Jag har inte hunnit lägga in några inlägg sedan i söndags, men nu tar jag igen det med råge. Håll till godo!
I söndags hade Andrea tagit initiativet till att bjuda på en riktig siciliansk lunch. Men jag ska börja berätta om vad som hände i lördags.
I lördags natt var det något som på italienska kallas la notte bianca, vilket innebär att alla butiker är öppna hela natten och att det är konserter och dylikt. En riktig hederlig folkfest alltså. Vi i det nu "vanliga gänget", dvs. jag, Elisa, Rieke, Anne, Andrea och hans sicilianska vänner gick först och lyssnade på något jazzliknande som faktiskt var riktigt bra, sedan tog vi några öl (ja öl, jag har börjat försöka lära mig att inte bara dricka svensk, söt cider).
Palermo var fullsmockat av ungdomar men även många barnfamiljer som tagit med sig barnvagnar och hela köret (vet inte vad jag menar riktigt med "hela köret", men ni fattar, mellanbrorsan och blöjor med mera ska ju också med ut på stan). Ute på stan, vid en annan konsert träffade vi vid tretiden vår 35-åriga italienskalärare. Hon är verkligen skön. Hälsade på alla, skojade om att jag envisades med att (försöka) prata sicilianska, frågade om vi ville sitta med dem. Hon är inte bara en bra pedagog utan trevlig också.
Här i Palermo är det brukligt att man som tjej alltid har en designated driver som kör en hem. Inga tjejer går hem själva på kvällarna/nätterna. Trots att det nästan aldrig händer något är detta tydligen vardag här, något som våra tysk-finska vänner har lite svårt att ta till sig. De tycker det är begränsande att alltid behöva fixa skjuts hem etc. Några vill gå hem själva oavsett tidpunkt. De påstår att de "klarat sig bra i New York och Phao Lak". Hmm.
Jag kom hem vid fyratiden, och när jag kollat på mitt obligatoriska Family Guy-avsnitt var klockan 04:27, och lampan släcktes. Eller iPoden då. Sak samma.
lördag 27 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar