Det som är jobbigt när man helt byter miljö såhär är att hjärnan tar ett litet tag att ställa in sig. Man vänjer sig ju vid alltihop ganska snabbt ändå, men det tar i alla fall någon vecka eller två i anspråk. Den här veckan har pendlat mellan lycka över att vara här, på Sicilien, med musiken och språket som jag så mycket längtat efter, och att känna mig ensam, liten och förvirrad. Men jag har börjat förstå att för att överleva här, med all informationsbrist och frustrerande saker så måste man bli som de som lever här lite mer. Det vill säga mota olle i grind, eller ta tjuren vid hornen eller så. Om det nu är så att universitetet är kaos, så kan man lika gärna spela med i leken lite. Alltså till exempel fixa och trixa lite i kaoset för att få bättre examenstider och så. Det gäller att låta munlädret jobba! (Något som jag hoppas att jag är bra på, eller?)
Nu ikväll så har våra inneboende enerverande-men-snälla-innerst-inne-spanjorer fixat en fest. Pungar du ut med fyra euro så får du käk, öl och underhållning! (Fråga mig inte vad, jag bävar också.) Jag återkommer ikväll med lite uppdateringar. Tills dess, kolla in detta på youtube, för att lära er lite sicilianskt uttal. (Och nej, det är inte jag eller någon jag känner. Men snart så, snart.)
torsdag 2 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oscar ensam i Palermo är,
men har tre flickor i Holland som håller honom kär.
Oscar må känna sig förvirrad och liten ibland,
men tänk på att det finns vänner som tycker om dig i ett annat land.
Oscar håll ut, detta kommer att gå bra, ta en espresso och tänk här kommer jag!
Ni är underbara!
vakta brevlådan, mon cher.
Skicka en kommentar