Frustration

Det hände något mycket frustrerande igår. Jag hade skrivit ett stort långt inlägg, men som på grund av en spanjor-som-ville-låna-datorns totala otekniska ådra nu gått förlorat. Vilket är synd för det var vad jag minns ett bra inlägg. Nu kommer detta istället, som får sammanfatta dagen.

Gårdagskvällen hände inget av större intresse, spanjorerna hade varit på salsakurs och drog med massa tjejer till vår terrass därifrån. Jag satt där ett tag och gick sedan ner till köket och pratade med Elisa och Andrea istället, tills det var dags att nanna.

Idag hade jag min andra riktiga lektion i straffrätt. Den var, ska vi säga, annorlunda i jämförelse med våra svenska pbi/pbl-seminarier (problembaserad inlärning). Utanför klassrummet står en massa studenter och väntar. Klockan är tjugo över elva. Lektionen skulle ha börjat prick elva. (Akademisk kvart är ett nordiskt, särskilt numera Upsaliensiskt fenomen enligt wikipedia)

Professorn kommer sedan fem i halv utan minsta förklaring och börjar lektionen. Ingen ursäkt. Ingenting. Professor Militello står framme vid katedern i ett proppfullt klassrum, vissa studenter står upp längs väggarna för att det inte finns platser för alla. Lektionen liknar en svensk föreläsning i miniformat, bara det att verbet "ta anteckningar" här förfinats till ren stenografi. Framme på katedern ligger också tio-femton diktafoner, det om något talar väl för det absurda i att lägga all fokus på inlärningen i lärarens ord. Jag har fortfarande lite problem med mina kurser, men det verkar inte vara någon stress varken här eller från Uppsala Universitets sida. Skönt för mig.

Professor Militello, som ju är min ERASMUS-koordinator är verkligen en siciliansk juristprofessor. Korrekt, kostym, slips, talar myndigt, hela baletten som är "juristigt". Men man märker av det sicilianska också. Nu kanske jag inte kommer kunna läsa Komparativ europeisk och internationell straffrätt, och då sa han bara "om du läser den vanliga italienska straffrätten så kan jag skriva att du läst den komparativa ändå." Varifrån kom den softa inställningen? Det är som att många sydländska befolkningar och länder slits så mellan deras softa kaotiska samhällen, att det enda sättet att ingjuta lite hopp är att vara ashård på vissa saker (som stämplar, papper, blanketter etc - byråkrati finns det ju gott om) och sedan softa vad gäller tider etc. Konstigt och hycklande. Jag menar, om han kan komma en halvtimme sen för att vi är "på Sicilien nu", ja då borde ju jag inte behövt skicka in alla mina papper i tid för att bli registrerad. Men jodå, då var det på liv eller död. Konsekvens tack.

På kvällen var jag först på en spanjor-fest (spansk fest/fest med mer än 90 % spanjorer/spansktalande festprissar) och sedan gick jag och tog en drink med Anne fram till faktiskt exakt 03.00. Det var kul, hon är en riktigt kul brud. Hon är liten, osäker och lite sådär blygt tysk, men ändå så lyckades hon vara med på en hel fyratimmars bukoperation igår på il Policlinico. Sådant är coolt tycker jag. Hon är förresten den enda medicinstuderanade som jag känner som tills innan den operationen inte kunde se blod och sådant.