Fest, strand, fotboll, skada

Kära vänner! Jag har känt att jag inte riktigt kunnat ge bloggen den tid den förtjänar, jag hoppas kunna återerövra förlorad mark den här veckan.

Gårdagskvällen spenderades på en ERASMUS-fest på Blow Up, den första nattklubben i Palermo som sitt larviga namn till trots visade sig spela bra, dansvänlig musik. Vår vän Ryan - den amerikanske basketspelaren - lyckades så klart komma in trots att han definitionsmässigt omöjligen kan vara ERASMUS-student och trots att han inte hade betalat i förväg. Kanske var det för att ingen riktigt förstod honom som han blev insläppt. Han kan vara ganska övertygande.
Kvällen var rolig. Först var vi på någon sorts förfest där en tysk kompis till Anne fyllde 24. Efter att ha intagit lite italienska specialiteter som tysk öl, vin och limoncello begav vi oss sedan i samlad trupp till festen. Som för en gångs skull var riktigt kul. Efter att jag pratat med lite olika folk utanför gick jag in och provade "dans-skillsen". Det kändes väl sådär, men efter hand blev musiken bättre och bättre och mina dansmoves likaså. Rieke lyckades träffa en riktigt galicier som hon pussades lite med. Andrea och Elisa gick hem hyfsat tidigt som par brukar göra, och Anne likaså för att Skypa lite med pojkvännen.

Jag gick hem tillsammans med Rieke och hennes ragg. Vi kom hem vid fem på morgonen, då skulle Rieke "visa galiciern terrassen", men jag vet inte om hon plötsligt fick kalla fötter inför att tillbringa natten ihop med en spanjor, för han gick hem fem minuter senare.

Idag på morgonen begav jag mig med en hel buss full med spanjorer till stranden. Stranden, eller Mondello som den lilla strandbyn heter, ligger en kvarts busstur från Palermo. Havet var turkost, klart och helt okej temperaturmässigt. Att kunna få somna i solen efter att ha badat hela dagen är något få förunnat i oktober. I oktober! Jag njuter i fulla drag.

Dagen förgylldes ännu mer av att jag senare på kvällen - med Elisa och Alberto som åskådare - spelade fotboll med Andrea och tolv av hans kompisar. Det var roligt men svårt. Snabba, teknisk spelskickliga italienare fick ju såklart problem med en spelskicklig bolldribblare som jag, men de hade tur; i mitten på andra halvlek skadade jag min axel ganska rejält i ett fall. Nu efter några timmar känns det bättre. Då under matchen tog jag pausen i akt och drack vatten och vilade. Alberto var min duktige coach under matchen. Killen är verkligen skön. På hans äggiga spanska sade han att jag skulle "fortsätta så" och "inte låta de vinna över mig" etc. Mycket peppande, he he.

Nu ska jag sussa, imorgon väntar lektioner på fakulteten och sedan köp av gitarr för 35 euro.