Castingen gick bra. Inte för att jag fick veta något, utan för att det var kul att vara där. Vissa var väldigt förväntansfulla, många studerade teater eller drömde om att bli upptäckta.
Vi får se hur det går. Nu har jag precis ringt min käre far för att fråga om hur man gör milanesas napolitanas, en argentinsk specialitet, men som egentligen är italiensk. Det är schnitzlar med tomatsås och mozzarellaost. Underbart gott. Min spanske vän Jose är överförtjust i det, så han kommer bli glad ikväll.
Nu ska jag leka kock. Återkommer lagom till efterrätten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Har många goda minnen av din fars milanesas napolitanas. Nu står pyttipannen och sjuder i transfettet.. /Victor
He he, de blev goda, men inte som pappas... Hoppas att maten smakar. Du är saknad älskade broder!
Skicka en kommentar