Bloggkris, straffrätt, pingis och utgång

Viktigt meddelande

Som ni har märkt, kära bloggläsare, så har bloggen sedan den 21:a november genomgått en smärre kris. Jag har inte haft riktigt lust att skriva alls, vilket har varit märkligt men på ett sätt ganska skönt. I god ordning har dock min krishantering fungerat väl, varför det nu kommer ett inlägg som inte bara sammanfattar den 22:a och den 23:e, utan som också ger er en inblick i dagens äventyr. Snacka om lust att skriva!


Onsdag

Jag ska försöka förklara hur en vanlig dag ser ut. Jag kliver upp ungefär tjugo minuter innan lektionen skall börja enligt schemat - väl medveten om att alla professorer tillämpar någon sorts akademisk tjugofemminutersperiod - och tvättar mig etc, tar hissen ned till bottenplan. Hissen är en ny konstruktion, det ändå som är nytt i detta fallfärdiga Mussoliniskrytbygge. Underhållet av byggnaden har alltså varit långt ifrån fascistiskt.

Promenaden från mitt hus till fakulteten tar ungefär sju minuter. Man viker av från min gata, via Milano, in på via Roma och sedan ligger fakulteten på via Maqueda. Det är en pampig byggnad med pelare och grejer, känns ganska lämplig som juridikfakultet kan man väl säga, utan att rikta kritik mot Uppsalas dito.

Väl framme får jag ganska snart reda på att den käre professor Militello är sjuk. Jo tjena. Jag har dock börjat förstå hur det här med ERASMUS fungerar, dvs. anarki. Man kan i princip göra som man vill. Fast förvissad om att ERASMUS-studenter får byta och fixa lite som de vill gick jag fram till den andra straffrättsprofessorn - med det roliga namnet Manfredi Parodi Giusino - och frågade om jag fick frequentare hans lektion istället. Det gick bra. Professor Parodi Giusino ser ut att vara hämtad direkt från någon amerikansk film om utbildning, tänk typ I döda poeters sällskap. Han är en av få professorer här som verkligen vill aktivera studenterna och få dem att tänka själva, inte bara stoppa korv hela dagarna. Jag tror jag ska byta bort Militellos lektioner mot Parodi Giusino.

Lärarna här verkar älska ERASMUS-studenter som är aktiva. Eller i alla fall tycka Sverige är exotiskt. När jag frågade professor Parodi Giusino en i Uppsala helt normal fråga från en aktiv student - något om varför vissa områden inom den italienska straffrätten alltid förblev okriminaliserade - tog han såklart upp det på lektionen sedan som ett exempel på de italienska studenternas passivitet.

Han förstod inte att det är deras hårda-tag-anteckna-och-håll-käft-i-klassen-system som skapar denna passivitet. Säga vad man vill om svensk skola och högre utbildning, men den gör inte en universitetsstudent till en grönsaksliknande tabula rasa som bara ska fyllas med kunskap inför provet.

Senare på kvällen var det konsert på juridikfakulteten, som nu är öppen även på kvällarna för att protestera och samlas mot det nya lagförslaget. Där träffade Anne, Rieke, Alberto och jag Roberta & co. Det slutade med att vi alla gick och tog en öl på La Champagneria, en "inneklubb" i centrala Palermo. Vi hade riktigt roligt hela kvällen, skrattade mycket och lärde varandra språk. Rieke är faktiskt riktigt bra på svenska, och jag hoppas lära mig mycket sicilianska innan jag åker hem.

Jag är väldigt glad att jag lärde känna Roberta och de andra italienskorna, de är väldigt sociala och roliga. Ni kommer säkert att få höra mer om de senare.

Torsdag

Eftersom vi kom hem vid fyratiden igår, vaknade jag först vid tolv. Dagen ägnades mest åt att städa mitt rum och köket. Sedan åt vi lunch tillsammans allihopa innan jag kom på att jag totalt glömt att jag hade italienskalektion. Jag promenerade dit, hann köpa en kaffe, och kom precis när den första pausen hade börjat.

Pingisbordet som vi "byggt" är verkligen riktigt bra, och i princip alla spelar pingis här någon gång under dagen.

Idag

Nu ska jag gå och äta lunch i studentmatsalen. Lovar dock denna gång att återkomma senare under eftermiddagen.