Resan

Etapp 2 Malmö – Köpenhamn, avgång 06:42, ankomst 07:17

Konduktörens väckning bestod av en gryningsrazzia som inte är värd namnet. 05:57 rycks dörren upp och ett tyst mumlande om ”Malmö om … minuter … ” får mig knappt, knappt att vakna. Med hennes ord om väckning hade jag förväntat mig att vakna rejält. Tur att tysken är snabbt upp på benen och väcker mig genom att tända lampan. Sedan drar han på sig sina byxor igen. Han hade tydligen sovit bara i sina fräsiga tyska y-frontisar. Hett. Eller inte. Nog om tyskens underkläder.

Jag säger hejdå till finländarna och tysken och försöker sedan baxa mig fram med min stora väska. Malmö är lite småkyligt i gryningen och stationen är ganska öde. Jag softar lite där innan jag går till rätt perrong för att gå på Øresundståget. Den resan är inte så speciellt minnesvärd. Jag klämmer ett avsnitt Family Guy på iPoden och kollar in bron lite. Det är mulet.

Etapp 3 København – Hamburg, avgång 07:42, ankomst 12:16

Vi kan enas om vissa saker. Danska flickor är söta. Danska är charmigt. Danska mackor är inget av det. Jag köpte hursomhelst en macka och en kaffe innan jag började hitta min perrong för tåget mot Hamburg. Det är förvånanade hur bra de ändå förstår svenska. Och nej, jag försökte faktiskt inte tala danska. Det var för tidigt på morgonen för det. Det jag köpte kostade 40 DKK, vilket med dagens växelkurs innebär att 477 :- i SEK kommer dras från mitt konto. Nej men skämt åsido, det är dyrt i Danmark. Kände förresten när jag var där på Københavns Hovedbanegard att jag skulle vilja ha haft Natasjas ”Gi’ mig Danmark tilbage”. Otroligt skön låt som A fick mig att upptäcka.

Tåget mot Hamburg då? Jo, väldigt tyskt korrekt, avskalat och bastant. Och fräscht. Men inget WiFi eller liknande. Konstigt, jag trodde det skulle finnas BMW-sponsrat Internet. Jag hoppas på bättre tur på resan Hamburg – München. Dagens största besvikelse var utan tvekan att det tydligen inte heter Das Deutsche Bundes-Zug som jag hoppades på utan bara Deutsche Bane. Dålig stil Tyskland!

Väl ombord på tåget märkte jag ganska snabbt att konduktörerna är både dansk- och tysktalande. Imponerande för en språkfantast som jag! Här träffar jag också tre medelålders (nåja, kanske 50 +) kvinnor som skall åka tåg till Lissabon. En av dem är från Örnsköldsvik och hade många kompisar i Flärke, min mammas barndomsby i Ångermanland. It sure is a small world. De har tydligen tågluffat regelbundet under tio års tid för att ”ta igen det vi aldrig gjorde som unga”. Väldigt coolt faktiskt. En av dem hade åkt tåg till Sicilien. Enligt henne var det vackert, lugnt och inte så tokigt. Vi håller tummarna. Nu ska jag njuta lite av Danmark, innan vi kommer in i Bundesrepublik Deutschland. Har börjat läsa boken jag fick av M också, den verkar onekligen lovande.

Min mobil har dött märkte jag. Hoppas det finns uttag för att laddda den i Hamburg eller på tåget. Hoppas. För på tyska tåg finns det inte.

Etapp 4 Hamburg – München, avgång 13:01, ankomst 19:03

Hamburgs station är trots att det inte är en av Tysklands jättestäder ändå imponerande stor. Hittar en kamerabutik och funderar på att köpa en kamera. Ringer E och rådfrågar. Bestämmer mig för att avvakta och se om det inte finns fler kamerabutiker i München.

På tåget hamnar jag bredvid sjuttioåriga Margrete. Hon talar tyvärr inte bra engelska alls, men vi blandar min hemsnickrade tyska med hennes krystade engelska. Hon har verligen varit i alla länder som man kan vara i. Jag har med en karta och vi småpratar lite som man gör på tåg, och för varje land som syns på Europakartan har hon en kommentar. Hon var i Stockholm 1957. Hon har varit i Rumänien, Portugal och Schweiz. Och så fortsätter det. När hennes man levde hade du tydligen varje sommar åkt runt i Europa med husvagn. Nu åker hon ensam istället. Hon hade precis gjort Hurtigruten (det stavas så!) i Norge, och var på väg tillbaka därifrån. Vi hade några intressanta timmars samtal innan hon gick av tre stopp innan München.

De sista tre stoppen fick jag istället sällskap av en nyfiken man som suttit bakom oss två och uppenbarligen inte kunnat hålla sig från at lyssna. Han har en rufsig, gråfärgad frisyr och fräsiga glaögon. Han är tydligen sångare och arbetar för Institut Goethe, Tysklands motsvarighet till Spaniens Instituto Cervantes, dvs. ett ställe där folk i andra länder ska kunna lära sig om landets respektive språk, kultur etc. Han har varit flera gånger i Argentina, både via Institut Goethe men också själv för att kunna gå på patagoniska Oktoberfester (Patagonien = ett område stort som tre Sverige i södra Argentina med en inte obetydlig befolkning tyskättlingar). Han upplyser mig om att ”världens största festvial” Oktoberfesten i München började idag. ”Ganska coolt” tänkte jag.

När jag kommer fram till Münchens centralstation, som i förbifarten kan sägas vara som minst sex stycken Stockholms Central, är det smockfullt med folk i lederhosen och folkdräkter. Folk är fulla överallt och det påminner inte så lite om Valborg i Uppsala. Fast i bayerska folkdräkter. Jag köper en stor kringla som ser god ut för 2 euro. Jag känner att jag måste prova lite nya saker, och är det Oktoberfest så är det. Tyvärr smakar den vedervärdigt. Degen smakar i och för sig precis som sådana där små snackskringlor ni vet, men fyllningen består av persilja, persilja och åter persilja. Och smör. Behöver jag säga att jag inte äter upp hela?

Bakom mig står tio fulla tyskar i folkdräkt och skriker ”Günther! Günther! Günther!” i kör så att det ekar i hela stationen. Jag tar min tillflykt till ett litet bås som visar sig vara en telefonkiosk, så jag ringer U och G och pratar lite. Lägesrapportering liksom. Resten av tiden dricker jag latte macchiato på Tysklands motsvaighet till Wayne's - Coffee Fellows, och tittar på folk.