Skidtripp, spanjorer och Garafello

Att Sicilien har vacker natur, sköna badstränder och ett ovanligt rikt kulturarv visste jag. Men att jag här skulle hitta en hel liten skidanläggning med äkta snö var verkligen oväntat. Följ med Pojken i Palermo till Piano Battaglia - Siciliens Åre.

Tänk er alltså en skidsemester komprimerad till en dag och förlagd på Siciliens näst högsta berg. Lägg till spanjorer som nästan aldrig åkt skidor förut och du har min upplevelse igår. Totalt underbart! Just det, lägg till rom och cola för att hålla oss varma.(Ja mamma - bara lite.)

Kvart i sju väcks jag ur mina tunga sömn av Jose. Om en kvart var det sagt vi vara på stationen. Kvällen innan hade jag förberett världens kanske godaste tonfisk- och äggmackor. Ner med mackorna i ryggsäcken, vänta på hissen ett tag och sedan jäkta till stationen. Jose ångrade att han inte tog en extra jacka och valde att springa och hämta. Han trodde att det skulle vara kallt bara för att det skulle finnas snö.

Väl framme var det faktiskt helt underbart! Vackert, snö, och varmt! Jag blev solbränd i ansiktet (mest på näsan, typiskt) och det var riktigt kul att åka lite skidor. Eller ovanligt kanske man ska säga. Jag var ju ändå bäst eftersom spanjorerna knappt åkt skidor i sina liv.

Kan det verkligen vara Sicilien?

Väl hemma vid sex sov jag väl till nio eller nåt. Sedan kom spanjorerna, vi beställde pizza och gick sedan till piazza Garafello. Det är en otroligt häftig plats, jag ska ta foton någon dag och visa er. Hela kvarteret är i princip övergivet, så varje kväll så samlas ungdomar och spelar hög musik och softar hela nätterna. Det är verkligen otroligt autentiskt och annorlunda, just för att det är så "ocoolt" - dålig musik, slitet och skabbigt. Och så mycket Palermo.

De nya spanjorerna är otroligt sympatiska och trevliga, och det känns som om vi skulle kunna bli bra vänner. Detta sätter dock fokus på något väldigt frustrerande. Det finns så otroligt många människor man träffar som potentiellt skulle kunna bli ens goda vänner, och man känner sig alltid otillräcklig när man liksom inte klarar av att hålla alla bollar i luften samtidigt. Men hur mycket kan man egentligen begära? Man har ju redan en hel del vänner i Sverige som på något sätt fyller en del kvoten av vänner som man rent faktiskt klarar av att "underhålla". Men ibland känner man sig otillräcklig och osocial för att man inte lär känna alla de som man känner att "den här personen skulle jag kunna ha en fin relation med".

Jag tror det är viktigt att man skakar av sig de där tankarna. Om man någon dag provar att skicka facebookmeddeladen till alla man potentiellt skulle kunna starta en sjysst nära vänskap med och samtidigt läser deras bloggar, messar dem, mailar dem och kanske ringer, märker man snabbt att det rör sig om mer än ett heltidsjobb. Den nya tekniken - Internet - har verkligen erbjudit många fördelar vad gäller vänskap, men också den del nackdelar.

Att alla de personer som man intalar sig själv att man försakar på något sätt finns liksom där på Facebook och påminner en om hur otroligt osocial man är och om att man är en lat jävel om man bara orkar ha en viss begränsad mängd nära bekanta.

Personerna på listan över nära vänner förändras under livets lopp, men jag tror att antalet är mer eller mindre konstant, och jag tror det med tiden blir mindre och mindre. Den allmänna uppfattningen jag har är i alla fall att våra föräldrars generation kanske har maximalt fyra - fem par som vi i vår ålder skulle kalla nära vänner. För dem bidrar säkert jobb, barn och vardagen att begränsa hur mycket man kan umgås.

Jag vet inte, kände bara att jag ville skriva av mig. För jag menar, visst, att träffa nya människor är verkligen coolt, men är man en dålig människa bara för att man känner att man tröttnat på att förklara att man är svensk, vad man pluggar och liksom gå igenom hela processen med att lära känna någon? Är man lat och tråkig för att man är ganska nöjd med de vänner man har och för att man hellre skulle festa med dem, istället för att "träffa nya människor" varje kväll?

Jag var inte ensam

Såhär kommenteras den stackars tolken.

"Jag satt och lyssnade på rättegången innan lunch idag. Den där tolken dom hade borde ju inte få vara tolk. Han pratade ju varken bra svenska ELLER engelska. Det blev en massa konstiga missförstånd."

"Hoppas någon protesterar mot denna fars! Det här kan ju inte vara acceptabelt, det måste väl t.o.m. domaren tycka!"

"Starkt jobbat att ta in en tolk som knappt kan varken engelska eller svenska."

"Man kan ju tycka att eden iaf borde vara översatt innan och inte lämnas till tolkens godtyckliga översättning. T.o.m. advokat Danowsky påpekade att översättningen var dålig nu."

"Engelskt ord : Reviews. Svensk översättning: "..ehh ehh...reviews"... Hahaha!"

Stackars, stackars tolken!

Eighteen blev sjutton som blev arton

Var det bara jag som reagerade på tolkningen under The Pirate Bay-rättegångsförhöret med John Kennedy? Jag har aldrig varit med om att advokaten tolkar åt tolken. Riktigt pinsamt var det när man snabbare kunde tolka till bättre svenska själv jamfört med tolkens hattiga, anglifierade, felaktiga svenska. Om rättegången nu måste ske på svenska språket för allmänintressets skull - som domaren uttryckte det - så måste man väl kunna skaffa fram en ordentlig tolk? Som dessutom vet hur man säger ordet upphovsrätt på engelska? Jag råkar desutom veta att tolkar tjänar ohyggligt bra per timme, då ska man väl även veta att "eighteen" är arton och inte sjutton på svenska? Det gick så långt att jag nästan inte ville lyssna för att det var så pinsamt. För de som lyssnade framför allt.

Fränds öbråd stejtus

Benny i Leeds. Säkerhetsstyrkor, brandlarm och uppsatser.

Victor i Taipei. Teknik, bytesdjur och högteknologi. (Vet inte så mycket mer än.)

Maria i Paris. Jogging, postleveransproblem och kärlek.

Mathilda i Heidelberg. Dr Professor Gunther-Wolff-von-ein-zu-Knopf. Och längtan.

George i Sydney. Ägg, pusta ut, transport-ologik, skratta på Skype.

Mattias i Dublin. Se Benny. Lägg till dyr mat. Och en underbar blogg.

Så här skulle man kunna sammanfatta mina vänner som befinner sig utomland och deras status för tilfället. Hoppas att de håller med.

[Schjacka]

Glömde berätta att jag var på Siciliens största karneval för några dagar sedan. I den lilla staden Sciacca på motsatt sida av Sicilien jämfört med Palermo hålls varje år den lilla festivalen enligt hundraåriga traditioner, med traditionell siciliansk musik och folkdräkter, danser och seder och...

Eller nej, vänta. Just det, skiten var som sista april i Uppsala( kallt och jävligt), temat i år var dessutom som lök på laxen "USA" och det kändes lika mycket Sicilien som jag är morgonpigg. Att gå runt i ett hav av amerikanska flaggor och tre meters Obamafigurer är inte att rekommendera om du sen du var 14 längtat efter siciliansk folkmusik. Carnevale di Sciacca-Oscar 1-0.

Och nu, lyrik.


Nerför hans stickiga strån som tillsammans i varje fall försökte bilda skägg rann det kalla regnet. Ner innanför tröjan. Det passerade liksom obemärkt halsduken som istället för att agera vaktpost hängde slött. Vad han hatade kallt regn. Varmt sommarregn är underbart, våt asfalt, allt renas etc etc, ni vet. Men kallt jävligt gå-till-trumpetlektionerna-på-hösten-när-man-är-tio-bast-regn hatade han. Lägg därtill att man bär på tio kilo mat, och att vägen hem är tre kilometer. Ibland måste bitterheten få passera ostraffat.

Sådär, nu väntas kaffe. God bless Sviden.

Palermo - jag vill skiljas! (Bara just nu, om solen kommer så....)

Oj vad det underbara ständigt lyckliga och soliga utbytesåret kan vara dåligt ibland.

Jag har här lärt mig det underbart sicilianska och avslappnade i att låta dagens göromål inte bestå i så mycket mer än att äta frukost, ta en promenad och dricka kaffe, gå til marknaden och handla middagsmatvaror, komma hem och sova lite, laga middag och sedan gå ut och ta en öl.

Men detta har även inneburit mycket ångest och många gånger har man tänkt att alla andra där hemma gör så mycket mer aktiva och "duktiga" saker. Här går jag och gör ingenting, går upp vid tolv, ett, två, äter frukost och lägger mig på terrasen och solar. Hemma söker folk jobb och praktikplatser, pluggar, föreningsaktiverar sig och gud vet vad. Man har kort sagt många gånger känt sig ganska värdelöst parasiterande och slapp. Jag vet inte om det är bra att man har en sådan varningsklocka eller om det bara är (jag hatar begreppet - men vad ska man säga?) det typiskt svenska lutherska arbetssyndromet.

Ibland kan jag dock tänka på det man kunde läsa om i den katalog om juris kandidatprogrammet som jag fick hemskickat till mig som 19-åring när jag började plugga. Att de som läst utomlands faktiskt inte läst allt de hade tänk, att de inte gjorde alla kurser för att de ville passa på att upptäcka annat. Ganska vettigt kan jag tycka. Ganska skönt att tänka i stunder som denna.

Anledningen till detta inlägg är att jag igår (och sedan kanske tre nätter) verkligen inte kan somna. Jag somnar halv fyra, tre, fem eller som igår, sex. Sex på morgonen! Ska man sedan upp halv åtta kan ni ju tänka er hur det gick. Jag vaknade tio, gick till examen och fick reda på att det tyvärr var försent, hur mycket Erasmus jag än var kunde de inget göra. Det är egentligen ingen fara, jag får en ny chans den 13:e mars, men det är min sista chans. Men tills dess ska jag sova om nätterna och försöka bota detta dåliga lutherska samvete jag har.

I natt när jag verkligen inte kunde sova ringde George mig från Australien. Vi hade ett underbart samtal. I dagarna fick jag också ett sms från Jens som hälsade att ha lagade falukorv och saknade mig. Idag låg det ett brev från Gustav och väntade också. Det känns otroligt otroligt skönt att veta att jag har mina vänner, att jag har er alla i Sverige! Klockrent!

Ni ska veta det att ett utbytesår är väldigt mycket upp och ned. Det är svårt att få in en bra vardag, en bra rytm. Det är nästan omöjligt. Ena dagen känns det underbart att vara utomlands, man tänker att de i Sverige - moahahaha - de kan inte sitta och sippa på en helgjuten tiospännslatte i den sicilianska vårsolen och bara vara och kolla på Serie A-fotboll för två hundringar. Nästa dag tänker man att de i Sverige - de jävlarna - kirrar praktik och jobb och karriär, tränar och har flick - och pojkvänner och sina familjer och själv sover man bort hela dagen och Erasmusar bort nätterna på sunkiga barer. Men nästa dag är man tillbaka igen.

Påfrestande? Ja. Humörsvängningar á la flickvän med mens? Ja. Tvinga sig kvar bara för erfarenheten? Ja. Kommer jag garva åt det här inlägget på stranden i maj? Ja.

Ps. Njut! =)


[.... ] Viene en el centro, cabezazo muy bueno de Demichelis, busca la pelota y no la alcanza Vierra, la toma Messi! Messi de primera la tocó para Carlitos Tevez, el arranque de Tevez, se viene contra dos, se frena Tevez, cambia de frente que es gol de Enseleri! Vino para Messi, Messi que entra entre tres, Messi que escapa! Ta! Ta! Ta! Ta! Ta! Ta Ta! Gol! Gol! Gol! Gol! Gol! Gol! Gol! Gol! Goooooooooooooooooooooooooooooooooool! Argentino! Messi, Lionel Messi, corrió sobre los ojos de Diego Armando Maradona, lo miraba Diego y le decía: ”Es esa, es esa la tuya!” Llevó la pelota al area, engañó a Gala, se corrió hacia la izquierda, remato de manera extraordinaria para conseguir el segundo gol! Lionel Messi! Con el fuego sagrado de los grandes, con el aplauso de Maradona, con el abrazo de todos, para definir el partido, para que la Argentina en el segundo tiempo definitivamente justifique ese dos a cero sobre Francia. Lionel Messi! Cuando faltan ocho minutos para terminar el partido, convierte el segundo gol. Argentina dos, Francia cero. Y también digamos que fue muy importante en la retenció[...]

Det 101:a inlägget

Detta är tydligen mitt 101:a inlägg. Man kan ju tycka att jag borde ha märkt att det förra var det hundrade istället, men men. Vi får fira i efterhand.

Vad bör ni ha koll på då? Jo, det italienska demokratiska partiet (ett center-social-liberalt-kristdemokratiskt-vänsteroppositionsparti) genomgår en kris i och med att den italienska oppositionens hopp Walter Veltroni har avgått. Detta efter flera förluster i olika lokalval till Berlusconis parti. Berlusconi kommenterade saken syrligt med att sex oppositionsledare fått avgå under hans tid som premiärminsiter och att det säkerligen kommer att bli en sjunde. Den som hoppats att Italiens chans att få en normal regeringschef som inte skämmer ut landet skulle öka är en tröstlös person idag. Vi får väl se hur det slutar. Frågar man italienarna själva får man svaret att "man inte förstår hur fan alla kan rösta på honom när alla säger att de hatar honom". Antagligen slutar förnuftet fungera när man väl står i röstbåset, och bara tänker som den typiska italienaren: "Äsch, vem bryr sig, politiker är bara hycklare ändå!". På något sätt får ju karln sina röster.

För den som följer The Pirate Bay-rättegången (svt.se sänder ljudinspelningar live, men dessa kan även lyssnas på i efterhand) är det spännande dagar. Även om man inte pluggar juridik kan det vara intressant att höra hur nervös man kan vara när man blir förhörd eller hur bonnig en domare kan vara. Eller hur bitska advokater kan vara för den delen. Rekommenderas om ni som jag inte har ett liv om det inte är sol ute.

Än, nu går jag och gör en kopp te. Imorgon har jag tenta i rättsfilosofi. Håll tummarna!

Och förresten - skulle ni kalla ett samhälle där man bara får ta en paus från bilbioteket och på maximalt tjugo minuter (tiden noteras på ett speciellt pauskort, kommer man försent får man gå hem) för civiliserat eller kvasifascistiskt?

Jag skulle kalla det Italien.

Språkförvirring

Kan någon förklara för mig vad jag menade med "kristdemokratisk KD-politiker" i förra inlägget? Finns det KD-politiker som inte är kristdemokratiska? Min Palermovår fortsätter att gå i den ofrivilliga humors tecken.

Då Ana och Irene åkt till Milano för en veckas semester, Rieke är i Indien och hälsar på sin pojkvän och Alberto och Bryan aldrig syns till är Jose och undertecknad ensamma i huset. Vi tar det med ro. Detta kan innebära att laga en pangmiddag, dricka i vår ensamhet och sedan gå ut och röja. Eller bara kolla på en film och sedan sova. Vi får se.

Idag till frukosten (bestående av både te och kaffe, rostisar och yoghurt) läste jag på Svd.se och DN.se om den pågående rättegången mot männen (nåja) bakom The Pirate Bay. Man skulle ju kunna klämma fram någon kommentar i egenskap av juridikstudent, men jag föredrar hellre att kommentera det underbara i att det tydligen går att höra personerna som sitter i den s.k. åhörarsalen bredvid rättssalen. När en av TPB-killarna hade svarat "Windows..." som svar på frågan vilken datorvana en person hade, hördes tydligen skrattsalvor från åhörarrummet. Vissa kanske tycker att TPB-killarna är ohyfsade och inte visar tillbörlig respekt. Jag måste i alla fall få säga att lite utrymme för humor måste få finnas. Detta ska hur som helst bli intressant att följa.

Det har alltid varit en vardaglig rutin för mig att kolla svd.se, DN.se, aftonbladet.se, clarin.com.ar, och ibland (mest tidigare på X-Change när det inte kom kunder) berlingske.dk och vg.no och så... Mest för att det är sjukt kul att läsa nyheter, artiklar och bloggar. Men här i Palermo har det verkligen blivit något man gör tre gånger om dagen, och jag trivs bra med det. Dock blir man lite miljöskadad, eller kanske överallmänbildad. Men men, så fort kylan här ger med sig och man kan vara ute igen så börjar det riktiga livet igen. Med träning och så hoppas jag. Eller ja, ni vet ju hur det brukar sluta.

Igår läste jag att vår vanliga huskaktus (Cachtea husus) blommar först efter femtio år. It better be en otroligt kolossalt vacker blomma för att förtjäna det tålamodet.

Utan titel

Herregud, det har gått en månad sedan jag skrev sist. Helt otroligt hur fort tiden kan gå när man inte gör mycket alls utan bara flyter med i den tjocka gröt som kallas vardag. Jag sitter här med ett element bredvid mig, och bredvid elementet sitter Jose. Jag kliar mig i skägget lite som kliar. Jag lyssnar på lite blandad musik, Cat Stevens och Donovan bland andra. Älskar att bara sitta och läsa mig runt på Internet. Massa flikar uppe. Höll på att dö av skratt när jag läste en bloggares kommentar angående att en kristdemokratisk KD-politiker tyckte att det skulle vara en fin grej om statsministern skulle avsluta sina tal med "Gud välsigne Sverige". Bloggaren tyckte istället att statsministern skulle säga "Vad säger ni om det va, danskjävlar?" efter varje tal. Jag älskar sådan humor. Oavsett vad statsministern sagt liksom, så skulle kängan mot danskarna komma. Klockrent.



Jag har äntligen börjat få upp lite bilder på Facebook. Den nya kameran som jag fick med mig från Sverige tillbaka hit efter julen har verkligen hållit vad den lovade. Fina bilder, enkel att använda. Tack kameran.



Annars är det kallt i Palermo ska ni veta. Utomhus och inomhus. Man börjar nästan gråta när varmvattnet tar slut när man står i duschen för att lufttemperaturen i badrummet är 13 grader. Jag sover varje natt med en sjukt het kompis. Min värmeflaska alltså. Utan den skulle man ligga och huttra under de tre täckena också. Jag kommer ju få äta upp allt detta sedan, i sommar såklart, då jag ligger och flämtar på golvet av värmen. Men men.



Jag måste erkänna för alla som sitter hemma i Sverige och undrar "De som är därborta - har de skitkul varje dag och är livet verkligen tusen gånger ballare än här i Uppsala?" Svaret är nej. Vissa saker är klart bättre, som kaffet, vädret (ja inte just nu då, men ni fattar) och maten. Vissa saker är sämre, som trafiken bland annat. Men summa summarum är det ganska lika. Man har bra dagar då man gör massor av saker och (flera) oproduktiva s.k. Erasmus-dagar då man bara är.

Jag har köpt ett kort så att jag kan börja gå och simma. Blir det stabilare väder snart är det det som skall göras. Ofta. Just det, min dator har ju dött också. Så jag måste köpa en ny när jag kommer till Sverige nästa gång. Typiskt. Har råkat vända på dygnet lite också. Även det känns typiskt. Jag har börjat drömma mycket också, ganska mycket om mitt ex. Känns också typiskt.

Det som förgyller mitt liv här är mest att hänga med de jag bor med, och att få brev från Gustav.

Har ni sett Diplomaterna förresten? Jag myser ofta på kvällarna nu med webbteve och te när det inte går att vara ute. Det slog mig att en av killarna kör värsta Porschen el. dyl. i introt. Vet inte varför jag kom att tänka på det. En annan konstig sak med det programmet är att bilden på webbteven är någon sorts bikinibild med alla diplomaterna. Också lite konstigt.

Funderar ganska mycket nu på hur saker kommer bli i sommar. När jag ska komma hem. Om jag får ett sommarjobb. Om jag ska vara här och bada på stranden så länge jag kan. Det är knepigt. Jag vill ju vara hemma över midsommar samtidigt som jag vill hinna njuta av den sicilianska sommaren. Jag vet inte vad som händer i höst heller. Ska man skriva exjobb och ta examen eller läsa lite mer och ta examen i vår. Det är svårt, tusan.

Ja ja, det här inlägget blev väl ingen kaskad av glatt humör och tjo och tjimm. Men det är ett inlägg. Diskriminera inte.

Vad säger ni om det va, danskjävlar?

Foton och simning

Nu i söndags besökte Anne, Rieke, jag och två nya bekantskaper Siciliens motsvarighet till Surböle eller någon annan valfri avfolkningsby(gd) vars enda kvarvarande resurser är gamla människor och vackra solnedgångar. Jag talar naturligtvis om Cefalù, ni vet den där lilla populära turiststaden på Sicilien. Bilder därifrån lägger jag upp på Flickr, på grund av den här bloggens otroligt sega och enerverande bilduppladdningsinsticksprogram.

Jag har fått svart på vitt förresten att italienska män är mer feminina än män av andra nationaliteter. När jag och Alberto och José, efter att ha simmat i en utomhusbassäng i en timme (vi var på Palermos Universitetssportcenter) skulle duscha lade jag märke till följande.

Dels har alla italienare med sig en egen morgonrock i frotté till gymet, dels stod dessa morgonrocksklädda personer och trängdes runt de hårtorkar som fanns och fixade med sina avskräckande hockeyfrillor och andra åttio- och nittiotalsavskrädesfrisyrer. Ni kan ju tänka er.

Oj, måste fixa te nu. Återkommer med foton.