Nyss hemkommen från bion. Det blev den nya Bond-filmen. Att gå på bio i Italien är en annorlunda upplevelse av flera anledningar. Dels har de här en fem-sju minuters paus mitt i filmen, så att man ska kunna köpa mer popcorn och läsk. Dels kan de inte ens stava till åldersgräns, för det var både sju, tio och tolvåringar bland publiken.
Jag tror om jag inte missminner mig att Quantum of Solace till slut blev - efter en del klagomål från producenten - en film med femtonårsgräns i Sverige. Och här kan alltså lilla Pelle (eller Pietro då), sju år, utan problem se lemmar kapas, kvinnor våldtas och människor sprängas i bästa upplösning med surround-sound.
Men nåja. Åldersgränser kan vara av ondo också. Undertecknad fick exempelvis inte som barn och fanatisk dinosarienörd se Jurassic Park när den visades på bio. Ja, för att jag var för ung alltså. Kul, att ha affischen där på väggen, veta vad alla skräcködlor har för namn och sedan inte få se den. Kanske älskade lille Pietro Bond och hade tjatat i en månad?
Imorgon väntar en lektion i straffrätt och sedan en lektion i rättsfilosofi. Ska fråga professorerna då ang. detta med tentor och hur jag ska göra. Kanske bokar jag om biljetten till den 20 december istället och klämmer två-tre tentor. Vad säger mamma?
Just det, det var förresten ganska kul att se Bond på italienska. Efter en kvart tänker man inte på det längre. Förutom när han ska uttala engelska namn. Ha ha, en Bond, den brittiske gentlemannaspionen, brytandes på italienska. "Ah, Mr White! [Ah, Mistereh Waiteh!]" Tur att jag inte såg den på franska.
A domani.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar