En olycka kommer sällan ensam

Självklart har jag nu blivit förkyld samtidigt som batteriladdaren till min dator inte fungerar längre. Jag skriver med Riekes dator nu. Halsen känns tjock och jag känner mig svag. Samtidigt kan man alltsa inte kolla nagot pa nätet eller titta pa en film, nagot som skulle kunna ha lindrat förkylningen lite. Men men, det är bara att kämpa pa. Det skulle kunna vara värre. Men det är typiskt, ah jag blir sa bitter. Lägg till att alla lägenheter här saknar uppvärmning och att alla rum nu har 14-16 grader som minimitemperatur pa natten, sa förstar ni mer min bitterhet.

Som ni märker saknar Riekes dator bokstaven a med liten cirkel ovanför. Hoppas ni kan läsa det jag skriver ända.

Besöket av J, J, G och N var efterlängtat och mycket uppskattat. Jag var lite sliten under helgen, men det blev ända väldigt, väldigt lyckat. Nu känner jag tyvärr att jag inte har energin för att berätta om allt, men jag lovar, sa snart jag känner mig piggare ska tangenterna glöda. Sa snart jag fixat en ny adapter pa nagot sätt. Ska försöka ta mig ut pa stan imorgon och kolla. Det borde väl ga att fa tag pa?

Pa fredagen när de kom at vi en underbar frukost pa den soliga terassen bestaende av croissanter, bröd, salami, örtskinka, juice, jordgubbar och vindruvor. Sedan gick vi ut och jag visade dem staden. Vi tog en rad flummiga foton pa oss och byggnader, fakulteten och annat smatt och gott. Pa fredagskvallen gick vi ut och dansade i Palermonatten. En uppelevelse i sig, da italiensk musiksmak kanske inte ar den basta.

Nu ska jag vilka och försöka bli frisk. Imorgon far jag berätta om lördagen och allt spännande som hände när vi hyrde bil.

Ikväll ska jag kurera mig och kanske plugga.