Schwarzenegger-engelska, och jag vet inte om det var ryggmärgsreflexrädslan för att hon kunde vara en terminator eller om jag bara är snäll som gjorde att jag sade ja. Hur som helst, detta betyder att jag snart måste masa mig ned till någon supermercato för att inhandla något - helst tyskt - sötsliskigt. Vi får väl se hur det går. Såg igår att min blogg har fler besökare än Svd.se - tack alla kära läsare för det! Det är självklart kul att så många hittar hit och verkar återkomma gång på gång trots frånvaron av sliskiga detaljer om någons privatliv. Eller nej, vänta...

Imorgon måndag, ska jag för förhoppningsvis sista gången bege mig till Juridiska fakulteten för att fixa med mina kurser innan jag skickar mitt learning agreement till Uppsala. Önska mig lycka till.

Igår hade Rieke, Anne och jag bara en soft kväll med musik, ost och vatten. Rieke somnade vid tolv, säkert på grund av att hon alltid dricker för mycket vatten, medan jag och Anne låg i soffan och snackade till halv fyra. Det där tugget om att ERASMUS-studenter tvingas till att vara öppna och trevliga för att snabbt lära känna folk är verkligen både sant och kul.

Just det, Ryan ni minns, den amerikanske basketspelaren, tappade i förrgår sin plånbok innehållandes pass, social security card, kreditkort och 250 euro. Han får inte träna eller spela basket utan sitt sjukförsäkringskort. Igår hade tydligen någon som påstod sig tillhöra Grannsamverkan mot brott ringt och sagt att de hade hans prylar. Kruxet var bara att de krävde 250 euro för att lämna tillbaka det. Ryan hade då sagt att "-Okay, I'll meet u guys!", på hans märkliga engelska. De hade hur som helst setts, men innan dess så hade Ryan ringt polisen, som sade att de skulle komma, men som senare aldrig dök upp.

Nu ska Ryan i alla fall träffa de två vespaburna killarna från Grannsamverkan mot brott som hade hans grejer imorgon och betala de där 250 eurosarna. Så det kommer nog ordna sig. Tur att jag inte är så dum att jag går runt med allt viktigt jag äger i en stor rap-hip-hop-plånbok i bakfickan på mina baggy hip-hop-jeans. Jag menar vad tänkte han? Man får ju gömma sådant i rummet eller nåt, inte ta med det på stan varje kväll. Jag kanske låter hård, men jag tycker bara det var stupido.

Nu ska jag väl gå och köpa någon efterrätt eller så, rapporterar igen sedan.

PS. Vad Grannsamverkan mot brott egentligen står för kanske inte behöver någon närmare förklaring. För att lugna er alla är detta tydligen mycket vanligt här, och polisen gör inget åt det. DS.

PPS. Kom på nu att det kanske inte alls var lugnande. DDS.

Kultur

2008-10-04T16:53:00.005+02:00

Vitti na crozza supra nu cannuni
fui curiusu e ci vosi spiari
idda m'arrispunnìu cu gran duluri
muriri senza toccu di campani.

Si nni jeru, si nni eru li mè anni
si nni jeru si nni jeru nun sacciu unni
è mu ca sù arrivatu a li uttant'anni
lu vivu già me la morta rispunni.

Cunzàtimi cunzàtimi stu lettu
ca di li vermi mi sugnu mangiatu tuttu
date mi se purtura na tra nu lettu
cu ciuriru già me da per tuttu

Detta är en klassisk siciliansk sång i en kanske något annorlunda, men trevlig tappning. Njut! Texten och känslan sammanfattar ganska bra det här landet.

Sovmorgon, marknad, pizza, film

2008-10-04T16:30:00.000+02:00

Jag väcktes vid tolvtiden av Rieke som på sin vackra tyska engelska fick mig att masa mig upp, äta lite flingor och sedan följa med henne till marknaden. Marknaden här är faktiskt underbart pittoresk och "äkta". Folk skriker bokstavligen ut vad de saluför, det finns hur mycket olika grönsaker som helst, fisk, frukt, nötter, kött, bröd, ja det mesta. Jag tänkte flera gånger på om inte brorsan A eller mamma och pappa skulle trivas bra här. Efter att ha strosat runt och letat efter ingredienser som Rieke behöver för att laga något tyskt. Hon och Anne ska imorgon bjuda oss på lunch, som tack för att Andrea bjöd oss på siciliansk lunch förra helgen. Vi får väl se hur det blir. Tyskland är ju inte känt som gastronomins hemland, och med tanke på ingredienserna hon köpte på marknaden kan man undra. Men men, man ska aldrig säga aldrig.

Efter marknaden gick vi hem en stund, och sedan begav vi oss alla utom Jose, det vill säga Rieke Alberto och jag till en lokal pizzeria för att smörja kråset. Pizzorna kostade bara 3 euro, med dricka 4, vilket väl var anses vara hyggliga priser. Pizzakillen, il pizzaiolo, var asskön. Han hade sina tre smågrabbar som hjälpte honom på helgerna. De spelade fotboll på trottoaren tills det kom kunder så de som små tomtenissar kirrade servetter, dukade och tog betalt. Grabbarna var kanske 8-11 år gamla. Pizzorna var goda också kan tilläggas.

När vi kom hem tänkte vi kolla på en film dubbad till italienska, men efter att ha hållit masken en kvart kastade vi alla in handduken och sa att "nu skiter vi i det här och tar en siesta istället". Vilket jag ska göra nu. Ikväll kommer Anne över på middag och sedan ska vi kanske spela något spel eller gå och spela boule, eller boccia som det heter här.

Tid

2008-10-03T22:50:00.002+02:00

Upptäckte nu när man är lagom salongsfnittrig att jag haft fel tidinställning hela tiden. Nu är det dock åtgärdat. Nu ska jag ut och slira, återkommer eventuellt senare inatt eller rent av imorgon.

ERASMUS-fest

2008-10-03T22:11:00.000+02:00

Idag, kära vänner, har varit en dag av mest softande och gassande i solen. Och lite bakis har man varit. Imorgon tänkte jag uppdatera er om vad som hände igår, men kort kan sägas att vår pojke i Palermo lärde sig uttala litauiska meningar perfekt och att kvällen bjöd på en del överraskningar. Mer om det imorgon. Vädret har alltså varit klockrent idag. Det har varit strax över 22-gradersstrecket hela dagen. Underbart! Nu har vi ätit middag alla sju i det "kollektiv" som bildats i vår lägenhet. Ikväll ska vi alla ut på en ERASMUS-fest som kommer äga rum på Palermos festgata nummer ett: via Calderai. Önska mig lycka till!

Humöret pendlar

2008-10-02T18:25:00.000+02:00

Det som är jobbigt när man helt byter miljö såhär är att hjärnan tar ett litet tag att ställa in sig. Man vänjer sig ju vid alltihop ganska snabbt ändå, men det tar i alla fall någon vecka eller två i anspråk. Den här veckan har pendlat mellan lycka över att vara här, på Sicilien, med musiken och språket som jag så mycket längtat efter, och att känna mig ensam, liten och förvirrad. Men jag har börjat förstå att för att överleva här, med all informationsbrist och frustrerande saker så måste man bli som de som lever här lite mer. Det vill säga mota olle i grind, eller ta tjuren vid hornen eller så. Om det nu är så att universitetet är kaos, så kan man lika gärna spela med i leken lite. Alltså till exempel fixa och trixa lite i kaoset för att få bättre examenstider och så. Det gäller att låta munlädret jobba! (Något som jag hoppas att jag är bra på, eller?)

Nu ikväll så har våra inneboende enerverande-men-snälla-innerst-inne-spanjorer fixat en fest. Pungar du ut med fyra euro så får du käk, öl och underhållning! (Fråga mig inte vad, jag bävar också.) Jag återkommer ikväll med lite uppdateringar. Tills dess, kolla in detta på youtube, för att lära er lite sicilianskt uttal. (Och nej, det är inte jag eller någon jag känner. Men snart så, snart.)

Youtube och v(atten)in.

2008-10-01T22:07:00.000+02:00

Efter att ha träffat min professor gick jag för att träffa kvinnan som kommer ombesörja att alla mina förhoppningsvis tenterade kurser översätts till begriplig svenska. Hon heter dottoressa Valentino (det här med titlar är viktigt i Italien) och var väldigt typiskt italienskt vulgärt klädd för att vara kvinnlig akademiker, storbystad och med ett par röda-rosa klackskor. Ni kan säkert, om än motvilligt, tänka er. Dock var det kö till att få träffa denna Valentino, varför jag gick ut från den lilla borggård man befinner sig på och ut på gatan för att köpa en kaffe. Jag hittade en pappershandel också, där jag köpte ett skrivblock, quaderno, för en euro. (I Italien finns det dels libreria, bokhandel, och dels cartoleria, pappershandel. Ni kan tänka er om vi skulle dela upp dels ICA, dels Konsum. Eller vänta nu...).

När jag väl var tillbaka och till slut fick prata med den här dottoressa Valentino, så frågade jag angående de olika poäng som finns för varje kurs. Dels så har Palermos universitet sina egna italienska poäng, CUF, och dels finns det ECTS-poäng (European Credit Transfer and Accumulation System). Detta är inte så intressant i sig, men strax ska ni få veta det roliga. När jag berättade för henne att en tjej i min italienskagrupp från Litauen hade ett papper som visade att deras poäng inte var lika mycket värda som ECTS-poäng började Valentino att säga att de där "litauerna minsann var galna och att de skulle minsann inte komma här och..."

Jag tyckte det var väldigt kul. Kvällen avlutades med Elisa, Andrea, Anne och Rieke. Vi kollade på Youtubeklipp och fotboll och drack (lite) vin ihop med salami och bröd. Imorgon ska jag försöka få ordning på mina kläder och förstå mig på vår tvättmaskin. Och en del annat såklart.

Byråkratihysteri med gott slut

2008-10-01T14:12:00.000+02:00

Idag skulle jag återigen på morgonen bege mig till Juridiska fakulteten. Jag kan väl kort beskriva hur det är där, förutom själva byggnaden som jag beskrev igår. Det första som slår en som svensk är väl att det är en märklig blandning vad gäller klädstilen. De flesta försöker klä sig snobbigt, men det blir mest billigt á la nyrik ryska. Det är mycket skjortor och sjalar, och sedan väljer alla grabbar att toppa det med joggingsneakers. Det känns väldigt mycket som ett svensk högstadium. Eller som höstrean på Jack and Jones. Utan att låta mer dryg och otrevlig själv kan jag avsluta med att säga att en del söta tjejer höjde genomsnittsbetyget, moahaha.

Jag försov mig lite, men det gjorde inget eftersom det inte direkt var ett möte , utan här fungerar det så att professorerna har mottagningstid istället, och man får köa. Jag skulle kunna skriva i timmar om den undermåliga italienska akademiska utbildningssystemet. Om det långa avståndet mellan lärare och elever, om den hierarkiska uppbyggnaden, om bristen på information. Det får bli en annan gång, för idag blev jag positivt överraskad. När jag väl kom in till professor Militello tog han i hand och var väldigt trevlig. Han var så avslappnad som man kan vara samtidigt som man niar någon. Han sade att han varit ERASMUS-koordinator i tolv år och han alltid eftersträvade en bra, personlig relation. Han sade att han hade varit i Uppsala för att han ville se var han skickade iväg sina studenter. Jag undrar om han varit på Stockholms nation en torsdag. Troligen inte, kom jag snabbt fram till baserat på hans lovord över Uppsala.

Vi pratade fram och tillbaka lite grann om varför jag pratade så pass bra italienska, vilka rättsområden jag tycker är intressanta och vilka kurser han kunde tipsa mig om att välja. Vi kom efter några turer fram till ett gäng kurser som kändes intressanta och som jag förhoppningsvis får tillgodoräkna mig.

Jag alltså kommer förmodligen (förutsatt att Uppsala godkänner det) att läsa Komparativ straffrätt, Internationell och europeisk straffrätt, Romersk rätt, Rättsfilosofi, Kriminologi, Antimaffiarätt I och Antimaffiarätt II och Europeisk och internationell straffprocessrätt. Vad tror du om det?

Vi hade ett trevligt samtal och han gav mig verkligen av hans dyrbara tid, för han snäste artigt av flera studenter som bara ville fråga "una piccola domanda", en liten fråga.

Nu måste jag gå och äta middag. Återkommer senare ikväll.

Professore Militello

2008-09-30T18:23:00.000+02:00

Idag gick jag upp tidigt för att gå till Juridiska fakulteten. Tidigt innebär enligt siciliansk tid runt kvart i nio. När jag hade duschat och klätt på mig och skulle gå ut tänkte jag att det kändes skönt att redan efter en vecka hitta ganska bra i staden och att känna att man hade lite koll. Självklart var det just idag som jag just därför tappade bort mig och blev tvungen att fråga i alla fall två personer om vägen till Juridiska fakulteten. Typiskt.

Juridiska fakulteten vid Palermos universitet är inhyst i ett gammalt palats, så det är väldigt vackert. När jag kom det satt det massor av studenter ute på stenbeläggningen själva borggården, på trappor och på bänkar. Ungefär som det brukar se ut. Det var till och med så modernt att de hade en plasmateve som visade scheman. Annars var det ganska typiskt palermitanskt. Alla väggar inomhus var målade med den där beiga färgen som i alla fall jag förknippar med sjukhus i Sverige. Jag lyckades tillslut hitta min ERASMUS-koordinator, professor Militello. Han hade lektion och skulle vara klar klockan elva. Bara att gå och ta en kaffe för en euro då. Och köpa ett skrivblock för en euro. Efter lite vardagligt Palermo-softande var jag tillbaka vid hans kontor klockan elva. Då hade jag väntat två timmar. Jag fick en minut. Han var klädd á la Stattin (en sträng fascistoid uppsalalärare i associationsrätt, som alltid har tredelad kostym och hårt, hårt knuten slips), och var allmänt väldigt viktig i sin uppsyn. Vad M har berättat för mig om gammaldags hierarkier hos universiteten i sydeuropeiska länder verkar garanterat stämma. Han var alltså stel minst sagt, och sade helt enkelt att han hade mottagningstid imorgon och att vi kunde ta allt då. Tack och hej, leverpastej.

"-Grazie Professore! ArrividerLa!" sade jag kort som ett adjö och gick sedan för att träffa Anne för att fixa ett kort till studentmatsalen. Där har de klockren trerätters lunch (ja alltså verkligen tre rätter) plus dricka och tillbehör för tre euro. Jag tog pasta med köttfärssås, en omelett och en stor sallad, plus en aranciata (slå upp det - latmask!) och en yoghurt. Jag har hittat det ultimata stället att äta bakismat på, moahaha.

Jag måste passa på att berätta att vi har fått en ny inneboende. Ryan heter han, är african american med dreads och en underlig brytning. Han är här för att spela basket (klyschorna haglar) under ett år. Mycket rolig typ. Ingen förstår riktigt hans engelska, för hans brytning är så, vad ska vi säga, kommunikationsbegränsande. Han är ursprungligen från Jamaica eller nåt. Men som sagt, alla, särskilt spanjorerna, går mest runt och ler när han pratar med dem, för att det inte fattar ett dyft av vad han säger. Men det kommer ordna sig fint. Idag hade vi förfest på terrassen för de som skulle vidare till någon konsert, och då snackade alla på med alla fint. En av spanjorerna har döpt vår lägenhet till la ONU, FN, för att vi är en som fruktsallad av nationaliteter.

Innan dagens italienskakurs vid halv tre tog jag och Anne en kaffe på en caffeteria precis bredvid lokalen där vi brukar vara. En kaffe ute på ett bord på gatan kostade en euro. Att ta med sig samma kaffe kostade 1,50 euro. Jag förstår ingenting, Anne förstår ingenting. Ingen förstår någonting. Anne ska förresten på måndag börja sin praktik på il Policlinico, ett av Palermos största allmänna sjukhus. Hon ska vara en första vecka på urologen. Hennes koordinator hade frågat henne imorse om hon kunde börja på en gång och assistera vid någon sorts pungoperation. Tjejen är ju tysk, och i Tyskland har de tydligen tonvis med övningar, förberedelser och dylikt innan de börjar känna på patienter. Hon hade nervöst fått säga att hon gärna ville läsa ut sin bok om urologi först, men att hon kunde börja i övermorgon. Jag tyckte det hela var ganska komiskt.

Imorgon har jag alltså mitt riktiga möte med professor Militello, därför dags att krypa till kojs.

Fruktansvärt

2008-09-29T23:33:00.001+02:00

Upptäckte nu ikväll att något hemskt har hänt. Min annars så pålitliga och trofasta iPod som jag döpt till (F)-iDo (ja, jag vet att humorn inte är den bästa) har tydligen gått och tjurat ned sig, kanske för att jag inte laddar honom så ofta. Jag blev i alla fall tvungen att put him to sleep och sedan ladda in all musik på nytt.

Detta innebar dock tyvärr att alla mina Family Guy-avsnitt försvann. Tack T för att jag fick ladda över dem, jag har haft många glada fnittriga nätter med Stewie, Peter, Brian och de andra innan jag somnat. Men nu är det alltså slut med det. Typiskt. Nu kommer de väl höja priset på Il monachello grosso också. Fattas bara.

Elavbrott och fakulteten

2008-09-29T16:23:00.000+02:00

Glömde berätta två saker om vad som hände igår. Dels så är tydligen sådana där skräckhistorier vanliga i södra Italien. Jag fick verkligen gåshud av hennes berättarteknik och hennes historier. Och sådan gåshud, min vän, det har jag aldrig fått av att se på teve eller gå på bio. Hon var så närvarande i historien, hon berättade den som hennes mormor hade berättat den för henne, hon förmedlade verkligen samma känsla. Jag blev livrädd.

Det andra jag glömde nämna var att det var ett smärre strömavbrott på en sisådär två timmar igår kväll. Jag och Marieke tog det med ro, tog vin, ost och köttet som var över från lunchen och gick upp på terassen och snackade skit i två timmar. Det var soft. Det är egentligen otroligt hur mycket man kan förmedla på ett språk som inte är ens eget modersmål. Invecklade diskussioner om kärlek, framtiden och nutiden kan skötas utan problem. Eller så var det bara vinet. Men det kändes kul att lära känna någon lite bättre.

Idag träffades jag och Anne på morgonen, vi köpte en varsin caffè macchiato (helt vanligt italienskt kaffe med mycket mjölk) och registrerade oss sedan som ERASMUS-studenter på Internationella sekretariatet. Det gick till precis som du tänker dig. Först fanns det ingen kö alls bland tjugo ERASMUS-studenter som hade väntat där sedan tjugo minuter innan de skulle öppna. Då gjordes det en kölista för alla studenter som skulle fyllas i. Sedan, precis innan det är min tur lyckas de tappa bort kölistan. Alla spanjorer - som har vanan inne - springer då fram och säger att "jag var näste man till rakning enligt listan" (eller ja, de sade ju inte precis det, men du förstår). Jag, som faktiskt var näste man på tur enligt den nu borttappade listan tar då min charm till bruks och lyckas kirra min registrering. När jag går därifrån skulle de tydligen göras en ny lista. Då hade redan tio spanjorer blivit registrerade. Jag förstår att mina tyskar vänner gråter sig till sömns.

Jag gick till min fakultet också för att träffa min koordinator professor Militello. Men han var typiskt nog inte där, så jag ombads återkomma tidigt imorgon bitti. Fakulteten är inhyst i ett gammalt arabiskt palats, med pelare och hela baletten. Jag ska fixa bilder så småningom. Måste bara köpa en kamera först. Idag ska jag köpa ett italienskt SIM-kort.

Nu ska jag göra en kaffe, av den där underbara fete-munk-sorten.

Lunch och berättelser

2008-09-28T15:45:00.000+02:00

Jag vaknade på lördagseftermiddagen av att en skäggig, leende Andrea står över min säng. Klockan var närmare ett och han hade kommit med mat och grejer för att bjuda på lunch hos oss. Ja alltså, han skulle laga den, fast hos oss. Jag hade sovit i nio timmar och var väl sådär lagom pigg. Efter en dusch och tandborstning etc kände jag mig dock piggare och gick till köket för att språka med Andrea om lunchen. Tydligen skulle det bli grillat kött, grillade grillspett allu sicilianu och typisk siciliansk pasta med sardeller med efterföljande sicilianska sötsaker till efterrätt. Och öl. Och vin. Och vatten mamma! Lovar!

Jag blev som argentinare ansvarig för grillen, vilket jag naturligtvis skötte med den bravur som vanligtvis åtföljer allt jag företar mig. Det vill säga det gick rätt åt pipsvängen ända tills jag hittade riktig hederlig nordeuropeisk tändvätska i förrådet. Deutsche Kvalität eller nåt. Tack Tyskland i alla fall för att vi slapp äta grillspetten råa.

Pasta med sardeller var gott, och köttet lika så. Men om det är något som sicilianarna kan förutom det här med organiserad brottsl... jag menar, efterrätten var underbart god.

Alla sorters bakelser som det bjöds på får idag utgöra din lektion i siciliansk historia. Vi börjar med arabiska och nordafrikanska sötsaker, går via katalanska och franska in till italienska. Var så god, världens mest invaderade ös historia genom ett kakfat. Något för svenska skolan att anamma? "-Här har vi dammsugare, kanelbulle och Singoallakakor. Ehh, ja alltså det betyder ju att, alltså kanelen här är ju ursprungligen från... Äsch barn, nu äter vi!"

Andrea lät oss träffa tre nya vänner idag. En kille som hette Cristian bjöd in oss att uppleva berättarkonsten live på en liten teater en kvart från vår lägenhet. Jag och Anne tackade ja med inställningen att göra detta år på ett av världens mest kulturtäta platser till något annat än bara ERASMUS-fylla och party med fulla spanjorer.

Efter lunchen gick vi till den lilla teatern som låg någon kvarts promenad genom Palermos historiska centrum. Vi gick in i en liten sal där väggarna var täckta med pupi, dockor. Dockteater är tydligen i princip utdött, och där vi nu befann oss var ett av UNESCO deklarerat världsarv. En skäggig man i sextioårssåldern hälsade välkomna och sedan lät han den första berättaren för kvällen, Valentina Vecchio, börja berätta.

Det jag nu ska förklara kommer kräva lite mer av din koncentration än när du vanligtvis ögnar igenom denna blogg för att kolla om det står att jag saknar just dig.

Det var en liten ung kvinna med glasögon. Hon verkade ganska osäker, satt lite hukad på stolen, men hon hade en spräcklig, men samtidigt stabil röst. Tänk någon stark, men samtidigt svag sångerska. Typ Regina Spektor. Hon började berätta en historia om en liten by i södra Italien där det varje år skedde ett mirakel. (Gud, jag får gåshud av att skriva detta för att minnet är så starkt) Miraklet var att det en gång varje år drog fram helgon mellan byns trånga små gränder. Befolkningen brukade då ställa ut bröd och vatten på fönsterbrädorna åt helgonen, men sedan aldrig stanna kvar för att se helgonen äta och dricka. Det fick man enligt tradition absolut inte. Det fanns en kvinna i den här byn som kallade alla de andra för skrockfulla, hon var trött på alla religiösa fester och uppoffringar. När natten då helgonen skulle komma till byn kom, sade kvinnan till sin man att hon minsann skulle sitta uppe och vänta för att visa alla att de hade fel.

Klockan i bykyrkan klämtade tolv små slag. Kvinnan lutade sig ut ur fönstret för att se om det kom någon. Ingen där. Det var nästan helt becksvart ute. En ljum bris smekte hennes ansikte och hals. Hon blundande. Plötsligt kände hon som om någon andades varm mot hennes ansikte. Hon öppnade sakta ögonen. framför henne stod en varelse i fotsid munkrock, men utan ansikte, utan lemmar. Kvinnan skriker. Hennes man springer ned från övervåningen i tid för att se kvinnans hår färgas vitt ut i varje hårspets innan hennes huvud rullar mot honom på stengolvet.

Kultur m.m.

2008-09-27T13:33:00.000+02:00

Jag har inte hunnit lägga in några inlägg sedan i söndags, men nu tar jag igen det med råge. Håll till godo!

I söndags hade Andrea tagit initiativet till att bjuda på en riktig siciliansk lunch. Men jag ska börja berätta om vad som hände i lördags.

I lördags natt var det något som på italienska kallas la notte bianca, vilket innebär att alla butiker är öppna hela natten och att det är konserter och dylikt. En riktig hederlig folkfest alltså. Vi i det nu "vanliga gänget", dvs. jag, Elisa, Rieke, Anne, Andrea och hans sicilianska vänner gick först och lyssnade på något jazzliknande som faktiskt var riktigt bra, sedan tog vi några öl (ja öl, jag har börjat försöka lära mig att inte bara dricka svensk, söt cider).

Palermo var fullsmockat av ungdomar men även många barnfamiljer som tagit med sig barnvagnar och hela köret (vet inte vad jag menar riktigt med "hela köret", men ni fattar, mellanbrorsan och blöjor med mera ska ju också med ut på stan). Ute på stan, vid en annan konsert träffade vi vid tretiden vår 35-åriga italienskalärare. Hon är verkligen skön. Hälsade på alla, skojade om att jag envisades med att (försöka) prata sicilianska, frågade om vi ville sitta med dem. Hon är inte bara en bra pedagog utan trevlig också.

Här i Palermo är det brukligt att man som tjej alltid har en designated driver som kör en hem. Inga tjejer går hem själva på kvällarna/nätterna. Trots att det nästan aldrig händer något är detta tydligen vardag här, något som våra tysk-finska vänner har lite svårt att ta till sig. De tycker det är begränsande att alltid behöva fixa skjuts hem etc. Några vill gå hem själva oavsett tidpunkt. De påstår att de "klarat sig bra i New York och Phao Lak". Hmm.

Jag kom hem vid fyratiden, och när jag kollat på mitt obligatoriska Family Guy-avsnitt var klockan 04:27, och lampan släcktes. Eller iPoden då. Sak samma.

Kauhajoki

2008-09-27T09:56:00.000+02:00

Det som hänt i Kauhajoki är verkligen fruktansvärt. Befinner man sig i Sicilien tror man kanske att man inte ska märka av något som hänt i Finland så mycket. Jag hade fel. När jag skulle gå upp för att fråga Elina en sak sitter hon framför datorn och gråter. Det visar sig efter en del tröstande och tårtokande att hon kände åtminstone en av de som dödades, om än bara vid namn. Jag blev faktiskt skärrad på riktigt. Tvekade länge på om jag skulle skriva detta på bloggen eller inte, men jag kände att jag måste dela det med dig. Det var verkligen läskigt, man läser en sak på DN.se och tio minuter senare befinner man sig om inte i det så i all fall nära det hela.

Berlusconi

2008-09-27T09:29:00.000+02:00

Igår var jag med Elisa och hennes sicilianska pojkvän Andrea (som har ägnat de senaste fyra åren åt något så underbart som en master i waste management) på någon sorts folkfest mot Berlusconi i Parco inglese . Vi drack dock mest öl och snackade, dvs. jag hade inget plakat som jag viftade med, men det var ändå kul. Parken påminde mycket om Argentina. Det är något med parker utomlands i företrädesvis lite fattigare/mer slitna länder. De har det där brun-röda dammet på marken, parken är liksom uttorkad, och stora palmer och torra träd står utspridda. Alltid gamla små saker också (lyktstolpar, bänkar o. dyl.) av tegel eller stål som är så vackert slitna.

Apropå Sicilien, jag vet inte om du vet det, men den "dialekt" som man talar på Sicilien är egentligen det vi skulle kalla för ett språk. Från början, eller ja i alla fall innan Italien enades under 1800-talet, hade varje region sitt eget språk. Idag kallas alla dessa språk för dialekter, och man har valde istället en "dialekt", den toscanska, till riksspråk. I Spanien har man gjort tvärtom. Det vi kallar spanska kallar alla spansktalande istället castellano, kastiljanska, just för att det även finns katalanska och galiciska, som "egentligen" är lika mycket "spanska". Hur som helst, denna sicilianska gillar jag väldigt mycket och jag försöker snappa upp nya ord varje dag. Igår var det ni viremu rumani - vi ses imorgon, eller på italienska ci vediamo domani. Det är så vackert grötigt och tjockt som språk! Me likes it!

Nu sitter jag i mitt lilla rum och dricker detta underbara kaffe som jag pratade om innan. Jag har köpt magdalenas också, små sockerkakor typ. Inte så nyttigt kanske, men gott. Jag kompenserar min sydländska frukost med en rejäl lunch, ofta kött eller fisk med pasta. Jag gjorde ett stort misstag i går som jag fick betala för i tårar idag. Jag köpte rakhyvlar för en euro, vilket kanske inte var mitt smartaste drag någonsin. Jag har aldrig haft så ont under själva rakningen, det var rena tortyren. Inte att rekommendera. Nu har två spanjorer flyttat in här, Jose och Alberto. Trevliga, men på något sätt lite jobbiga som bara spanjorer kan vara. Får förklara mer sedan, ska gå och kirra mer kaffe nu. Idag blir det en tur till närmsta cartoleria för att köpa anteckningsblock och målarblock. Måste fixa en kamera också - undras om man vågar köpa en här? Hur som helst, kommer lägga upp lite noga utvalda bilder sen.

Vino

2008-09-26T01:15:00.000+02:00

Nu har jag varit med Marieke och Anne, de två tyskorna som jag lärt känna, och Elisa, finskan, och hennes sicilianske pojkvän Andrea och hans vänner Marco och Marco. De studerar alla tre (ja sicilianarna alltså) arkitektur.

Vi har varit på en bar och druckit sicilianskt vin - vino liquore, som är mycket sött och mycket gott. Det är väldigt avslappnande att bara träffas, umgås och snacka lite - chiaccherare på italienska. Jag kommer nog inte att ha några problem att vänja mig vid det avslappnade och ödmjuka liv som man lever här. God mat, många vänner. Svårare än så behöver det inte var, hur pretentiöst det än må låta. Nu ska jag sova, imorgon ska jag ha italienskakurs och sedan bege mig till Facoltà di giurisprudenza, juridikfakulteten, för att ordna upp det där med kurserna. Innan jag somnar, lite Family Guy som jag inte hann se klart igår.

Ordnung

2008-09-25T21:17:00.000+02:00

Idag sade min nyligen funna tyska vän Marieke att sicilianarna skulle behöva lite tysk ordnung. Jag sade - utan att vidareutveckla de associationer som dök upp i huvudet på annat sätt än att snabbt göra en liten Adde-musche med två fingrar ni vet - att jag höll med henne och att Palermo borde vara det enda som borde stå i ett lexikon om man slår upp ordet kaos.

När jag ansökte om att få läsa här i våras, så sade de att jag skulle höra från mitt nya universitet ganska snart. Sommaren kom. Alla andra fick välkomstbrev från Tyskland, England, USA. Jag levde i tystnad. Fanns det ens ett universitet i Palermo? Numret fungerade inte, hemsidan låg nere. När jag äntligen fick tag på någon får jag höra att jag ska "ta det lugnt" och att de skickar allt i juli. Juli kom, men inget brev kom. Augusti kom och gick, men inte ett ljud från Sicilien. I mitten av september ringer jag igen: "- Vad händer egentligen?!" "-Va? Har du inte skickat in alla papper än? Nu är det typ för sent ju!" Gissa om jag kunde hålla mig för skratt. Jag skickade i alla fall in alla papper och allt ordnade sig.

Ett problem kvarstår nu. Jag har inte valt några kurser än. För det "kunde man inte göra på distans" utan "skulle man göra här". Tror ni man skulle det? Nej. Så nu måste jag imorgon snabbt, snabbt välja kurser med tillräckligt mycket poäng för att kunna tillgodoräkna mig. Man utvecklar tålamod vad gäller informations-idioti och byråkratikollaps här kan jag säga.

Jag måste dra nu, ut på stan och dansa lite. Kompletterar senare inatt.

Rättelse

2008-09-24T17:12:00.000+02:00

Självklart kostade hemkörd pizza och vin inte 45 euro utan 4,50 euro, alltså 45 kronor. Tack V för påpekandet.

Addio Pizzo

2008-09-24T16:51:00.000+02:00

Frukost har blivit något som jag nu tar mig tid att äta. Kaffet här är så gott så att jag kan längta efter det. Idag på italienskakursen hade vi besök av organisationen Addio Pizzo, vilket direktöversatt till svenska betyder något i stil med "Adjö beskyddaravgift". Det är ett gäng modiga ungdomar som 2004 sade att "nu får det vara nog", då la mafia brände ned en grossists enorma lager i Palermo. Röken fyllde hela staden och det var det som fick bägaren att rinna över. En dag några veckor senare vaknade invånarna i Palermo och fick se hela sin stad täckt med affischer där man kunde läsa att un popolo intero che paga il pizzo è un popolo senza dignità, ungefär "ett helt folk som betalar beskyddaravgifter är ett folk utan värdighet".

Nu är det visserligen bara näringsidkare som förväntas betala beskyddaravgifter, men de menade att alla som handlade av dessa näringsidkare indirekt betalade pengar till maffian. Vilket de enligt mig i alla fall har helt rätt i. Nu har de i fyra år försökt få alla Palermos näringsidkare att gå med i deras organisation, och därigenom synas i en katalog med alla som inte betalar beskyddaravgifter, för att på så sätt få folk att handla där hellre än någon annan stans. Av Palermos 10 000 olika butiker etc, är drygt 300 med i katalogen. De har alltså en lång väg kvar, men de gör i alla fall något. Se addiopizzo.org för mer information och för att stödja med en namnunderskrift.

Ikväll är det fotbollsmatch, Palermo - Napoli, som jag och några andra ska se på en bar. Hoppas Lavezzi (argentinare, visserligen i Napoli, men ändå) gör mål.

Nu ska jag gå till en supermercato och handla mat, städprylar och vin. Sade jag att ett bra vin kostar 3 euro? Moahaha.

Utan titel

2008-09-23T23:25:00.000+02:00

Utanför faller ljumma regndroppar tungt mot allt som inte i tid sökt skydd

Små klumpar bildas på min balkong av dammet från tidigare somrar

Värmen trycker fortfarande, vägrar släppa sitt slöa grepp om oss

Vi spränger ljudvallen och tränger in i oktober

Värmen slänger en sista slött famntag efter oss innan den ger upp

Bakom oss det ruttnande liket av somrar som varit

Framför oss intet