Så var det alltså Halloween. Denna amerikanska export har rotat sig även i Palermo. Ikväll vankas det således Halloween-fest, och jag ska tillsammans med de spanska pojkarna klä ut mig till döda cheerleaders. Vi får väl se hur det blir, bilder utlovas garanterat! Dagen har mest ägnats åt förberedelser av olika slag, inköp av peruker, bh:ar, kjolar etc.
Jag hann med en lunch med Anne på Pizzeria Bellini också, en av stadens riktiga pärlor. Jag tog en Don Antonio (nej hörni - dags att glömma Hawaiin) med stark salami, spenat, mozzarella och aubergine. Mums!
Imorgon lördag ska jag städa mitt rum, fotografera på stan och laga en god middag. Jag tror Rieke kommer hem imorgon också. Eller kommer tillbaka.
Auf wiedersehen!
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
Bilder...
Hej svejs! Lägger upp bilder som jag tog igår, besök på Picassoutställningen och katedralen, och lite från Palermo i allmänhet och matinköp. Hoppas ni gillar bilderna och så... Enjoy!
Idag har jag haft en lektion i komparativ privaträtt. Otroligt tråkig och värdelöst "sitta-och-lyssna-på-professorn-som-läser-utantill-lektion". När man väl frågar något här ser professorera ut som fågelholkar - "kan universitetsstudenter tänka själva och inte bara lära sig allt jag säger utantill ord för ord inför tentan?"
Jag måste säga att jag uppskattar det svenska utbildningsväsendet mer och mer för varje dag som går. De italienska studenterna kanske kan mer utantill om romersk rätt än vad jag kan, men när jag säger att jag kan lösa de flesta vardagliga juridiska problem själv eller tillsammans med min polare G, förstår de nästan inte vad jag menar. "Vadå lösa problemen? Menar du liksom använda lagen? Inte bara rapa upp det läraren sagt?"
Kommer uppskatta sista terminen men lite PBL hemma i min älskade alma mater.
En söt Fiat 500.
Kontraster i Palermo.
En kyrka.
Inälvor saluförs.
Mitt hus.
Ikväll kommer fler bilder - tills dess, ciao!
Idag har jag haft en lektion i komparativ privaträtt. Otroligt tråkig och värdelöst "sitta-och-lyssna-på-professorn-som-läser-utantill-lektion". När man väl frågar något här ser professorera ut som fågelholkar - "kan universitetsstudenter tänka själva och inte bara lära sig allt jag säger utantill ord för ord inför tentan?"
Jag måste säga att jag uppskattar det svenska utbildningsväsendet mer och mer för varje dag som går. De italienska studenterna kanske kan mer utantill om romersk rätt än vad jag kan, men när jag säger att jag kan lösa de flesta vardagliga juridiska problem själv eller tillsammans med min polare G, förstår de nästan inte vad jag menar. "Vadå lösa problemen? Menar du liksom använda lagen? Inte bara rapa upp det läraren sagt?"
Kommer uppskatta sista terminen men lite PBL hemma i min älskade alma mater.
En söt Fiat 500.
Kontraster i Palermo.
En kyrka.
Inälvor saluförs.
Mitt hus.
Ikväll kommer fler bilder - tills dess, ciao!
onsdag 29 oktober 2008
Picasso och Palermos katedral - bilder?
Besöket på Picassoutställningen var trevligt. Tyvärr fick man inte fotografera därinne. Jag blev i alla fall oerhört sugen på att börja måla igen. Tror jag ska köpa duk och oljefärg och måla, om än bara på skoj. Nu har jag förfestat i en timme och försökt lägga upp bilder, men det vill sig inte ikväll. Försöker inatt eller imorgon. A pronto!
Böcker, studier och bloggen
Det var då tusan vad svårt det blev plötsligt att hinna med eller ha lust att skriva inlägg. Vad hände med mig - jag var ju grabben med två inlägg om dagen. Hur löser Blondinbella sådana här problem egentligen?
Kanske är det när vardagen kommer med sitt tråkiga gråa regn och rusk och ger en en våt kram som man inte riktigt orkar skriva att man bara sovit, gått på en lektion, druckigt tre kaffe, ätit några skorpor (ja tyvärr - biscotti betyder inget annat än vanliga hederliga skorpor) och lyssnat på Johnossi på iPoden. Och spelat pingis, duschat, Skypat och köpt frimärken. Det är väl ungefär vad jag gjorde igår.
Nu ropar Jose, vi ska gå och kolla på en Picassoutställning. Återkommer senare!
Kanske är det när vardagen kommer med sitt tråkiga gråa regn och rusk och ger en en våt kram som man inte riktigt orkar skriva att man bara sovit, gått på en lektion, druckigt tre kaffe, ätit några skorpor (ja tyvärr - biscotti betyder inget annat än vanliga hederliga skorpor) och lyssnat på Johnossi på iPoden. Och spelat pingis, duschat, Skypat och köpt frimärken. Det är väl ungefär vad jag gjorde igår.
Nu ropar Jose, vi ska gå och kolla på en Picassoutställning. Återkommer senare!
måndag 27 oktober 2008
Studier, pingis och samtal på Skype
Idag har jag haft straffrättslektion, ätit lunch på ett mysigt café, och spelat pingis. Inte så mycket annat än vad jag gjorde igår. Min lilla bloggkris följer finanskrisen åt, något så när i alla fall.
Nu har kvällen kommit till Palermo efter en dag av värme och studier. Och pingis. Nu väntar en fransk film och sedan sängen. Jag hoppas att jag har energi imorgon för att ge er ett roligt, spännande och långt inlägg.
Det blev ett långt trevligt samtal med G på Skype på kvällen. Tack för det! Jag skrattade gott!
Jag återkommer förhoppningsvis imorgon. Buona notte!
Nu har kvällen kommit till Palermo efter en dag av värme och studier. Och pingis. Nu väntar en fransk film och sedan sängen. Jag hoppas att jag har energi imorgon för att ge er ett roligt, spännande och långt inlägg.
Det blev ett långt trevligt samtal med G på Skype på kvällen. Tack för det! Jag skrattade gott!
Jag återkommer förhoppningsvis imorgon. Buona notte!
söndag 26 oktober 2008
Bilder från stranden
Här kära vänner kommer lite bilder från dagen på stranden förut. Njut av lite sommar!
Corso Vittorio Emmanuele i centrala Palermo.
Väntandes på bussen.
Stranden i Mondello.
Stranden.
Stranden.
Corso Vittorio Emmanuele i centrala Palermo.
Väntandes på bussen.
Stranden i Mondello.
Stranden.
Stranden.
Äntligen - bilder!
Denna dag har varit ett kulinariskt äventyr. Jag mötte Anne för en lunch i en mysig park i ett trevligt område i Palermo, med en butik som både är ett snabbköp och en restaurang. Underbart god och billig mat (allt från bläckfisk till lasagna) och trevlig personal gör det stället till mitt nya favoritställe. Ska ta alla som hälsar på dit!
Sedan har söndagen ägnats mest åt Youtubeklipp och lite mail- och brevskrivande. Ikväll ska jag spela Monopol med några spanjorer.
Bilder från utflykten till Monreale igår. Snart kommer jag lägga upp bilder från Palermo och mycket mer. Njut!
Staty utanför Monreales katedral.
Katedralens symbol.
Vackra stolar i katedralen.
Katedralens vackra tak.
Katedralen.
Detalj av fontänen.
Fontän utanför katedralen.
Katedralen.
Monreale.
Jag och en hund vilar lite.
Utsikt över Palermo från Monreale.
Irene, Ana och jag.
Sedan har söndagen ägnats mest åt Youtubeklipp och lite mail- och brevskrivande. Ikväll ska jag spela Monopol med några spanjorer.
Bilder från utflykten till Monreale igår. Snart kommer jag lägga upp bilder från Palermo och mycket mer. Njut!
Staty utanför Monreales katedral.
Katedralens symbol.
Vackra stolar i katedralen.
Katedralens vackra tak.
Katedralen.
Detalj av fontänen.
Fontän utanför katedralen.
Katedralen.
Monreale.
Jag och en hund vilar lite.
Utsikt över Palermo från Monreale.
Irene, Ana och jag.
lördag 25 oktober 2008
Foton
Kära vänner,
Ni har ju röstat i fotofrågan, och svaret har ju blivit entydigt: ni vill ha bilder, och kanske lite poesi. Detta innebär att jag ska köpa mig en kamera. Jag vänder mig därför till brorsorna A och E - om ni läser detta, ska man köpa en liten digital sak för 170 - 250 euro eller satsa på en "riktig" kamera för 400 euro när man ändå är på gång? Hör av er!
Idag blir det utflykt till kyrkan. Jag vaknade vid tolv (förlåt pappa - ska börja gå upp åtta varje dag och göra något av mitt liv!) av att Anne hade smygit iväg och lämnat en lapp på bordet. "Thank you! :-) See you later... "
Även Alberto & co hade dragit till någon ö och lämnat en lapp om att de skulle komma senare. Nu frukost, sedan kyrkan.
Ni har ju röstat i fotofrågan, och svaret har ju blivit entydigt: ni vill ha bilder, och kanske lite poesi. Detta innebär att jag ska köpa mig en kamera. Jag vänder mig därför till brorsorna A och E - om ni läser detta, ska man köpa en liten digital sak för 170 - 250 euro eller satsa på en "riktig" kamera för 400 euro när man ändå är på gång? Hör av er!
Idag blir det utflykt till kyrkan. Jag vaknade vid tolv (förlåt pappa - ska börja gå upp åtta varje dag och göra något av mitt liv!) av att Anne hade smygit iväg och lämnat en lapp på bordet. "Thank you! :-) See you later... "
Även Alberto & co hade dragit till någon ö och lämnat en lapp om att de skulle komma senare. Nu frukost, sedan kyrkan.
fredag 24 oktober 2008
Pingis, studentmatsalen och fest
Det här inlägget skulle egentligen ha publicerats igår. Jag vet inte riktigt vad det beror på, att bloggen inte uppdateras varje dag längre. Jag gillar det inte. Man kan ju i för sig tolka det som att jag har så många extrabloggiala aktiviteter varje dag, så att det därför inte hinns med. Jag ska hur som helst försöka bättra mig.
Idag vaknade jag i lagom tid för en dag utan skola, det vill säga vid elvatiden. Lite frukost och sedan spöa Alberto (bli spöad det vill säga) på pingis innan vi vid ett gick iväg till studentmatsalen, Alberto, jag och Rieke. Studentmatsalen - la mensa - där man kan köpa allt för tre euro, ni vet. Det som är roligt med studentmatsalen är att förutom mat, finns där även gratis (riktiga) pingisbord och fotbollsspel (med sådana där spakar). Detta innebar att från halv tre fram till halv sex spelades det pingis och calcio pallini.
Nu var det inte bara Alberto - Stormästaren - och Rieke - Den tyska hämnaren - som spelade utan även tre spanjorer till. Jose - som ni känner - och som vi bättre känner som Den sköningslösa örnen från Kanarieöarna, Juan - Gentlemannamördaren, och en kille från Galicien som jag inte minns varken namn eller öknamn på.
När vi kom hem var det tydligen italienskakursfest. Anna, den lilla spanjorskan, hade bjudit över hela sin italienskakurs på fest på terassen. Köket såg ut som ett bombnedslag till följd av maten som lagats. Det hela slutade med att Jose, Alberto och jag lagade gemensam mat och bjöd Rieke som annars av lathet skulle ha ätit kakor.
Sedan kom Anne över med två nyfunna tyska vänner - varav en är ganska söt - för att hänga lite. Jag vet vad ni tänker, det finns ingen hejd på dessa tyskor. Jag menar hur många kan det finnas i Palermo?
Kvällen slutade i alla fall med att Anne sov över här, för att några i hennes lägenhet skulle ha dygnet-runt-siciliansk-fest, och hon ville just sova. Jag och Rieke satt uppe till tretiden och lyssnade på musik och snackade medan hon packade. Hon skall nämligen åka till Turkiet i en vecka imorgon för att hälsa på sin pojkvän, som ju ska cykla lite (se tidigare inlägg; persongalleriet)
Jag somnade alltså vid fyra kanske, och imorgon ska jag göra en liten utflykt till en världsberömd kyrka.
Idag vaknade jag i lagom tid för en dag utan skola, det vill säga vid elvatiden. Lite frukost och sedan spöa Alberto (bli spöad det vill säga) på pingis innan vi vid ett gick iväg till studentmatsalen, Alberto, jag och Rieke. Studentmatsalen - la mensa - där man kan köpa allt för tre euro, ni vet. Det som är roligt med studentmatsalen är att förutom mat, finns där även gratis (riktiga) pingisbord och fotbollsspel (med sådana där spakar). Detta innebar att från halv tre fram till halv sex spelades det pingis och calcio pallini.
Nu var det inte bara Alberto - Stormästaren - och Rieke - Den tyska hämnaren - som spelade utan även tre spanjorer till. Jose - som ni känner - och som vi bättre känner som Den sköningslösa örnen från Kanarieöarna, Juan - Gentlemannamördaren, och en kille från Galicien som jag inte minns varken namn eller öknamn på.
När vi kom hem var det tydligen italienskakursfest. Anna, den lilla spanjorskan, hade bjudit över hela sin italienskakurs på fest på terassen. Köket såg ut som ett bombnedslag till följd av maten som lagats. Det hela slutade med att Jose, Alberto och jag lagade gemensam mat och bjöd Rieke som annars av lathet skulle ha ätit kakor.
Sedan kom Anne över med två nyfunna tyska vänner - varav en är ganska söt - för att hänga lite. Jag vet vad ni tänker, det finns ingen hejd på dessa tyskor. Jag menar hur många kan det finnas i Palermo?
Kvällen slutade i alla fall med att Anne sov över här, för att några i hennes lägenhet skulle ha dygnet-runt-siciliansk-fest, och hon ville just sova. Jag och Rieke satt uppe till tretiden och lyssnade på musik och snackade medan hon packade. Hon skall nämligen åka till Turkiet i en vecka imorgon för att hälsa på sin pojkvän, som ju ska cykla lite (se tidigare inlägg; persongalleriet)
Jag somnade alltså vid fyra kanske, och imorgon ska jag göra en liten utflykt till en världsberömd kyrka.
torsdag 23 oktober 2008
Bloggkris, straffrätt, pingis och utgång
Viktigt meddelande
Som ni har märkt, kära bloggläsare, så har bloggen sedan den 21:a november genomgått en smärre kris. Jag har inte haft riktigt lust att skriva alls, vilket har varit märkligt men på ett sätt ganska skönt. I god ordning har dock min krishantering fungerat väl, varför det nu kommer ett inlägg som inte bara sammanfattar den 22:a och den 23:e, utan som också ger er en inblick i dagens äventyr. Snacka om lust att skriva!
Onsdag
Jag ska försöka förklara hur en vanlig dag ser ut. Jag kliver upp ungefär tjugo minuter innan lektionen skall börja enligt schemat - väl medveten om att alla professorer tillämpar någon sorts akademisk tjugofemminutersperiod - och tvättar mig etc, tar hissen ned till bottenplan. Hissen är en ny konstruktion, det ändå som är nytt i detta fallfärdiga Mussoliniskrytbygge. Underhållet av byggnaden har alltså varit långt ifrån fascistiskt.
Promenaden från mitt hus till fakulteten tar ungefär sju minuter. Man viker av från min gata, via Milano, in på via Roma och sedan ligger fakulteten på via Maqueda. Det är en pampig byggnad med pelare och grejer, känns ganska lämplig som juridikfakultet kan man väl säga, utan att rikta kritik mot Uppsalas dito.
Väl framme får jag ganska snart reda på att den käre professor Militello är sjuk. Jo tjena. Jag har dock börjat förstå hur det här med ERASMUS fungerar, dvs. anarki. Man kan i princip göra som man vill. Fast förvissad om att ERASMUS-studenter får byta och fixa lite som de vill gick jag fram till den andra straffrättsprofessorn - med det roliga namnet Manfredi Parodi Giusino - och frågade om jag fick frequentare hans lektion istället. Det gick bra. Professor Parodi Giusino ser ut att vara hämtad direkt från någon amerikansk film om utbildning, tänk typ I döda poeters sällskap. Han är en av få professorer här som verkligen vill aktivera studenterna och få dem att tänka själva, inte bara stoppa korv hela dagarna. Jag tror jag ska byta bort Militellos lektioner mot Parodi Giusino.
Lärarna här verkar älska ERASMUS-studenter som är aktiva. Eller i alla fall tycka Sverige är exotiskt. När jag frågade professor Parodi Giusino en i Uppsala helt normal fråga från en aktiv student - något om varför vissa områden inom den italienska straffrätten alltid förblev okriminaliserade - tog han såklart upp det på lektionen sedan som ett exempel på de italienska studenternas passivitet.
Han förstod inte att det är deras hårda-tag-anteckna-och-håll-käft-i-klassen-system som skapar denna passivitet. Säga vad man vill om svensk skola och högre utbildning, men den gör inte en universitetsstudent till en grönsaksliknande tabula rasa som bara ska fyllas med kunskap inför provet.
Senare på kvällen var det konsert på juridikfakulteten, som nu är öppen även på kvällarna för att protestera och samlas mot det nya lagförslaget. Där träffade Anne, Rieke, Alberto och jag Roberta & co. Det slutade med att vi alla gick och tog en öl på La Champagneria, en "inneklubb" i centrala Palermo. Vi hade riktigt roligt hela kvällen, skrattade mycket och lärde varandra språk. Rieke är faktiskt riktigt bra på svenska, och jag hoppas lära mig mycket sicilianska innan jag åker hem.
Jag är väldigt glad att jag lärde känna Roberta och de andra italienskorna, de är väldigt sociala och roliga. Ni kommer säkert att få höra mer om de senare.
Torsdag
Eftersom vi kom hem vid fyratiden igår, vaknade jag först vid tolv. Dagen ägnades mest åt att städa mitt rum och köket. Sedan åt vi lunch tillsammans allihopa innan jag kom på att jag totalt glömt att jag hade italienskalektion. Jag promenerade dit, hann köpa en kaffe, och kom precis när den första pausen hade börjat.
Pingisbordet som vi "byggt" är verkligen riktigt bra, och i princip alla spelar pingis här någon gång under dagen.
Idag
Nu ska jag gå och äta lunch i studentmatsalen. Lovar dock denna gång att återkomma senare under eftermiddagen.
Som ni har märkt, kära bloggläsare, så har bloggen sedan den 21:a november genomgått en smärre kris. Jag har inte haft riktigt lust att skriva alls, vilket har varit märkligt men på ett sätt ganska skönt. I god ordning har dock min krishantering fungerat väl, varför det nu kommer ett inlägg som inte bara sammanfattar den 22:a och den 23:e, utan som också ger er en inblick i dagens äventyr. Snacka om lust att skriva!
Onsdag
Jag ska försöka förklara hur en vanlig dag ser ut. Jag kliver upp ungefär tjugo minuter innan lektionen skall börja enligt schemat - väl medveten om att alla professorer tillämpar någon sorts akademisk tjugofemminutersperiod - och tvättar mig etc, tar hissen ned till bottenplan. Hissen är en ny konstruktion, det ändå som är nytt i detta fallfärdiga Mussoliniskrytbygge. Underhållet av byggnaden har alltså varit långt ifrån fascistiskt.
Promenaden från mitt hus till fakulteten tar ungefär sju minuter. Man viker av från min gata, via Milano, in på via Roma och sedan ligger fakulteten på via Maqueda. Det är en pampig byggnad med pelare och grejer, känns ganska lämplig som juridikfakultet kan man väl säga, utan att rikta kritik mot Uppsalas dito.
Väl framme får jag ganska snart reda på att den käre professor Militello är sjuk. Jo tjena. Jag har dock börjat förstå hur det här med ERASMUS fungerar, dvs. anarki. Man kan i princip göra som man vill. Fast förvissad om att ERASMUS-studenter får byta och fixa lite som de vill gick jag fram till den andra straffrättsprofessorn - med det roliga namnet Manfredi Parodi Giusino - och frågade om jag fick frequentare hans lektion istället. Det gick bra. Professor Parodi Giusino ser ut att vara hämtad direkt från någon amerikansk film om utbildning, tänk typ I döda poeters sällskap. Han är en av få professorer här som verkligen vill aktivera studenterna och få dem att tänka själva, inte bara stoppa korv hela dagarna. Jag tror jag ska byta bort Militellos lektioner mot Parodi Giusino.
Lärarna här verkar älska ERASMUS-studenter som är aktiva. Eller i alla fall tycka Sverige är exotiskt. När jag frågade professor Parodi Giusino en i Uppsala helt normal fråga från en aktiv student - något om varför vissa områden inom den italienska straffrätten alltid förblev okriminaliserade - tog han såklart upp det på lektionen sedan som ett exempel på de italienska studenternas passivitet.
Han förstod inte att det är deras hårda-tag-anteckna-och-håll-käft-i-klassen-system som skapar denna passivitet. Säga vad man vill om svensk skola och högre utbildning, men den gör inte en universitetsstudent till en grönsaksliknande tabula rasa som bara ska fyllas med kunskap inför provet.
Senare på kvällen var det konsert på juridikfakulteten, som nu är öppen även på kvällarna för att protestera och samlas mot det nya lagförslaget. Där träffade Anne, Rieke, Alberto och jag Roberta & co. Det slutade med att vi alla gick och tog en öl på La Champagneria, en "inneklubb" i centrala Palermo. Vi hade riktigt roligt hela kvällen, skrattade mycket och lärde varandra språk. Rieke är faktiskt riktigt bra på svenska, och jag hoppas lära mig mycket sicilianska innan jag åker hem.
Jag är väldigt glad att jag lärde känna Roberta och de andra italienskorna, de är väldigt sociala och roliga. Ni kommer säkert att få höra mer om de senare.
Torsdag
Eftersom vi kom hem vid fyratiden igår, vaknade jag först vid tolv. Dagen ägnades mest åt att städa mitt rum och köket. Sedan åt vi lunch tillsammans allihopa innan jag kom på att jag totalt glömt att jag hade italienskalektion. Jag promenerade dit, hann köpa en kaffe, och kom precis när den första pausen hade börjat.
Pingisbordet som vi "byggt" är verkligen riktigt bra, och i princip alla spelar pingis här någon gång under dagen.
Idag
Nu ska jag gå och äta lunch i studentmatsalen. Lovar dock denna gång att återkomma senare under eftermiddagen.
tisdag 21 oktober 2008
Studentprotester, Berlusconi och pingis
Igår gjorde jag inte mycket av intresse, jag hade bl. .a en lektion i romersk rätt. Professorn, en trevlig kvinna i femtioårsåldern, var mycket förstående för ERASMUS-studenter. Hon föreslog att jag skulle byta bort kursen - som är svår även för de italienska studenterna - mot en annan kurs som är lite lättare. Jag sa att det nog var en bra idé, vi skulle höras av senare under veckan.
Idag hade jag en lektion i straffrätt som avslutades redan efter ett fem minuter, av ett meddelande från professorn. Professorn förklarade att rektorn hade beslutat att suspendera alla lektioner under dagen för att möjliggöra för alla studenter att deltaga i ett studentmöte mot Berlusconi-regerings nya lagförslag. Efter det begav sig ungefär en tredjedel av studenterna till den stora aula där mötet - eller assamblea studentesca - skulle hållas.
Lagförslaget innebär i korthet att:
1. Man kan endast söka offentlig anställning, dvs. lärare, domare, vaktmästare, läkare etc, om man har en universitetsexamen från samma region som man söker jobbet i. Detta innebär att personer från södra Italien inte längre kommer kunna söka arbete i norra Italien. En total låsning av arbetsmarknaden alltså. Och en diskriminering av södra Italien, vilket är precis vad exempelvis Lega Nord (http://en.wikipedia.org/wiki/Lega_Nord) vill.
2. Pensionssystemet förändras så att av exempelvis fem professorer som går i pension, skall bara en plats lämnas för nyanställning. Detta kommer givetvis få förödande konsekvenser för antalet professorer på universiteten.
3. Större ansvar för att dra in pengar ska ställas på universiteten lokalt. Detta kommer gå fint för de flesta universitet norr om Rom, där det finns gott om stora industrier, stora företag och koncerner som gärna och redan idag sponsrar utbildningar etc. I södra Italien däremot kommer det inte alls gå lika bra. Här finns i princip inga stora industrier eller företag. Denna nya ordning där ännu mindre pengar ska komma centralt ifrån kommer alltså även detta att slå hårt mot särskilt södra Italien.
Det är inte konstigt att jag fick svaret "Precis!" av Roberta på mitt påstående om att regeringen med Lega Nord i spetsen försöker att indirekt dela Italien - går det ännu inte att göra det officiellt och direkt - så går det alltid att urvattna södra Italien ännu mer på kunskap, och samtidigt hindra människor från just södra Italien att arbeta (offentligt) i norra Italien. Och detta utan att i ljuset visa upp någon sådan agenda. Ty det blir ju bara summan av kardemumman som leder till detta resultat. Eller hur man nu säger.
Ett intressant fenomen är då hur det kan komma sig att Berlusconi med denna agenda och sådana partier som Lega Nord i sin regering kan få så stort stöd, även på Sicilien. Roberta - min nyfunna vän under mötet - förklarar att det enligt henne beror på att det (precis som i USA) är andra värden än de rent ideologiska som spelar in i Italien. Charm, humor, utstrålning och framtoning (haha VM i synonymer!) är otroligt viktigt här, och tydligen kan Berlusconi detta med appearence. Således är han framgångsrik i hela Italien, oavsett vilken öppen och kontroversiell agenda han må ha. För han är ju trevlig. Eller har humor. Eller nåt.
Imorgon efter lektionerna skall ett nytt möte hållas, där man ska besluta hur man ska gå vidare med protesterna mot lagförslaget.
Jag och Alberto gjorde idag om mitt stora skrivbord till ett fullt fungerande pingisbord. Det blev nära två timmars roligt, intensivt spel innan vi sade godnatt.
Jag får återkomma mer imorgon, nu måste jag sova.
Idag hade jag en lektion i straffrätt som avslutades redan efter ett fem minuter, av ett meddelande från professorn. Professorn förklarade att rektorn hade beslutat att suspendera alla lektioner under dagen för att möjliggöra för alla studenter att deltaga i ett studentmöte mot Berlusconi-regerings nya lagförslag. Efter det begav sig ungefär en tredjedel av studenterna till den stora aula där mötet - eller assamblea studentesca - skulle hållas.
Lagförslaget innebär i korthet att:
1. Man kan endast söka offentlig anställning, dvs. lärare, domare, vaktmästare, läkare etc, om man har en universitetsexamen från samma region som man söker jobbet i. Detta innebär att personer från södra Italien inte längre kommer kunna söka arbete i norra Italien. En total låsning av arbetsmarknaden alltså. Och en diskriminering av södra Italien, vilket är precis vad exempelvis Lega Nord (http://en.wikipedia.org/wiki/Lega_Nord) vill.
2. Pensionssystemet förändras så att av exempelvis fem professorer som går i pension, skall bara en plats lämnas för nyanställning. Detta kommer givetvis få förödande konsekvenser för antalet professorer på universiteten.
3. Större ansvar för att dra in pengar ska ställas på universiteten lokalt. Detta kommer gå fint för de flesta universitet norr om Rom, där det finns gott om stora industrier, stora företag och koncerner som gärna och redan idag sponsrar utbildningar etc. I södra Italien däremot kommer det inte alls gå lika bra. Här finns i princip inga stora industrier eller företag. Denna nya ordning där ännu mindre pengar ska komma centralt ifrån kommer alltså även detta att slå hårt mot särskilt södra Italien.
Det är inte konstigt att jag fick svaret "Precis!" av Roberta på mitt påstående om att regeringen med Lega Nord i spetsen försöker att indirekt dela Italien - går det ännu inte att göra det officiellt och direkt - så går det alltid att urvattna södra Italien ännu mer på kunskap, och samtidigt hindra människor från just södra Italien att arbeta (offentligt) i norra Italien. Och detta utan att i ljuset visa upp någon sådan agenda. Ty det blir ju bara summan av kardemumman som leder till detta resultat. Eller hur man nu säger.
Ett intressant fenomen är då hur det kan komma sig att Berlusconi med denna agenda och sådana partier som Lega Nord i sin regering kan få så stort stöd, även på Sicilien. Roberta - min nyfunna vän under mötet - förklarar att det enligt henne beror på att det (precis som i USA) är andra värden än de rent ideologiska som spelar in i Italien. Charm, humor, utstrålning och framtoning (haha VM i synonymer!) är otroligt viktigt här, och tydligen kan Berlusconi detta med appearence. Således är han framgångsrik i hela Italien, oavsett vilken öppen och kontroversiell agenda han må ha. För han är ju trevlig. Eller har humor. Eller nåt.
Imorgon efter lektionerna skall ett nytt möte hållas, där man ska besluta hur man ska gå vidare med protesterna mot lagförslaget.
Jag och Alberto gjorde idag om mitt stora skrivbord till ett fullt fungerande pingisbord. Det blev nära två timmars roligt, intensivt spel innan vi sade godnatt.
Jag får återkomma mer imorgon, nu måste jag sova.
söndag 19 oktober 2008
Loppmarknad, lunch på terassen och sång
Idag vaknade jag nästan frisk vid elvatiden. Hurra! Rieke kom in och frågade om jag skulle dela på en kanna te, vilket jag inte var sen att acceptera. Hon berättade att Rieke och Elisa (en tysk tjej, inte den finska) skulle gå på loppmarknad på Piazza Marina, och att de ville att vi skulle följa med. Sagt och gjort. Jag köpte fina gamla vykort, gamla kartor och gamla fotografier att pryda mitt rum med. Ja alltså, vykorten ska skickas iväg. Efter att ha flanerat runt på loppmarkaden i en timme eller så, och efter att jag bränt 20 euro, så promenerade vi hem i den gassande solen för att laga lunch.
Rieke, Anne, Lea och Elisa och jag alltså. Vi lagade gnocchi al pesto, värmde pizza som hade blivit över från dagen innan och drack läsk och vatten till. Mycket gott. I tjugofem graders värme kan tilläggas till er svenska läsare. (Jag kommer få äta upp det - jag vet!)
Efter lunch har jag satt upp alla små grejer jag köpte på loppmarknaden i mitt rum och städat undan lite. Imorgon väntar nya lektioner och lite planering. Förhoppningsvis ska jag boka hemresa till jul imorgon. Sedan satt jag och Rieke och övade på Johnossis Family values, hon spelar gura och jag sjunger. Inte så vackert men känslosamt och soft.
Nu sitter jag på mitt rum som äntligen har blivit lite mysigare och lyssnar på musik och påtar lite med bloggen, kollar på Youtube och DN.se. Bara myser lite alltså.
Efter alla namninsamlingar, mail-listor och brev kommer här nu äntligen mitt italienska telefonnummer - som man kan messa till, ringa till, och, ja, det var väl allt.
Oscars italienska telefonnummer 0039 389 097 80 89. Hör av dig!
Nu väntar en kaffe och kanske en kaka. Hörs snart!
Rieke, Anne, Lea och Elisa och jag alltså. Vi lagade gnocchi al pesto, värmde pizza som hade blivit över från dagen innan och drack läsk och vatten till. Mycket gott. I tjugofem graders värme kan tilläggas till er svenska läsare. (Jag kommer få äta upp det - jag vet!)
Efter lunch har jag satt upp alla små grejer jag köpte på loppmarknaden i mitt rum och städat undan lite. Imorgon väntar nya lektioner och lite planering. Förhoppningsvis ska jag boka hemresa till jul imorgon. Sedan satt jag och Rieke och övade på Johnossis Family values, hon spelar gura och jag sjunger. Inte så vackert men känslosamt och soft.
Nu sitter jag på mitt rum som äntligen har blivit lite mysigare och lyssnar på musik och påtar lite med bloggen, kollar på Youtube och DN.se. Bara myser lite alltså.
Efter alla namninsamlingar, mail-listor och brev kommer här nu äntligen mitt italienska telefonnummer - som man kan messa till, ringa till, och, ja, det var väl allt.
Oscars italienska telefonnummer 0039 389 097 80 89. Hör av dig!
Nu väntar en kaffe och kanske en kaka. Hörs snart!
lördag 18 oktober 2008
Persongalleri och Skype
Idag har jag varit sjuk. Fortfarande alltså. Vilket i sig inte är sådär jätteintressant. Om det inte vore för att man är sjuk i Palermo. Att gå till apoteket här blir ett äventyr fullt av missförstånd, fel tabletter (nej mamma, oroa dig inte!) och titelförvirring. Tydligen ska man titulera de som jobbar där som dottore eller dottoressa. Nu vet jag det i alla fall.
M berättade att det bara var en grad i Uppsala i morse, vilket lättade min ångest över att vara förkyld något. Hellre förkyld i tjugotre graders värme än en grad. Eller? Hon uttryckte under vårt samtal på Skype sin förvåning och irritation över att jag bara skriver ut begynnelsebokstaven på de personer jag nämner i bloggen, och inte personers hela namn. Vad tycker ni? M kommer i alla fall fortsättningsvis att kallas Mä. Hoppas hon blir lite nöjdare.
Jag pratade på Skype ett tag med G också, det var skönt att skratta lite. Han kommer ihop med J och J och N att hälsa på i november. Det kommer bli underbart att få hit lite svenska gubbar. Inte för att de italienska inte är roliga, utan för att de inte riktigt vågar dansa roligt på disco. Jag ser fram emot besöket i alla fall. Förhoppningsvis ska vi kunna klämma in fotbollsmatchen Palermo - Inter också.
Så mycket mer intressant finns det inte att berätta riktigt om en sjuklings dag. Vi kan väl ta de sista personernas presentation som jag lovat att skriva men glömt. Persongalleriet alltså. Enjoy!
5. ANNA, 22, juridik, Spanien
En rolig, ständigt skrattandes liten, liten spanjorska som känns väldigt mogen för sin ålder. En av få här som varje helg gör ett litet äventyr, tar en bus till nästa stad, till kusten, till något berg etc. Jag ska försöka haka på nästa gång. Hon är alltså kort och gott mycket företagsam. Lagar alltid mat, städar eller upplever Sicilien. Jag måste börja bli som hon. Komma hem sent på kvällen och berätta om dagen på berget.
6. ELISA, 22 år, teckenspråk för döva italienare, Finland
En söt finländsk tjej som pluggar något så underbart märkligt som teckenspråk för döva italienare (ja, det heter faktiskt så!) Hon är alltså tillsammans med (som ni vet vid det här laget) sicilianaren Andrea, en inbiten student som pluggar ingenjör i waste management, älskar fotboll och är allmänt skön. Men åter till Elisa. Hon har världens underbaraste skratt, det låter ungefär som när någon liten sak i Mumin fnissar, typ tihihihihihihi. Hon skrattar alltså aldrig mina åsneskratt. Hon krossade mig häromdagen i pingis, hon gillar Youtube och hon är enligt de Youtubeklipp hon visat en riktig hejare på snowboard.
7. IRENE, 20 år, reklam, Spanien
När hon pratar låter det alltid som om hon ska börja gråta. Helt klart vackrast i huset. Men lite omogen faktiskt. Mycket lättskrämd. Mina och Joses historier om att just hennes rum är hemsökt av spöken fick henne att kräva att vi sökte igenom hela hennes rum med ficklampa. Hon är ju reklamare och älskar därför Argentina som är ett av världens mest framgångsrika reklamländer (Ha ha Argentina ska med i varje inlägg! Det ska bara med!). Annars är hon rolig, brukar ofta gå runt och skojboxas med alla vid frukosten.
Kanske kommer det fler personer som beskrivs. Vi får se.
Just det, utan att ni ska se detta som en uppmaning till något, moahaha, här kommer min adress här på Sicilien:
La Vecchia
Oscar Coronel
Via Milano 7
90 133 Palermo
ITALIA
Nu ska jag se på någon italiensk romantisk film. Hoppas att jag förstår något.
M berättade att det bara var en grad i Uppsala i morse, vilket lättade min ångest över att vara förkyld något. Hellre förkyld i tjugotre graders värme än en grad. Eller? Hon uttryckte under vårt samtal på Skype sin förvåning och irritation över att jag bara skriver ut begynnelsebokstaven på de personer jag nämner i bloggen, och inte personers hela namn. Vad tycker ni? M kommer i alla fall fortsättningsvis att kallas Mä. Hoppas hon blir lite nöjdare.
Jag pratade på Skype ett tag med G också, det var skönt att skratta lite. Han kommer ihop med J och J och N att hälsa på i november. Det kommer bli underbart att få hit lite svenska gubbar. Inte för att de italienska inte är roliga, utan för att de inte riktigt vågar dansa roligt på disco. Jag ser fram emot besöket i alla fall. Förhoppningsvis ska vi kunna klämma in fotbollsmatchen Palermo - Inter också.
Så mycket mer intressant finns det inte att berätta riktigt om en sjuklings dag. Vi kan väl ta de sista personernas presentation som jag lovat att skriva men glömt. Persongalleriet alltså. Enjoy!
5. ANNA, 22, juridik, Spanien
En rolig, ständigt skrattandes liten, liten spanjorska som känns väldigt mogen för sin ålder. En av få här som varje helg gör ett litet äventyr, tar en bus till nästa stad, till kusten, till något berg etc. Jag ska försöka haka på nästa gång. Hon är alltså kort och gott mycket företagsam. Lagar alltid mat, städar eller upplever Sicilien. Jag måste börja bli som hon. Komma hem sent på kvällen och berätta om dagen på berget.
6. ELISA, 22 år, teckenspråk för döva italienare, Finland
En söt finländsk tjej som pluggar något så underbart märkligt som teckenspråk för döva italienare (ja, det heter faktiskt så!) Hon är alltså tillsammans med (som ni vet vid det här laget) sicilianaren Andrea, en inbiten student som pluggar ingenjör i waste management, älskar fotboll och är allmänt skön. Men åter till Elisa. Hon har världens underbaraste skratt, det låter ungefär som när någon liten sak i Mumin fnissar, typ tihihihihihihi. Hon skrattar alltså aldrig mina åsneskratt. Hon krossade mig häromdagen i pingis, hon gillar Youtube och hon är enligt de Youtubeklipp hon visat en riktig hejare på snowboard.
7. IRENE, 20 år, reklam, Spanien
När hon pratar låter det alltid som om hon ska börja gråta. Helt klart vackrast i huset. Men lite omogen faktiskt. Mycket lättskrämd. Mina och Joses historier om att just hennes rum är hemsökt av spöken fick henne att kräva att vi sökte igenom hela hennes rum med ficklampa. Hon är ju reklamare och älskar därför Argentina som är ett av världens mest framgångsrika reklamländer (Ha ha Argentina ska med i varje inlägg! Det ska bara med!). Annars är hon rolig, brukar ofta gå runt och skojboxas med alla vid frukosten.
Kanske kommer det fler personer som beskrivs. Vi får se.
Just det, utan att ni ska se detta som en uppmaning till något, moahaha, här kommer min adress här på Sicilien:
La Vecchia
Oscar Coronel
Via Milano 7
90 133 Palermo
ITALIA
Nu ska jag se på någon italiensk romantisk film. Hoppas att jag förstår något.
fredag 17 oktober 2008
Åh nej!
Tjock i halsen, svag, ömklig, snuvig, hostig, trött, varm. Men ingen feber. Så kan läget just nu beskrivas. Jag finner inte riktigt lika bra adjektiv för att beskriva den frustration jag känner just nu, jag hatar verkligen att vara förkyld. Usch, usch.
Nu har jag i all fall haft tid att skriva lite mail, kolla på webbteve och så. Återkommer senare med lägesrapport. Önskar jag hade glass här. Typiskt.
Nu har jag i all fall haft tid att skriva lite mail, kolla på webbteve och så. Återkommer senare med lägesrapport. Önskar jag hade glass här. Typiskt.
torsdag 16 oktober 2008
Förkyld, attans!
Det finns vissa saker som man aldrig vill behöva slå upp i en ordbok. Ord som åderbråck, magpumpning och kraftig diarré. Ett sådant ord är faktiskt också förkylning. Idag när jag kom hem från stranden efter att ha badat (jag vet, mamma, jag vet!) så åkte jag nämligen på den snabbaste expressförkylning jag varit med om. Bang bom sade det, så var jag nedbäddad i sängen med en kopp varmt te av Alberto. Typiskt!
Jag lovade ju lite ingredienser tidigare för det här inlägget. Här kommer de i en fin kompott.
Jag hade en lektion i straffrätt igår, från nio till elva. Professorn kommer som vanligt vid tjugo över nio utan minsta förklaring. Sedan följer en timmes hetsk diskussion mellan studenter och lärare om scheman och prov. En timma! Någon skall säga ditt, någon skriker datt, allt på eldig italienska. Charmigt, nja, frustrerande, ja. Samtidigt så typiskt för den här kulturen så det inte finns. Vi kan kanske klaga mycket på våra lärare eller på organisationen på universiteten i Sverige, men i jämförelse med Italien är det rena himmelriket. I Sverige finns studenterna i alla fall, vi har rättigheter. Här skjuter de sig själva i foten genom att ha noll studentinflytande, bara för att sedan behöva göra om allt de enväldigt planerat för att det inte fungerar för studenterna alls. Samarbete från börjat hade sparat många timmars arbete. Schemana är äntligen uppe nu i varje fall. Jag blev inte förvånad när jag såg att den döde professorns lektioner fortfarande stod med, med hans namn.
Jag hade Romersk rätt i två timmar mellan elva och ett också. ska nog byta bort den kursen. Över sjuttio procent av allt som sades var på latin. Resten var på svår juridisk italienska. Vad har jag gett mig in på? Det var stört omöjligt att förstå men säkert intressant. Det jag förstod var också intressant. En sak som slog mig när vi ändå är inne på temat såga-Palermos-universitet-vid-fotknölarna kan jag berätta om en för mig skrämmande upplevelse. Under denna lektion i latin/romersk rätt/förvirring å antecknade majoriteten av alla (tjejer) ordagrant allt som professorn sade. Diktafonerna fanns här också. Jag förstår inte, deras "lektioner" är precis som våra föreläsningar, med den lilla skillnaden att det gäller att lära sig allt utantill till de muntliga tentorna. Det finns böcker, men professorerna "gillar inte" svar som är annorlunda än vad de sagt på lektionerna. Korvstoppning, god morgon, kritiskt tänkande och eget arbete, a.k.a. "flumskola", adjö.
När jag frågade om de inte brukade diskutera i grupp eller försöka svara annorlunda, enligt böckerna, på tentorna fick jag bara ett förvånat "Näe..." till svar. Uppsala, pbl/pbi - kom tillbaka, allt är förlåtet! Eller låt mig komma tillbaka menar jag! Eller kom hit!
Kvällen kan för er inbitna bloggläsares skull kort beskrivas. Fotboll och salami hemma hos Andrea ute i fina förorten. Det var najs.
Nästa hållplats:
"Bli-frisk-för-jag-hatar-att-vara-förkyld-och-om-man-är-en-man-
tror-man-att-man-ska-dö-när-man-är-förkyld"
Jag lovade ju lite ingredienser tidigare för det här inlägget. Här kommer de i en fin kompott.
Jag hade en lektion i straffrätt igår, från nio till elva. Professorn kommer som vanligt vid tjugo över nio utan minsta förklaring. Sedan följer en timmes hetsk diskussion mellan studenter och lärare om scheman och prov. En timma! Någon skall säga ditt, någon skriker datt, allt på eldig italienska. Charmigt, nja, frustrerande, ja. Samtidigt så typiskt för den här kulturen så det inte finns. Vi kan kanske klaga mycket på våra lärare eller på organisationen på universiteten i Sverige, men i jämförelse med Italien är det rena himmelriket. I Sverige finns studenterna i alla fall, vi har rättigheter. Här skjuter de sig själva i foten genom att ha noll studentinflytande, bara för att sedan behöva göra om allt de enväldigt planerat för att det inte fungerar för studenterna alls. Samarbete från börjat hade sparat många timmars arbete. Schemana är äntligen uppe nu i varje fall. Jag blev inte förvånad när jag såg att den döde professorns lektioner fortfarande stod med, med hans namn.
Jag hade Romersk rätt i två timmar mellan elva och ett också. ska nog byta bort den kursen. Över sjuttio procent av allt som sades var på latin. Resten var på svår juridisk italienska. Vad har jag gett mig in på? Det var stört omöjligt att förstå men säkert intressant. Det jag förstod var också intressant. En sak som slog mig när vi ändå är inne på temat såga-Palermos-universitet-vid-fotknölarna kan jag berätta om en för mig skrämmande upplevelse. Under denna lektion i latin/romersk rätt/förvirring å antecknade majoriteten av alla (tjejer) ordagrant allt som professorn sade. Diktafonerna fanns här också. Jag förstår inte, deras "lektioner" är precis som våra föreläsningar, med den lilla skillnaden att det gäller att lära sig allt utantill till de muntliga tentorna. Det finns böcker, men professorerna "gillar inte" svar som är annorlunda än vad de sagt på lektionerna. Korvstoppning, god morgon, kritiskt tänkande och eget arbete, a.k.a. "flumskola", adjö.
När jag frågade om de inte brukade diskutera i grupp eller försöka svara annorlunda, enligt böckerna, på tentorna fick jag bara ett förvånat "Näe..." till svar. Uppsala, pbl/pbi - kom tillbaka, allt är förlåtet! Eller låt mig komma tillbaka menar jag! Eller kom hit!
Kvällen kan för er inbitna bloggläsares skull kort beskrivas. Fotboll och salami hemma hos Andrea ute i fina förorten. Det var najs.
Nästa hållplats:
"Bli-frisk-för-jag-hatar-att-vara-förkyld-och-om-man-är-en-man-
tror-man-att-man-ska-dö-när-man-är-förkyld"
onsdag 15 oktober 2008
Latin och fotboll
Avståndet mellan min lägenhet och Juridiska fakulteten är underbart kort. Det tar bara fem minuter att gå till fakulteten, vilket betyder att man kan ligga och dra sig och sova ut om morgnarna.
Nu är jag på väg till stranden för att njuta av min lediga dag. När jag kommer tillbaka ska ni få ett inlägg serverat med följande ingredienser:
"Straffrätt, en timmes hetsk diskussion. Värdelöst."
"Romersk rätt, två timmars latin. Omöjligt att förstå men säkert intressant."
"Fotboll och salami."
"Brev. Blogg."
Tills dess, sand mellan tårna. Moahaha.
Stranden med Alberto.
Nu är jag på väg till stranden för att njuta av min lediga dag. När jag kommer tillbaka ska ni få ett inlägg serverat med följande ingredienser:
"Straffrätt, en timmes hetsk diskussion. Värdelöst."
"Romersk rätt, två timmars latin. Omöjligt att förstå men säkert intressant."
"Fotboll och salami."
"Brev. Blogg."
Tills dess, sand mellan tårna. Moahaha.
Stranden med Alberto.
tisdag 14 oktober 2008
Plugg och matlagning
Igår och idag har mest ägnats åt studier och matlagning. Inte så mycket av direkt intresse har hänt, förutom att Palermo förärats en värmebölja som för en svensk är direkt underbart. 25 grader och sol i princip varje dag, det ni!
Jag märker lite grann att ju mer vardagen biter sig fast, desto svårare blir det att få till intressanta inlägg. Hoppas ni hänger med ändå. Nyheter just nu; axeln känns bättre, tror det var någon sorts stukning (?) eller något sådant, jag har slängt iväg några vykort, ska skriva några till nu i veckan.
Igår kväll kom Anne och hennes tyska kompis Tyskan över för att äta lite. Tidigare på dagen hade jag en lektion i straffrätt och satt sedan med Alberto på biblioteket och pluggade lite. Straffrätt är egentligen inte så olika världen över. Förutom att här kallas brottslingarna för det kriminella objektet vilket enligt mig är lite för kliniskt, men men.
Biblioteket här uppvisar by the way något som jag inte kan förklara. Hur kommer det sig att länder som Italien och exempelvis Argentina (haha, alltid med i mina exempel) som är så "softa" när det gäller tider, livet och måsten i allmänhet är så abnormt strikta när det gäller byråkrati, stämplar, dokument, blanketter, tillstånd etc etc? Är inte det märkligt? Det är ju konsigt hur de kan skita i "viktiga" saker som trafikregler, lektionstider, öppettider men sedan lägga energi på en fyll i den detaljerade för-att-hämta-en-bok-ur-hyllan-och-läsa-den-på-biblioteket-
blanketten.
Utan att ha fyllt i titel, författare, namn etc får du alltså inte ta en bok ur hyllan. Sedan går du ut och blir påkörd på övergångsstället. Jo tjena.
Idag på förmiddagen hade jag Rättsfilosofi, vilket var ganska intressant. Tydligen är det obligatoriskt här första året på juristlinjen. Önskar att det var så i Uppsala också. Men där kastas man direkt in i statsrätten utan att riktigt ha koll på själva rätten, det grundläggande.
Jag har gjort några äggmackor som jag försöker äta utan att smutsa ned tangentbordet för mycket - kom på nu att jag förresten gillar gasspis skarpt! Maten blir godare, helt klart. Lite läskigt är det fortfarande, varje gång jag går ifrån köket tänker jag att jag glömt att stänga av och att jag kommer vakna mitt i natten i ett eldhav av brända rumskamrater och sånt. Men det går väl över?
Nu ska jag strax bege mig till italienskalektionen. Återkommer senare, lovar!
Jag märker lite grann att ju mer vardagen biter sig fast, desto svårare blir det att få till intressanta inlägg. Hoppas ni hänger med ändå. Nyheter just nu; axeln känns bättre, tror det var någon sorts stukning (?) eller något sådant, jag har slängt iväg några vykort, ska skriva några till nu i veckan.
Igår kväll kom Anne och hennes tyska kompis Tyskan över för att äta lite. Tidigare på dagen hade jag en lektion i straffrätt och satt sedan med Alberto på biblioteket och pluggade lite. Straffrätt är egentligen inte så olika världen över. Förutom att här kallas brottslingarna för det kriminella objektet vilket enligt mig är lite för kliniskt, men men.
Biblioteket här uppvisar by the way något som jag inte kan förklara. Hur kommer det sig att länder som Italien och exempelvis Argentina (haha, alltid med i mina exempel) som är så "softa" när det gäller tider, livet och måsten i allmänhet är så abnormt strikta när det gäller byråkrati, stämplar, dokument, blanketter, tillstånd etc etc? Är inte det märkligt? Det är ju konsigt hur de kan skita i "viktiga" saker som trafikregler, lektionstider, öppettider men sedan lägga energi på en fyll i den detaljerade för-att-hämta-en-bok-ur-hyllan-och-läsa-den-på-biblioteket-
blanketten.
Utan att ha fyllt i titel, författare, namn etc får du alltså inte ta en bok ur hyllan. Sedan går du ut och blir påkörd på övergångsstället. Jo tjena.
Idag på förmiddagen hade jag Rättsfilosofi, vilket var ganska intressant. Tydligen är det obligatoriskt här första året på juristlinjen. Önskar att det var så i Uppsala också. Men där kastas man direkt in i statsrätten utan att riktigt ha koll på själva rätten, det grundläggande.
Jag har gjort några äggmackor som jag försöker äta utan att smutsa ned tangentbordet för mycket - kom på nu att jag förresten gillar gasspis skarpt! Maten blir godare, helt klart. Lite läskigt är det fortfarande, varje gång jag går ifrån köket tänker jag att jag glömt att stänga av och att jag kommer vakna mitt i natten i ett eldhav av brända rumskamrater och sånt. Men det går väl över?
Nu ska jag strax bege mig till italienskalektionen. Återkommer senare, lovar!
söndag 12 oktober 2008
Fest, strand, fotboll, skada
Kära vänner! Jag har känt att jag inte riktigt kunnat ge bloggen den tid den förtjänar, jag hoppas kunna återerövra förlorad mark den här veckan.
Gårdagskvällen spenderades på en ERASMUS-fest på Blow Up, den första nattklubben i Palermo som sitt larviga namn till trots visade sig spela bra, dansvänlig musik. Vår vän Ryan - den amerikanske basketspelaren - lyckades så klart komma in trots att han definitionsmässigt omöjligen kan vara ERASMUS-student och trots att han inte hade betalat i förväg. Kanske var det för att ingen riktigt förstod honom som han blev insläppt. Han kan vara ganska övertygande.
Kvällen var rolig. Först var vi på någon sorts förfest där en tysk kompis till Anne fyllde 24. Efter att ha intagit lite italienska specialiteter som tysk öl, vin och limoncello begav vi oss sedan i samlad trupp till festen. Som för en gångs skull var riktigt kul. Efter att jag pratat med lite olika folk utanför gick jag in och provade "dans-skillsen". Det kändes väl sådär, men efter hand blev musiken bättre och bättre och mina dansmoves likaså. Rieke lyckades träffa en riktigt galicier som hon pussades lite med. Andrea och Elisa gick hem hyfsat tidigt som par brukar göra, och Anne likaså för att Skypa lite med pojkvännen.
Jag gick hem tillsammans med Rieke och hennes ragg. Vi kom hem vid fem på morgonen, då skulle Rieke "visa galiciern terrassen", men jag vet inte om hon plötsligt fick kalla fötter inför att tillbringa natten ihop med en spanjor, för han gick hem fem minuter senare.
Idag på morgonen begav jag mig med en hel buss full med spanjorer till stranden. Stranden, eller Mondello som den lilla strandbyn heter, ligger en kvarts busstur från Palermo. Havet var turkost, klart och helt okej temperaturmässigt. Att kunna få somna i solen efter att ha badat hela dagen är något få förunnat i oktober. I oktober! Jag njuter i fulla drag.
Dagen förgylldes ännu mer av att jag senare på kvällen - med Elisa och Alberto som åskådare - spelade fotboll med Andrea och tolv av hans kompisar. Det var roligt men svårt. Snabba, teknisk spelskickliga italienare fick ju såklart problem med en spelskicklig bolldribblare som jag, men de hade tur; i mitten på andra halvlek skadade jag min axel ganska rejält i ett fall. Nu efter några timmar känns det bättre. Då under matchen tog jag pausen i akt och drack vatten och vilade. Alberto var min duktige coach under matchen. Killen är verkligen skön. På hans äggiga spanska sade han att jag skulle "fortsätta så" och "inte låta de vinna över mig" etc. Mycket peppande, he he.
Nu ska jag sussa, imorgon väntar lektioner på fakulteten och sedan köp av gitarr för 35 euro.
Gårdagskvällen spenderades på en ERASMUS-fest på Blow Up, den första nattklubben i Palermo som sitt larviga namn till trots visade sig spela bra, dansvänlig musik. Vår vän Ryan - den amerikanske basketspelaren - lyckades så klart komma in trots att han definitionsmässigt omöjligen kan vara ERASMUS-student och trots att han inte hade betalat i förväg. Kanske var det för att ingen riktigt förstod honom som han blev insläppt. Han kan vara ganska övertygande.
Kvällen var rolig. Först var vi på någon sorts förfest där en tysk kompis till Anne fyllde 24. Efter att ha intagit lite italienska specialiteter som tysk öl, vin och limoncello begav vi oss sedan i samlad trupp till festen. Som för en gångs skull var riktigt kul. Efter att jag pratat med lite olika folk utanför gick jag in och provade "dans-skillsen". Det kändes väl sådär, men efter hand blev musiken bättre och bättre och mina dansmoves likaså. Rieke lyckades träffa en riktigt galicier som hon pussades lite med. Andrea och Elisa gick hem hyfsat tidigt som par brukar göra, och Anne likaså för att Skypa lite med pojkvännen.
Jag gick hem tillsammans med Rieke och hennes ragg. Vi kom hem vid fem på morgonen, då skulle Rieke "visa galiciern terrassen", men jag vet inte om hon plötsligt fick kalla fötter inför att tillbringa natten ihop med en spanjor, för han gick hem fem minuter senare.
Idag på morgonen begav jag mig med en hel buss full med spanjorer till stranden. Stranden, eller Mondello som den lilla strandbyn heter, ligger en kvarts busstur från Palermo. Havet var turkost, klart och helt okej temperaturmässigt. Att kunna få somna i solen efter att ha badat hela dagen är något få förunnat i oktober. I oktober! Jag njuter i fulla drag.
Dagen förgylldes ännu mer av att jag senare på kvällen - med Elisa och Alberto som åskådare - spelade fotboll med Andrea och tolv av hans kompisar. Det var roligt men svårt. Snabba, teknisk spelskickliga italienare fick ju såklart problem med en spelskicklig bolldribblare som jag, men de hade tur; i mitten på andra halvlek skadade jag min axel ganska rejält i ett fall. Nu efter några timmar känns det bättre. Då under matchen tog jag pausen i akt och drack vatten och vilade. Alberto var min duktige coach under matchen. Killen är verkligen skön. På hans äggiga spanska sade han att jag skulle "fortsätta så" och "inte låta de vinna över mig" etc. Mycket peppande, he he.
Nu ska jag sussa, imorgon väntar lektioner på fakulteten och sedan köp av gitarr för 35 euro.
lördag 11 oktober 2008
Sand mellan tårna
Dagen på stranden var underbar! Nu mindes jag varför jag valde Palermo och inte Bologna. Första doppet någonsin i Medelhavet, och vattnet var klart, så klart. Och turkosa, så turkosa och minst tjugo grader varmt! Nu känns det sådär bra som det gör efter en dag i solen på stranden. Ni vet, tröttheten, salt i håret, lagom mätt efter en pizza på Piazza Bellini - bästa pizzorna i stada - jag har längtat efter det här.
Jag vet inte om ni tänkt på det, men de som säljer saker på stranden skriker ut sina lockrop på samma sätt, med samma melodi oavsett var i världen det är.
Idag kom en ny person med i leken, tyskan får vi kalla henne för jag minns inte hennes namn, en kompis till Anne. Hon är trevlig men kan ingen italienska och knappt engelska, vilket ofta blir ett problem när hon ska kommunicera. Anne och Rieke har under dagen växlat mellan att prata italienska/engelska så att jag hänger med, och tyska så att tyskan förstår. Men det har gått bra ändå.
Ikväll är det den stora ERASMUS-festen med stort f, vilket innebär att jag måste sluta skriva nu för att duscha, fixa till mig och kolla på några Youtube-klipp. Återkommer snart, det vill säga inatt.
Jag vet inte om ni tänkt på det, men de som säljer saker på stranden skriker ut sina lockrop på samma sätt, med samma melodi oavsett var i världen det är.
Idag kom en ny person med i leken, tyskan får vi kalla henne för jag minns inte hennes namn, en kompis till Anne. Hon är trevlig men kan ingen italienska och knappt engelska, vilket ofta blir ett problem när hon ska kommunicera. Anne och Rieke har under dagen växlat mellan att prata italienska/engelska så att jag hänger med, och tyska så att tyskan förstår. Men det har gått bra ändå.
Ikväll är det den stora ERASMUS-festen med stort f, vilket innebär att jag måste sluta skriva nu för att duscha, fixa till mig och kolla på några Youtube-klipp. Återkommer snart, det vill säga inatt.
Stranden
Idag ska Rieke, Anne och jag ta bussen till Mondello som är stranden en liten bit utanför cantrala Palermo. Det är klarblå himmel utanför mitt fönster och kanske 23 grader. Det kommer bli en bra dag! Senare idag ska ni få reda på vilka tre andra som bor här med mig. Nu måste jag äta klart min frukost, ta badshortsen packa ned i strandväskan. Återkommer senare.
fredag 10 oktober 2008
Kollektivet
Jag bor ju med sju personer här i min lilla 1800-talsvåning i centrala Palermo, host host. Det är väl dags att du får en bra presentation över dem.
Idag kan vi ta de första fyra, och imorgon de andra tre.
1. JOSÉ, 23 år, juridik, Spanien
José brukar vi kalla för José Mussolini, för han är våningens egen lilla lata men ack så ordergivningskåta ledare. Det är ofta man ser José ligga med laptopen på magen i sitt rum och från rummet (på spanska men med italiensk brytning istället för tvärtom) skrika att det är dags att soporna tas ned eller att köket måste städas. De allra flesta tar dock José med en nypa salt, och när han kom hem från stranden röd som en kräfta häromdagen fick alla en anledning att retas lite extra. Värt att tillägga är att José har figur, hårfäste och skäggväxt som en trettiofemåring, vilket i kombination med hans otroligt metrosexuella vanor - vaxa kinderna, smörja in skalpen med Regain etc - gör honom till en inte för svår person att strunta i. När spanska reveljen går vid sextiden och ingen kommer ut och städar, ja då kan man liksom låta honom muttra lite där i köket utan att vara rädd. I värsta fall kanske han vaxar ens innanlår-hår.
2. ALBERTO, 23 år, juridik, Spanien
Här har vi en skön kille. Otroligt vältränad, snackar alltid om att andra är "gay", samtidigt som han själv har köpt Spindelmannenaffischer att ha på rummet och dricker O'boy till frukost. När jag och Rieke fick se att han ställt en Batmanfigur på hans hylla höll vi på att bryta ihop av skratt. Han hade fått den som present i frukostflingorna. Ni fattar att killen är skön. Han har lite samma humor som min pappa, och ett sätt att liksom på det där barnsligt charmiga sättet gå runt och sjunga i köket som gör en glad. Alberto och jag har kommit att umgås ganska mycket på sista tiden.
3. RIEKE, 22 år, filosofi, Tyskland
Här har vi en klassisk tyska (?). Kortklippt hår, rapar öppet ogenerat (kanske inte tyskt utan bara äckligt?), gillar ost och konstig musik. Rieke har väldigt charmig humor, en pojkvän eller liknande (Rieke hatar att sätta etiketter på saker och ting) som cyklar från Tyskland till Nedre Mesopotamien nu i höst, och det minsta vindsrummet i fastigheten. Hon är en av de som jag umgås mest med, kanske mest för att hon faktiskt är väldigt rolig som sagt. Hon har introducerat Chinese boxing och att spela Tic Tac Toe över Skype som fritidssysselsättningar.
4. BRYAN, 23, basketbollspelare, USA
Bryan kan vara ett av de största äggen jag träffat. G, som bara har hört honom i bakgrunden på Skype, kunde direkt säga att det var den rösten/personen som blivit av med två pass på lika många månader och blivit involverad i grejer med Grannsamverkan mot brott efter en vecka i Palermo. Han är trots att han låter glad med hans märkliga Jamaikanska engelska alltid sur eller irriterad över någonting. Detta kan göra mig väldigt irriterad. alltid när han kommer in i köket hör man ett "Fuck man" eller "Shit" eller "Shit man", varpå någon plikttroget då frågar "Bryan, what's up man?" och så är det igång. Bryan är dock en vänlig själ innerst inne, han talar någon slags italienska som alla förstår, och han har en master i internationell ekonomi. Han är den lilla extra kryddan det här stället behöver. Med honom "around" händer det alltid om inte roliga så spännande saker. Han är skön, helt klart.
Det var de första fyra personerna. Nu ska jag iväg till studentmatsalen som har en trerätters lunch för 3 euro. Jag vaknade visserligen vid halv ett idag och åt frukost- hatar att sova för länge - men nu ska jag försöka äta lunch i hyfsad tid ändå. Återkommer senare.
Idag kan vi ta de första fyra, och imorgon de andra tre.
1. JOSÉ, 23 år, juridik, Spanien
José brukar vi kalla för José Mussolini, för han är våningens egen lilla lata men ack så ordergivningskåta ledare. Det är ofta man ser José ligga med laptopen på magen i sitt rum och från rummet (på spanska men med italiensk brytning istället för tvärtom) skrika att det är dags att soporna tas ned eller att köket måste städas. De allra flesta tar dock José med en nypa salt, och när han kom hem från stranden röd som en kräfta häromdagen fick alla en anledning att retas lite extra. Värt att tillägga är att José har figur, hårfäste och skäggväxt som en trettiofemåring, vilket i kombination med hans otroligt metrosexuella vanor - vaxa kinderna, smörja in skalpen med Regain etc - gör honom till en inte för svår person att strunta i. När spanska reveljen går vid sextiden och ingen kommer ut och städar, ja då kan man liksom låta honom muttra lite där i köket utan att vara rädd. I värsta fall kanske han vaxar ens innanlår-hår.
2. ALBERTO, 23 år, juridik, Spanien
Här har vi en skön kille. Otroligt vältränad, snackar alltid om att andra är "gay", samtidigt som han själv har köpt Spindelmannenaffischer att ha på rummet och dricker O'boy till frukost. När jag och Rieke fick se att han ställt en Batmanfigur på hans hylla höll vi på att bryta ihop av skratt. Han hade fått den som present i frukostflingorna. Ni fattar att killen är skön. Han har lite samma humor som min pappa, och ett sätt att liksom på det där barnsligt charmiga sättet gå runt och sjunga i köket som gör en glad. Alberto och jag har kommit att umgås ganska mycket på sista tiden.
3. RIEKE, 22 år, filosofi, Tyskland
Här har vi en klassisk tyska (?). Kortklippt hår, rapar öppet ogenerat (kanske inte tyskt utan bara äckligt?), gillar ost och konstig musik. Rieke har väldigt charmig humor, en pojkvän eller liknande (Rieke hatar att sätta etiketter på saker och ting) som cyklar från Tyskland till Nedre Mesopotamien nu i höst, och det minsta vindsrummet i fastigheten. Hon är en av de som jag umgås mest med, kanske mest för att hon faktiskt är väldigt rolig som sagt. Hon har introducerat Chinese boxing och att spela Tic Tac Toe över Skype som fritidssysselsättningar.
4. BRYAN, 23, basketbollspelare, USA
Bryan kan vara ett av de största äggen jag träffat. G, som bara har hört honom i bakgrunden på Skype, kunde direkt säga att det var den rösten/personen som blivit av med två pass på lika många månader och blivit involverad i grejer med Grannsamverkan mot brott efter en vecka i Palermo. Han är trots att han låter glad med hans märkliga Jamaikanska engelska alltid sur eller irriterad över någonting. Detta kan göra mig väldigt irriterad. alltid när han kommer in i köket hör man ett "Fuck man" eller "Shit" eller "Shit man", varpå någon plikttroget då frågar "Bryan, what's up man?" och så är det igång. Bryan är dock en vänlig själ innerst inne, han talar någon slags italienska som alla förstår, och han har en master i internationell ekonomi. Han är den lilla extra kryddan det här stället behöver. Med honom "around" händer det alltid om inte roliga så spännande saker. Han är skön, helt klart.
Det var de första fyra personerna. Nu ska jag iväg till studentmatsalen som har en trerätters lunch för 3 euro. Jag vaknade visserligen vid halv ett idag och åt frukost- hatar att sova för länge - men nu ska jag försöka äta lunch i hyfsad tid ändå. Återkommer senare.
Förlorat inlägg
Min dator lyckades återskapa inlägget från i onsdags! Håll til godo.
"Igår kväll satt vi på terrassen och pratade. Några tjejer och en kille med mikrofonfrilla från Angola (en asskön snubbe) hade kommit direkt från någon salsakurs för ERASMUS-studenter för att beundra vår terrass. Den har den grymmaste utsikten i Palermo. När jag har köpt en kamera ska jag lägga upp bilder på allt jag beskriver, lovar.
De andra började spela det där kortspelet där man ska dricka när man förlorar, ni vet. Typiskt ERAMUS-spanjorer. Efter att jag förlorar skiten fyra gånger i rad, sket jag i det och gick ner till köket istället för att snacka med Elisa och Andrea som satt där och turturduvade.
Nu ringde G, jag måste bara ringa upp honom.
Idag hade jag en lektion i italiensk straffrätt. Jag förstod kanske 40 procent av allt han sade, vi får se hur detta går. Men som V påpekade så brukar det gå över, och efter ett tag förstår man mer. Vi får hoppas det. Frustrationen över det värdelösa italienska utbildningssystemet, där eget tänkande från elevernas sida inte existerar, kommer nog inte dämpa sig i första taget. "
Nej okej, det var kanske inget revolutionerande spännande inlägg, men det var mest upptäckten att det var i livet som var det roliga.
"Igår kväll satt vi på terrassen och pratade. Några tjejer och en kille med mikrofonfrilla från Angola (en asskön snubbe) hade kommit direkt från någon salsakurs för ERASMUS-studenter för att beundra vår terrass. Den har den grymmaste utsikten i Palermo. När jag har köpt en kamera ska jag lägga upp bilder på allt jag beskriver, lovar.
De andra började spela det där kortspelet där man ska dricka när man förlorar, ni vet. Typiskt ERAMUS-spanjorer. Efter att jag förlorar skiten fyra gånger i rad, sket jag i det och gick ner till köket istället för att snacka med Elisa och Andrea som satt där och turturduvade.
Nu ringde G, jag måste bara ringa upp honom.
Idag hade jag en lektion i italiensk straffrätt. Jag förstod kanske 40 procent av allt han sade, vi får se hur detta går. Men som V påpekade så brukar det gå över, och efter ett tag förstår man mer. Vi får hoppas det. Frustrationen över det värdelösa italienska utbildningssystemet, där eget tänkande från elevernas sida inte existerar, kommer nog inte dämpa sig i första taget. "
Nej okej, det var kanske inget revolutionerande spännande inlägg, men det var mest upptäckten att det var i livet som var det roliga.
torsdag 9 oktober 2008
Dagens göromål
Haha, jag ville bara leka Blondinbella för ett inlägg. Idag ska jag handla mat, ha en italienskalektion och sedan skriva några rader om saker som jag glömde berätta om igår. Återkommer i rödaste.
onsdag 8 oktober 2008
Frustration
Det hände något mycket frustrerande igår. Jag hade skrivit ett stort långt inlägg, men som på grund av en spanjor-som-ville-låna-datorns totala otekniska ådra nu gått förlorat. Vilket är synd för det var vad jag minns ett bra inlägg. Nu kommer detta istället, som får sammanfatta dagen.
Gårdagskvällen hände inget av större intresse, spanjorerna hade varit på salsakurs och drog med massa tjejer till vår terrass därifrån. Jag satt där ett tag och gick sedan ner till köket och pratade med Elisa och Andrea istället, tills det var dags att nanna.
Idag hade jag min andra riktiga lektion i straffrätt. Den var, ska vi säga, annorlunda i jämförelse med våra svenska pbi/pbl-seminarier (problembaserad inlärning). Utanför klassrummet står en massa studenter och väntar. Klockan är tjugo över elva. Lektionen skulle ha börjat prick elva. (Akademisk kvart är ett nordiskt, särskilt numera Upsaliensiskt fenomen enligt wikipedia)
Professorn kommer sedan fem i halv utan minsta förklaring och börjar lektionen. Ingen ursäkt. Ingenting. Professor Militello står framme vid katedern i ett proppfullt klassrum, vissa studenter står upp längs väggarna för att det inte finns platser för alla. Lektionen liknar en svensk föreläsning i miniformat, bara det att verbet "ta anteckningar" här förfinats till ren stenografi. Framme på katedern ligger också tio-femton diktafoner, det om något talar väl för det absurda i att lägga all fokus på inlärningen i lärarens ord. Jag har fortfarande lite problem med mina kurser, men det verkar inte vara någon stress varken här eller från Uppsala Universitets sida. Skönt för mig.
Professor Militello, som ju är min ERASMUS-koordinator är verkligen en siciliansk juristprofessor. Korrekt, kostym, slips, talar myndigt, hela baletten som är "juristigt". Men man märker av det sicilianska också. Nu kanske jag inte kommer kunna läsa Komparativ europeisk och internationell straffrätt, och då sa han bara "om du läser den vanliga italienska straffrätten så kan jag skriva att du läst den komparativa ändå." Varifrån kom den softa inställningen? Det är som att många sydländska befolkningar och länder slits så mellan deras softa kaotiska samhällen, att det enda sättet att ingjuta lite hopp är att vara ashård på vissa saker (som stämplar, papper, blanketter etc - byråkrati finns det ju gott om) och sedan softa vad gäller tider etc. Konstigt och hycklande. Jag menar, om han kan komma en halvtimme sen för att vi är "på Sicilien nu", ja då borde ju jag inte behövt skicka in alla mina papper i tid för att bli registrerad. Men jodå, då var det på liv eller död. Konsekvens tack.
På kvällen var jag först på en spanjor-fest (spansk fest/fest med mer än 90 % spanjorer/spansktalande festprissar) och sedan gick jag och tog en drink med Anne fram till faktiskt exakt 03.00. Det var kul, hon är en riktigt kul brud. Hon är liten, osäker och lite sådär blygt tysk, men ändå så lyckades hon vara med på en hel fyratimmars bukoperation igår på il Policlinico. Sådant är coolt tycker jag. Hon är förresten den enda medicinstuderanade som jag känner som tills innan den operationen inte kunde se blod och sådant.
Gårdagskvällen hände inget av större intresse, spanjorerna hade varit på salsakurs och drog med massa tjejer till vår terrass därifrån. Jag satt där ett tag och gick sedan ner till köket och pratade med Elisa och Andrea istället, tills det var dags att nanna.
Idag hade jag min andra riktiga lektion i straffrätt. Den var, ska vi säga, annorlunda i jämförelse med våra svenska pbi/pbl-seminarier (problembaserad inlärning). Utanför klassrummet står en massa studenter och väntar. Klockan är tjugo över elva. Lektionen skulle ha börjat prick elva. (Akademisk kvart är ett nordiskt, särskilt numera Upsaliensiskt fenomen enligt wikipedia)
Professorn kommer sedan fem i halv utan minsta förklaring och börjar lektionen. Ingen ursäkt. Ingenting. Professor Militello står framme vid katedern i ett proppfullt klassrum, vissa studenter står upp längs väggarna för att det inte finns platser för alla. Lektionen liknar en svensk föreläsning i miniformat, bara det att verbet "ta anteckningar" här förfinats till ren stenografi. Framme på katedern ligger också tio-femton diktafoner, det om något talar väl för det absurda i att lägga all fokus på inlärningen i lärarens ord. Jag har fortfarande lite problem med mina kurser, men det verkar inte vara någon stress varken här eller från Uppsala Universitets sida. Skönt för mig.
Professor Militello, som ju är min ERASMUS-koordinator är verkligen en siciliansk juristprofessor. Korrekt, kostym, slips, talar myndigt, hela baletten som är "juristigt". Men man märker av det sicilianska också. Nu kanske jag inte kommer kunna läsa Komparativ europeisk och internationell straffrätt, och då sa han bara "om du läser den vanliga italienska straffrätten så kan jag skriva att du läst den komparativa ändå." Varifrån kom den softa inställningen? Det är som att många sydländska befolkningar och länder slits så mellan deras softa kaotiska samhällen, att det enda sättet att ingjuta lite hopp är att vara ashård på vissa saker (som stämplar, papper, blanketter etc - byråkrati finns det ju gott om) och sedan softa vad gäller tider etc. Konstigt och hycklande. Jag menar, om han kan komma en halvtimme sen för att vi är "på Sicilien nu", ja då borde ju jag inte behövt skicka in alla mina papper i tid för att bli registrerad. Men jodå, då var det på liv eller död. Konsekvens tack.
På kvällen var jag först på en spanjor-fest (spansk fest/fest med mer än 90 % spanjorer/spansktalande festprissar) och sedan gick jag och tog en drink med Anne fram till faktiskt exakt 03.00. Det var kul, hon är en riktigt kul brud. Hon är liten, osäker och lite sådär blygt tysk, men ändå så lyckades hon vara med på en hel fyratimmars bukoperation igår på il Policlinico. Sådant är coolt tycker jag. Hon är förresten den enda medicinstuderanade som jag känner som tills innan den operationen inte kunde se blod och sådant.
tisdag 7 oktober 2008
Straffrätt
Jag måste ha sovit riktigt djupt för jag väcktes aldrig av alarmet på min mobil, utan av Alberto som fem över halv nio frågade om jag "inte skulle till la facoltà?". Jag har nog sällan varit så snabb, tvätta mig, klä på mig, borsta tänderna och sedan gå de fem-tio minuterna till fakulteten, och hinna göra allt detta på bara tjugotre minuter! Jag kände mig stolt när jag gled in i salen och möttes av... tomhet. Av någon anledning var den lektionen inte så viktig, så den blev inställd. Jaha, bara att ta en kaffe till då, tänkte jag. Nu får ni inte tro att Palermos Universitet totalt suger när det gäller organisation (vilket det gör!) utan detta är tydligen enligt de ansvariga en "övergående period, vanlig i början av terminerna, men som förhoppningsvis snart skall vara över". Jag håller tummarna kan jag säga. Den lektion jag väl gick på i straffrätt skall jag beskriva nu. Observera, det var inte min kurs alls, men samma lärare, och jag ville bara se hur det var, och ha något att göra för att jag var uttråkad! (Detta - att gå på lektioner frivilligt för att man är uttråkad är inte något jag gör varje dag alltså...)
Utbildningen här i Italien är precis som jag har hört att den är i Frankrike, Spanien och Portugal. D.v.s. den bygger nästan uteslutande på korvstoppning av anteckningar vid föreläsningar och katederlektioner som man som student sedan bara ska rapa upp under den muntliga tentan. Totalt meningslöst enligt en sann Uppsalastudent som undertecknad. Men allt det här visste jag ju innan jag sökte, så det ska jag inte klaga på för mycket.
Bryan har inte hört något från Grannsamverkan mot brott ännu. De kommer väl höra av sig via ett paket fisk eller nåt. SMS är ju inte så sicilianskt. Jag har förresten hittat en gitarr här i en butik för bara 35 euro med väska. Jag vet - nu tänker ni att det är billigt skit - och det är det ju. Men för de sicilianska visor jag tänkte sjunga behövs inga välstämda instrument.
Idag gick jag in på bloggen - inga kommentarer knappt. Jag vet att det säkert är jobbigt att kommentera, men då jag inte kan se någon statistik över hur många som besöker bloggen betyder feedback allt. Annars kanske man borde börja skriva bättre och mer spännande. Det är en svår balansgång mellan "Idag har jag vaknat och ..." och att skriva "Han spände ögonen i mig. Längs hans hals löpte en blodådra som tycktes ha ett eget liv vid sidan av hans hjärtas slag. I ögonvrån såg jag hur någon stängde dörren. Nu var jag fast.". Frågan är vad som är mest spännande.
Jag har en liten lista till er. Jag hatar: myggen här - ljudlösa och skoningslösa. Trafiken - som myggen fast inte direkt ljudlös. Organisationen på fakulteten - kaos. Jag älskar: maten - förklaring ska inre behövas. Sicilianskan - jag är språknörd ju. Alla i Sverige - det känns bra att ha er!
Återkommer senare ikväll med en rapport och persongalleriet jag utlovat.
Utbildningen här i Italien är precis som jag har hört att den är i Frankrike, Spanien och Portugal. D.v.s. den bygger nästan uteslutande på korvstoppning av anteckningar vid föreläsningar och katederlektioner som man som student sedan bara ska rapa upp under den muntliga tentan. Totalt meningslöst enligt en sann Uppsalastudent som undertecknad. Men allt det här visste jag ju innan jag sökte, så det ska jag inte klaga på för mycket.
Bryan har inte hört något från Grannsamverkan mot brott ännu. De kommer väl höra av sig via ett paket fisk eller nåt. SMS är ju inte så sicilianskt. Jag har förresten hittat en gitarr här i en butik för bara 35 euro med väska. Jag vet - nu tänker ni att det är billigt skit - och det är det ju. Men för de sicilianska visor jag tänkte sjunga behövs inga välstämda instrument.
Idag gick jag in på bloggen - inga kommentarer knappt. Jag vet att det säkert är jobbigt att kommentera, men då jag inte kan se någon statistik över hur många som besöker bloggen betyder feedback allt. Annars kanske man borde börja skriva bättre och mer spännande. Det är en svår balansgång mellan "Idag har jag vaknat och ..." och att skriva "Han spände ögonen i mig. Längs hans hals löpte en blodådra som tycktes ha ett eget liv vid sidan av hans hjärtas slag. I ögonvrån såg jag hur någon stängde dörren. Nu var jag fast.". Frågan är vad som är mest spännande.
Jag har en liten lista till er. Jag hatar: myggen här - ljudlösa och skoningslösa. Trafiken - som myggen fast inte direkt ljudlös. Organisationen på fakulteten - kaos. Jag älskar: maten - förklaring ska inre behövas. Sicilianskan - jag är språknörd ju. Alla i Sverige - det känns bra att ha er!
Återkommer senare ikväll med en rapport och persongalleriet jag utlovat.
måndag 6 oktober 2008
Inställda lektioner
Idag tvingade jag upp mig vid åtta för att gå på mina första lektioner. Jag och Alberto gick och köpte en varsin kaffe med croissant som frukost innan. När jag kom till fakulteten möttes jag av lappar på alla dörrar att "på grund av jur. professor XX plötsliga död igår och hans begravningsceremoni idag klockan 10.30 är alla lektioner härmed inställda." Då var det bara att vända på klacken och gå tillbaka ned på stan igen. Jag skulle ha haft den professorn i kriminologi, vi får se hur det blir med den kursen nu.
Igår blev det ingen tysk middag, för gasen i vår spis/ugn tog slut. Kanske har de bytt tills idag.
Det är svårt att ha en välfungerande vardag här, för alla butiker, och då menar jag allt, har stängt mellan 13.00 och 16.00. Detta innebär att man blir helt apatisk om man är ledig under denna tid. Vad göra? Inga ärenden på stan kan uträttas, inget kan fixas, inget kan köpas. Sedan mellan 16.00 och 19.00 gäller det att snabba sig, för då är det ens enda chans att hinna med. Kan tänka mig att du, G, skulle bli tokig?
Nu har klockan tickat på och närmar sig fem. Jag ska därför ut och handla mat och en gitarr så återkommer jag ikväll igen. Då med ett persongalleri och mer nyheter om gitarren. Och middagen.
Igår blev det ingen tysk middag, för gasen i vår spis/ugn tog slut. Kanske har de bytt tills idag.
Det är svårt att ha en välfungerande vardag här, för alla butiker, och då menar jag allt, har stängt mellan 13.00 och 16.00. Detta innebär att man blir helt apatisk om man är ledig under denna tid. Vad göra? Inga ärenden på stan kan uträttas, inget kan fixas, inget kan köpas. Sedan mellan 16.00 och 19.00 gäller det att snabba sig, för då är det ens enda chans att hinna med. Kan tänka mig att du, G, skulle bli tokig?
Nu har klockan tickat på och närmar sig fem. Jag ska därför ut och handla mat och en gitarr så återkommer jag ikväll igen. Då med ett persongalleri och mer nyheter om gitarren. Och middagen.
söndag 5 oktober 2008
Middag
Idag har jag städat hela mitt rum, äntligen packat upp hela min väska och lagt in alla mina kläder i garderoben. Två veckor för sent skulle mamma säga, precis i tid säger jag. Sedan belönade jag mig vid tvåtiden med en kaffe och sökte på google efter (på?) "nice new songs to get me through the day" vilket renderade i bl. a. följande lilla sång.
Idag ska tyskarna bjuda Andrea & co på tysk lunch, men av någon anledning blev jag ansvarig för efterrätten. "Do it, just do it!" sade Rieke på hennes Schwarzenegger-engelska, och jag vet inte om det var ryggmärgsreflexrädslan för att hon kunde vara en terminator eller om jag bara är snäll som gjorde att jag sade ja. Hur som helst, detta betyder att jag snart måste masa mig ned till någon supermercato för att inhandla något - helst tyskt - sötsliskigt. Vi får väl se hur det går. Såg igår att min blogg har fler besökare än Svd.se - tack alla kära läsare för det! Det är självklart kul att så många hittar hit och verkar återkomma gång på gång trots frånvaron av sliskiga detaljer om någons privatliv. Eller nej, vänta...
Imorgon måndag, ska jag för förhoppningsvis sista gången bege mig till Juridiska fakulteten för att fixa med mina kurser innan jag skickar mitt learning agreement till Uppsala. Önska mig lycka till.
Igår hade Rieke, Anne och jag bara en soft kväll med musik, ost och vatten. Rieke somnade vid tolv, säkert på grund av att hon alltid dricker för mycket vatten, medan jag och Anne låg i soffan och snackade till halv fyra. Det där tugget om att ERASMUS-studenter tvingas till att vara öppna och trevliga för att snabbt lära känna folk är verkligen både sant och kul.
Just det, Ryan ni minns, den amerikanske basketspelaren, tappade i förrgår sin plånbok innehållandes pass, social security card, kreditkort och 250 euro. Han får inte träna eller spela basket utan sitt sjukförsäkringskort. Igår hade tydligen någon som påstod sig tillhöra Grannsamverkan mot brott ringt och sagt att de hade hans prylar. Kruxet var bara att de krävde 250 euro för att lämna tillbaka det. Ryan hade då sagt att "-Okay, I'll meet u guys!", på hans märkliga engelska. De hade hur som helst setts, men innan dess så hade Ryan ringt polisen, som sade att de skulle komma, men som senare aldrig dök upp.
Nu ska Ryan i alla fall träffa de två vespaburna killarna från Grannsamverkan mot brott som hade hans grejer imorgon och betala de där 250 eurosarna. Så det kommer nog ordna sig. Tur att jag inte är så dum att jag går runt med allt viktigt jag äger i en stor rap-hip-hop-plånbok i bakfickan på mina baggy hip-hop-jeans. Jag menar vad tänkte han? Man får ju gömma sådant i rummet eller nåt, inte ta med det på stan varje kväll. Jag kanske låter hård, men jag tycker bara det var stupido.
Nu ska jag väl gå och köpa någon efterrätt eller så, rapporterar igen sedan.
PS. Vad Grannsamverkan mot brott egentligen står för kanske inte behöver någon närmare förklaring. För att lugna er alla är detta tydligen mycket vanligt här, och polisen gör inget åt det. DS.
PPS. Kom på nu att det kanske inte alls var lugnande. DDS.
Idag ska tyskarna bjuda Andrea & co på tysk lunch, men av någon anledning blev jag ansvarig för efterrätten. "Do it, just do it!" sade Rieke på hennes Schwarzenegger-engelska, och jag vet inte om det var ryggmärgsreflexrädslan för att hon kunde vara en terminator eller om jag bara är snäll som gjorde att jag sade ja. Hur som helst, detta betyder att jag snart måste masa mig ned till någon supermercato för att inhandla något - helst tyskt - sötsliskigt. Vi får väl se hur det går. Såg igår att min blogg har fler besökare än Svd.se - tack alla kära läsare för det! Det är självklart kul att så många hittar hit och verkar återkomma gång på gång trots frånvaron av sliskiga detaljer om någons privatliv. Eller nej, vänta...
Imorgon måndag, ska jag för förhoppningsvis sista gången bege mig till Juridiska fakulteten för att fixa med mina kurser innan jag skickar mitt learning agreement till Uppsala. Önska mig lycka till.
Igår hade Rieke, Anne och jag bara en soft kväll med musik, ost och vatten. Rieke somnade vid tolv, säkert på grund av att hon alltid dricker för mycket vatten, medan jag och Anne låg i soffan och snackade till halv fyra. Det där tugget om att ERASMUS-studenter tvingas till att vara öppna och trevliga för att snabbt lära känna folk är verkligen både sant och kul.
Just det, Ryan ni minns, den amerikanske basketspelaren, tappade i förrgår sin plånbok innehållandes pass, social security card, kreditkort och 250 euro. Han får inte träna eller spela basket utan sitt sjukförsäkringskort. Igår hade tydligen någon som påstod sig tillhöra Grannsamverkan mot brott ringt och sagt att de hade hans prylar. Kruxet var bara att de krävde 250 euro för att lämna tillbaka det. Ryan hade då sagt att "-Okay, I'll meet u guys!", på hans märkliga engelska. De hade hur som helst setts, men innan dess så hade Ryan ringt polisen, som sade att de skulle komma, men som senare aldrig dök upp.
Nu ska Ryan i alla fall träffa de två vespaburna killarna från Grannsamverkan mot brott som hade hans grejer imorgon och betala de där 250 eurosarna. Så det kommer nog ordna sig. Tur att jag inte är så dum att jag går runt med allt viktigt jag äger i en stor rap-hip-hop-plånbok i bakfickan på mina baggy hip-hop-jeans. Jag menar vad tänkte han? Man får ju gömma sådant i rummet eller nåt, inte ta med det på stan varje kväll. Jag kanske låter hård, men jag tycker bara det var stupido.
Nu ska jag väl gå och köpa någon efterrätt eller så, rapporterar igen sedan.
PS. Vad Grannsamverkan mot brott egentligen står för kanske inte behöver någon närmare förklaring. För att lugna er alla är detta tydligen mycket vanligt här, och polisen gör inget åt det. DS.
PPS. Kom på nu att det kanske inte alls var lugnande. DDS.
lördag 4 oktober 2008
Kultur
Vitti na crozza supra nu cannuni
fui curiusu e ci vosi spiari
idda m'arrispunnìu cu gran duluri
muriri senza toccu di campani.
Si nni jeru, si nni eru li mè anni
si nni jeru si nni jeru nun sacciu unni
è mu ca sù arrivatu a li uttant'anni
lu vivu già me la morta rispunni.
Cunzàtimi cunzàtimi stu lettu
ca di li vermi mi sugnu mangiatu tuttu
date mi se purtura na tra nu lettu
cu ciuriru già me da per tuttu
Detta är en klassisk siciliansk sång i en kanske något annorlunda, men trevlig tappning. Njut! Texten och känslan sammanfattar ganska bra det här landet.
Sovmorgon, marknad, pizza, film
Jag väcktes vid tolvtiden av Rieke som på sin vackra tyska engelska fick mig att masa mig upp, äta lite flingor och sedan följa med henne till marknaden. Marknaden här är faktiskt underbart pittoresk och "äkta". Folk skriker bokstavligen ut vad de saluför, det finns hur mycket olika grönsaker som helst, fisk, frukt, nötter, kött, bröd, ja det mesta. Jag tänkte flera gånger på om inte brorsan A eller mamma och pappa skulle trivas bra här. Efter att ha strosat runt och letat efter ingredienser som Rieke behöver för att laga något tyskt. Hon och Anne ska imorgon bjuda oss på lunch, som tack för att Andrea bjöd oss på siciliansk lunch förra helgen. Vi får väl se hur det blir. Tyskland är ju inte känt som gastronomins hemland, och med tanke på ingredienserna hon köpte på marknaden kan man undra. Men men, man ska aldrig säga aldrig.
Efter marknaden gick vi hem en stund, och sedan begav vi oss alla utom Jose, det vill säga Rieke Alberto och jag till en lokal pizzeria för att smörja kråset. Pizzorna kostade bara 3 euro, med dricka 4, vilket väl var anses vara hyggliga priser. Pizzakillen, il pizzaiolo, var asskön. Han hade sina tre smågrabbar som hjälpte honom på helgerna. De spelade fotboll på trottoaren tills det kom kunder så de som små tomtenissar kirrade servetter, dukade och tog betalt. Grabbarna var kanske 8-11 år gamla. Pizzorna var goda också kan tilläggas.
När vi kom hem tänkte vi kolla på en film dubbad till italienska, men efter att ha hållit masken en kvart kastade vi alla in handduken och sa att "nu skiter vi i det här och tar en siesta istället". Vilket jag ska göra nu. Ikväll kommer Anne över på middag och sedan ska vi kanske spela något spel eller gå och spela boule, eller boccia som det heter här.
Efter marknaden gick vi hem en stund, och sedan begav vi oss alla utom Jose, det vill säga Rieke Alberto och jag till en lokal pizzeria för att smörja kråset. Pizzorna kostade bara 3 euro, med dricka 4, vilket väl var anses vara hyggliga priser. Pizzakillen, il pizzaiolo, var asskön. Han hade sina tre smågrabbar som hjälpte honom på helgerna. De spelade fotboll på trottoaren tills det kom kunder så de som små tomtenissar kirrade servetter, dukade och tog betalt. Grabbarna var kanske 8-11 år gamla. Pizzorna var goda också kan tilläggas.
När vi kom hem tänkte vi kolla på en film dubbad till italienska, men efter att ha hållit masken en kvart kastade vi alla in handduken och sa att "nu skiter vi i det här och tar en siesta istället". Vilket jag ska göra nu. Ikväll kommer Anne över på middag och sedan ska vi kanske spela något spel eller gå och spela boule, eller boccia som det heter här.
fredag 3 oktober 2008
Tid
Upptäckte nu när man är lagom salongsfnittrig att jag haft fel tidinställning hela tiden. Nu är det dock åtgärdat. Nu ska jag ut och slira, återkommer eventuellt senare inatt eller rent av imorgon.
ERASMUS-fest
Idag, kära vänner, har varit en dag av mest softande och gassande i solen. Och lite bakis har man varit. Imorgon tänkte jag uppdatera er om vad som hände igår, men kort kan sägas att vår pojke i Palermo lärde sig uttala litauiska meningar perfekt och att kvällen bjöd på en del överraskningar. Mer om det imorgon. Vädret har alltså varit klockrent idag. Det har varit strax över 22-gradersstrecket hela dagen. Underbart! Nu har vi ätit middag alla sju i det "kollektiv" som bildats i vår lägenhet. Ikväll ska vi alla ut på en ERASMUS-fest som kommer äga rum på Palermos festgata nummer ett: via Calderai. Önska mig lycka till!
torsdag 2 oktober 2008
Humöret pendlar
Det som är jobbigt när man helt byter miljö såhär är att hjärnan tar ett litet tag att ställa in sig. Man vänjer sig ju vid alltihop ganska snabbt ändå, men det tar i alla fall någon vecka eller två i anspråk. Den här veckan har pendlat mellan lycka över att vara här, på Sicilien, med musiken och språket som jag så mycket längtat efter, och att känna mig ensam, liten och förvirrad. Men jag har börjat förstå att för att överleva här, med all informationsbrist och frustrerande saker så måste man bli som de som lever här lite mer. Det vill säga mota olle i grind, eller ta tjuren vid hornen eller så. Om det nu är så att universitetet är kaos, så kan man lika gärna spela med i leken lite. Alltså till exempel fixa och trixa lite i kaoset för att få bättre examenstider och så. Det gäller att låta munlädret jobba! (Något som jag hoppas att jag är bra på, eller?)
Nu ikväll så har våra inneboende enerverande-men-snälla-innerst-inne-spanjorer fixat en fest. Pungar du ut med fyra euro så får du käk, öl och underhållning! (Fråga mig inte vad, jag bävar också.) Jag återkommer ikväll med lite uppdateringar. Tills dess, kolla in detta på youtube, för att lära er lite sicilianskt uttal. (Och nej, det är inte jag eller någon jag känner. Men snart så, snart.)
Nu ikväll så har våra inneboende enerverande-men-snälla-innerst-inne-spanjorer fixat en fest. Pungar du ut med fyra euro så får du käk, öl och underhållning! (Fråga mig inte vad, jag bävar också.) Jag återkommer ikväll med lite uppdateringar. Tills dess, kolla in detta på youtube, för att lära er lite sicilianskt uttal. (Och nej, det är inte jag eller någon jag känner. Men snart så, snart.)
onsdag 1 oktober 2008
Youtube och v(atten)in.
Efter att ha träffat min professor gick jag för att träffa kvinnan som kommer ombesörja att alla mina förhoppningsvis tenterade kurser översätts till begriplig svenska. Hon heter dottoressa Valentino (det här med titlar är viktigt i Italien) och var väldigt typiskt italienskt vulgärt klädd för att vara kvinnlig akademiker, storbystad och med ett par röda-rosa klackskor. Ni kan säkert, om än motvilligt, tänka er. Dock var det kö till att få träffa denna Valentino, varför jag gick ut från den lilla borggård man befinner sig på och ut på gatan för att köpa en kaffe. Jag hittade en pappershandel också, där jag köpte ett skrivblock, quaderno, för en euro. (I Italien finns det dels libreria, bokhandel, och dels cartoleria, pappershandel. Ni kan tänka er om vi skulle dela upp dels ICA, dels Konsum. Eller vänta nu...).
När jag väl var tillbaka och till slut fick prata med den här dottoressa Valentino, så frågade jag angående de olika poäng som finns för varje kurs. Dels så har Palermos universitet sina egna italienska poäng, CUF, och dels finns det ECTS-poäng (European Credit Transfer and Accumulation System). Detta är inte så intressant i sig, men strax ska ni få veta det roliga. När jag berättade för henne att en tjej i min italienskagrupp från Litauen hade ett papper som visade att deras poäng inte var lika mycket värda som ECTS-poäng började Valentino att säga att de där "litauerna minsann var galna och att de skulle minsann inte komma här och..."
Jag tyckte det var väldigt kul. Kvällen avlutades med Elisa, Andrea, Anne och Rieke. Vi kollade på Youtubeklipp och fotboll och drack (lite) vin ihop med salami och bröd. Imorgon ska jag försöka få ordning på mina kläder och förstå mig på vår tvättmaskin. Och en del annat såklart.
När jag väl var tillbaka och till slut fick prata med den här dottoressa Valentino, så frågade jag angående de olika poäng som finns för varje kurs. Dels så har Palermos universitet sina egna italienska poäng, CUF, och dels finns det ECTS-poäng (European Credit Transfer and Accumulation System). Detta är inte så intressant i sig, men strax ska ni få veta det roliga. När jag berättade för henne att en tjej i min italienskagrupp från Litauen hade ett papper som visade att deras poäng inte var lika mycket värda som ECTS-poäng började Valentino att säga att de där "litauerna minsann var galna och att de skulle minsann inte komma här och..."
Jag tyckte det var väldigt kul. Kvällen avlutades med Elisa, Andrea, Anne och Rieke. Vi kollade på Youtubeklipp och fotboll och drack (lite) vin ihop med salami och bröd. Imorgon ska jag försöka få ordning på mina kläder och förstå mig på vår tvättmaskin. Och en del annat såklart.
Byråkratihysteri med gott slut
Idag skulle jag återigen på morgonen bege mig till Juridiska fakulteten. Jag kan väl kort beskriva hur det är där, förutom själva byggnaden som jag beskrev igår. Det första som slår en som svensk är väl att det är en märklig blandning vad gäller klädstilen. De flesta försöker klä sig snobbigt, men det blir mest billigt á la nyrik ryska. Det är mycket skjortor och sjalar, och sedan väljer alla grabbar att toppa det med joggingsneakers. Det känns väldigt mycket som ett svensk högstadium. Eller som höstrean på Jack and Jones. Utan att låta mer dryg och otrevlig själv kan jag avsluta med att säga att en del söta tjejer höjde genomsnittsbetyget, moahaha.
Jag försov mig lite, men det gjorde inget eftersom det inte direkt var ett möte , utan här fungerar det så att professorerna har mottagningstid istället, och man får köa. Jag skulle kunna skriva i timmar om den undermåliga italienska akademiska utbildningssystemet. Om det långa avståndet mellan lärare och elever, om den hierarkiska uppbyggnaden, om bristen på information. Det får bli en annan gång, för idag blev jag positivt överraskad. När jag väl kom in till professor Militello tog han i hand och var väldigt trevlig. Han var så avslappnad som man kan vara samtidigt som man niar någon. Han sade att han varit ERASMUS-koordinator i tolv år och han alltid eftersträvade en bra, personlig relation. Han sade att han hade varit i Uppsala för att han ville se var han skickade iväg sina studenter. Jag undrar om han varit på Stockholms nation en torsdag. Troligen inte, kom jag snabbt fram till baserat på hans lovord över Uppsala.
Vi pratade fram och tillbaka lite grann om varför jag pratade så pass bra italienska, vilka rättsområden jag tycker är intressanta och vilka kurser han kunde tipsa mig om att välja. Vi kom efter några turer fram till ett gäng kurser som kändes intressanta och som jag förhoppningsvis får tillgodoräkna mig.
Jag alltså kommer förmodligen (förutsatt att Uppsala godkänner det) att läsa Komparativ straffrätt, Internationell och europeisk straffrätt, Romersk rätt, Rättsfilosofi, Kriminologi, Antimaffiarätt I och Antimaffiarätt II och Europeisk och internationell straffprocessrätt. Vad tror du om det?
Vi hade ett trevligt samtal och han gav mig verkligen av hans dyrbara tid, för han snäste artigt av flera studenter som bara ville fråga "una piccola domanda", en liten fråga.
Nu måste jag gå och äta middag. Återkommer senare ikväll.
Jag försov mig lite, men det gjorde inget eftersom det inte direkt var ett möte , utan här fungerar det så att professorerna har mottagningstid istället, och man får köa. Jag skulle kunna skriva i timmar om den undermåliga italienska akademiska utbildningssystemet. Om det långa avståndet mellan lärare och elever, om den hierarkiska uppbyggnaden, om bristen på information. Det får bli en annan gång, för idag blev jag positivt överraskad. När jag väl kom in till professor Militello tog han i hand och var väldigt trevlig. Han var så avslappnad som man kan vara samtidigt som man niar någon. Han sade att han varit ERASMUS-koordinator i tolv år och han alltid eftersträvade en bra, personlig relation. Han sade att han hade varit i Uppsala för att han ville se var han skickade iväg sina studenter. Jag undrar om han varit på Stockholms nation en torsdag. Troligen inte, kom jag snabbt fram till baserat på hans lovord över Uppsala.
Vi pratade fram och tillbaka lite grann om varför jag pratade så pass bra italienska, vilka rättsområden jag tycker är intressanta och vilka kurser han kunde tipsa mig om att välja. Vi kom efter några turer fram till ett gäng kurser som kändes intressanta och som jag förhoppningsvis får tillgodoräkna mig.
Jag alltså kommer förmodligen (förutsatt att Uppsala godkänner det) att läsa Komparativ straffrätt, Internationell och europeisk straffrätt, Romersk rätt, Rättsfilosofi, Kriminologi, Antimaffiarätt I och Antimaffiarätt II och Europeisk och internationell straffprocessrätt. Vad tror du om det?
Vi hade ett trevligt samtal och han gav mig verkligen av hans dyrbara tid, för han snäste artigt av flera studenter som bara ville fråga "una piccola domanda", en liten fråga.
Nu måste jag gå och äta middag. Återkommer senare ikväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
