Palermo

Nu har jag kommit till Palermo, bott in mig lite i mitt rum och börjat på min inledande en vecka långa italienskakurs. Resan från Rom till Palermo var jobbig och inte alls spännande, varför jag inte ens bemödar mig att skriva om den. Mest en hel kväll ångest och dåligt väder.

När jag kom fram till stationen, Stazione Centrale kort och gott, möttes jag av damen jag hyr av, signora Cusumano La Vecchia, en liten, men bastant siciliansk dam i sjuttiofemårsåldern. Hon verkar mycket trevlig, och påminner faktiskt mycket om de små gummor som finns i Argentina, eller om de små gummor i Grekland som G berättat för mig om. Vi åker i hennes bil genom den hetsiga palermitanska nattrafiken till hennes palazzo (fastighet). När vi precis ska öppna dörren frågar hon om jag ätit, eftersom jag åkt tåg från Rom och klockan är närmare tolv på natten. Artig som jag är (moahaha) svarar jag "Si, si, ho mangiato signora!"(Ja, jag har ätit!). Hon muttrar bara lite skrattande på italienska och säger att det tror hon hur mycket hon vill på, och tillägger att så snart jag inspekterat rummet så ska vi åka och äta pizza och dricka vin för att fira. "Okay!" säger jag.

Efter lite avklarade formaliteter åker vi så i hennes lilla Fiat (Jag vet att det låter för pittoreskt för att vara sant, men det är det!) till en pizzeria som ligger några minuters bilfärd bort. Vi åker snabbt, snabbt genom den sicilianska huvudstaden. Den gamla damen har piggare reflexer än vad hennes utseende skvallrar om. Snabb på tutan är hon också, och sicilianska svordomar har hon uppenbarligen gott om. Väl framme vid pizzerian går vi ur, och går in och slår och ned och beställer. När kyparen, il cameriere, frågar om vi ska dricka vin svarar damen "Si!". När vinet sedan kommer och vi ska dricka och jag ska hälla upp ett glas till henne säger hon att hon bara vill ha ett halvt glas, och att jag istället ska ta mer "så att jag sover gott". Det var ju hon som beställde vinet ju, muttrar jag, märkbart glad av den faktiskt objektivt roliga situationen. Damen super alltså de facto ner mig, och efter att hon betalat (jag försökte säga emot tre, fyra gånger innan hon sade något som säkert var a sicilian blessing och jag gav upp) kör vi tillbaka, och jag går upp och somnar nästan direkt, efter femtio timmars tågresor.

Utanför ekar sirener mellan de slitna byggnaderna och Palermos ljus brer ut sig över den becksvarta sicilianska dammiga jorden likt glöd som faller mot marken och splittras.